Varför lät jag er?

Varför lät jag er göra det ni gjorde? Jag kan inte låta bli att klandra mig själv för att jag fortsatte i nästan hela mitt liv att gå i samma fotspår som det som plockade isär mig. Att jag identifierade min självbild med detta och fortsatte med det som skadat mig så. Att jag själv klev in i den rollen och blev min egen förövare. Varför? Varför gör man så?

Varför lät jag er som såg detta hos mig använda det? Varför sprang jag inte? Vad i helvete lät jag er använda mig och plåga mig för? Och vad i helvete fick ni ut av att plåga en trasig människa?

För att min självbild och identitet och självbevarelsedrift blivit utplånad.
Jag kan ändå inte låta bli att klandra mig för det.
Varför lät jag mig bli ytterligare traumatiserad år efter år?
Att bli sin egen bödel.

Jag har svårt att förstå och känna empati med detta trots att psykologen förklarat mekanismerna bakom det. Någon slags identifikation med förövare som brutit ner min identitet. "Det är ju bara en kropp" har jag tänkt. Det är ju "bara jag". "Vad spelar det för roll?". Och så har jag "konstigt" nog blivit sjukare och sjukare. Dissocierat mer och mer för varje år som gått. Som att det kanske inte ens har hänt. Det är inte mitt liv. Det är bara en otäck film på tv. Röster som skriker. Elaka, desperata, som skräckslagna rop innan man dör. Jag såg mig själv men det var inte jag. Likmaskar under huden. Fjärrstyrda kameror.

Men ändå. Jag avskyr mig själv för detta. Jag vill vara en person som vet sitt värde och sina gränser och säger nej det där är jag inte värd. Eller åtminstone flyr. Inte springer rakt in i elden och bränns fast på platsen som ett förkolnat lik.

Jag vill vara en stark och härlig och trygg människa. En dag ska jag bli det. Jag ska bli en hel människa. Och den dagen ska jag leta reda på alla jag kan (vilket nog kan bli väldigt svårt men drömma kan jag och i den drömmen hittar jag er allihop) och få er till samma plats som jag befinner mig på just nu.

Gillar

Kommentarer

AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Det är aldrig ditt fel vad andra valde att göra mot dig men jag vet att de orden inte ändrar den skam och skuld man känner. Kramar ❤️
nouw.com/andothermagictricks
Blackout
Blackout,
Tack för dina ord. Nej, jag vet ju det intellektuellt och jag kan förstå mig själv när jag var liten. Det jag har så svårt för är att jag liksom senare gick in i den rollen själv. Att jag liksom omedvetet sökt mig till att återupprepa samma sak och trauman gång på gång på gång. Som jag kunde ha undivikit. Men jag vet inte. Jag kände inte till ett annat sätt att leva. Jag har så svårt att ta in de förklaringsmodeller som psykologen pratat om bara.
Samtidigt som en del av mig känner ett hat större än universum i vissa stunder. Som tydligen igårkväll. Hatet mot både mig själv och de andra kan bli så stort att jac håller pä att kvävas av det och jag vet ibte vad jag ska ta mig till. Men jag antar att det är så det är med terapin. Att jac behöver hata. För jag gjorde det aldrig förr. ♥️
nouw.com/blackout
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Så är det säkert, hatet. Synd att det ska vara mot dig själv också bara... Hoppas att din dag inte varit alltför jobbig, helst lite bra ❤️
nouw.com/andothermagictricks
Blackout
Blackout,
💖
Hoppas att du klarat dig bra hittills genom dagen.
nouw.com/blackout