Tom i tanken

Är tom idag. Tömd. Får inte riktigt fatt i det inuti. Så är det ibland.

Läste imorse att psykisk sjukdom (jag har svårt för ordet ohälsa av någon anledning även om det är det som allmännt används numer) hos barn i Sverige ökat. Att fler barn tar livet av sig. Det är fruktansvärt. Den största anledningen tros vara socioekonomiska klyftor i samhället. Oro i skola, hemma och områden man bor i antar jag. Ekonomi, framtid, ja allt möjligt. Barn ska inte begå självmord pga ett samhälle som brister. Punkt. Det gjorde ont i mig att läsa.

Annars är tillvaron som den brukar. Med en liten skillnad att jag var i bokhandeln en pyttebit utanför gården idag. Så mycket folk överallt men jag lyckades ändå köpa några vykort och en penna (skickar människor vykort nuförtiden? Eller är det bara jag som är efter och tycker om något konkret att ta i?). Det var mycket bra jobbat av mig. Hjärtat slog men jag tog, betalade och drog.

Dissociationerna eller balansen på gränsen är som det brukar ungefär. Men jag tycker också att jag ser tydligare och tydligare samband mellan triggande saker och att tippa över. Och psykolgen säger ju att jag nog får leva med att vara en person som har det lite konstigt i upplevelserna ibland. Det är ok om jag kan hålla ner det på en rimlig nivå.

Fick tips här om att kanske prova mer theralen till att börja med istället för att gå direkt på ny antidepressiv som kan föra mig till annat land. Det var en tanke jag tänkt på nu sedan jag fick förslaget. Kanske är det bättre även om theralen verkligen inte är någon supermedicin mot panikångest. Men det kan ju nagga av lite lite till kanske. Jag spinner vidare.

Jag har en favoritfilm jag sett så många gånger att jag tappat räkningen. Av någon anledning gör den skräckfilmen mig alltid lugn. The Shining. Utspelar sig på ett ödsligt hotell i bergstrakterna i USA. När jag mår ungefär som nu så brukar jag dra ner alla persienner, släcka och bara se på den. Jag vill in i den. In i ödsligheten, den vackra naturen som i en egen liten isolerad värld. Nu är det ju en skräckfilm och det sker övernaturliga saker på det där hotellet men jag vet inte. Det berör mig inte så mycket. Känner mig som den manliga huvudkaraktären alltför ofta. Skönt att se det på film då kanske och få sig själv lite bekräftad. Har tom en tshirt med en av de klassiska scenerna. Haft den på mig kanske två veckor nu då den gör mig trygg men nu måste jag lägga den i tvätten. Hursomhelst det är den jag har på bilden nedan.

Slut för idag, tack för idag

Over and out



Gillar

Kommentarer