Tankar och poesi från förr

Jag har alltid tänkt att jag är väldigt snabb. Det står tvärom i mina journaler och andra har sagt tvärtom men jag har ändå tänkt att jag är snabb. Idag kom jag på varför. Det är nog för att jag alltid är så stressad inombords och vandrar omkring och hela tiden gör saker men det är väldigt sällan det blir någon helhet i det förrän jag passerat trettio varv runt här och där. Jag håller på i flera timmar med en och samma sak och har väl kanske svårt att ta in helheten och fokusera i en följd på de saker som inte är mina specialområden. Tex kan det ta tre och en halv timme för mig att göra iordning allting på morgonen och då hamnar man ju liiiite efter i schemat så att säga. Jag vet inte riktigt vad det är som blir fel för jag håller ju på hela tiden men tiden går och jag är väl antagligen långsam i det stora hela då.

Snabb på att gå på rak mark, simma och cykla förr. Nu enbart gå. Det är kanske något helt annat det. Men jag uppskattar när människor hjälper mig att se mina brister och styrkor.

Och socialt tar det så mycket energi att det inte är klokt. Idag har jag socialiserat på gården i en timme och en kvart och nu känns det som jag behöver gå och lägga mig för kvällen. Det gör mig irriterad. Men så är det. Mitt sociala batteri tog slut och behöver laddas.

Och innan blev dissociationerna ännu värre såklart. Antagligen pga stressen inför mötet. Men jag fixade det med just då. Jag tvingade ner mig i en stol och satt där och andades och tog medicin och sedan lugnande det sig. Roligt när man känner att man kan bemästra något. Som att vinna på bingolotto, som jag sa till läkaren igår. Om nu någon minns det programmet nuförtiden.

Jag har skrivit så mycket poesi sedan jag var barn. Har tittat lite i gamla papper och anteckningar och det är ledsamt att se en del. Men också roligt att det finns sparat.
Detta skrev jag för mellan 10-15 år sedan;

Jag får inte rum här

Det trycker runt min hals

Blodet pulserar hårt i tinningen

Slagen som ojämna pistolskott

Luften som sirap i mina lungor

Försvinn!

Schas demoner,

Schas lösryckta tankar

Ett mantra i öronen

Skrik

Vem skriker?

Jag skriker

Inombords

Griper tag i något

Vad som helst

Något som finns

Materia. Yta med färg, lukt, smak, form

Hjälp mig någon!

Åh Gud,
ge mig stillsamma tårar.


Samt denna hemska vidriga dikt:
Om munnen ler och skrattar hysteriskt av uppdämd vrede och sorg

Om benen går och händerna gestikulerar

Då är det ingen som ser tigerränderna längs med armarna,infekterade brännsår,hårbotten full av var,knogar med bölder och bortgnagd hud

Om munnen ler och säger allt men ingenting alls, då är det legitimt att smaka på det som finns kvar

Ta för sig av köttet som fortfarande är lent

Ingen behöver tänka tanken att hon kanske inte mår så bra,

hon kanske behöver vård, en kram, en säng att sova i.

En nalle att hålla i istället för kåta flåsanden i en bortdrogad hörselgång

Jag var en levande död postorderflicka

En uppblåsbar Barbara med inbyggt blodomlopp

En icke existerande krograggsdröm

En allt-i-ett drogindränkt körsbärspralin poserande i gårdagens trosor

Varför var det ingen som såg att måttet var rågat? Att bägaren var fylld?

Varför var det ingen som såg att ledningen var bruten. Att våldtäkten var min dom?

Än värre; Varför såg ni och inget gjorde?

Ännu värre; Varför såg ni och tog ändå?


Får se om jag har kvar den sista dikten för den gör jävligt ont i mig. Jag var bara en ungdom som var trasig. Helt sönderplockad sedan innan. Får se om jag står ut med att visa det. Får se om jag vågar. Samt att nu vet jag ju i efterhand att det var massor av människor som såg det jag inte trodde någon såg. Annars hade jag inte blivit tvångsomhändertagen och inlagd på psyk gång på gång. Men mitt i det stora kaoset och kanske framförallt när man är ung, är det lätt att missa de som faktiskt ser och stirra sig blind på alla de som inte gör det.

Kram och ha en fin tisdag, onsdag eller vad det nu är idag. ❤

En sak som är lite rolig dock är bilden nedan som jag målat i någon psykos. Fattar fortfarande inte vad jag menar med dessa symboler jag har en tendens att rita. Och inte upp och nedtexten heller för den delen. Men lite roligt är det i efterhand. Inte just då. Men nu.

Gillar

Kommentarer

Ramiro
Ramiro,
Det ä ganska starka ord i dikten, det är fin, . Dikten för mej är känslor som går och jag lever på och det presis som dina två dikter handla det om. Kram 💪🏽❣️🌹
nouw.com/ramiro
Blackout
Blackout,
För mig handlar det om liv eller död när jag skrivit. Det är ofta rop på hjälp och straka känslor. Väldigt sällan bara ord utan mening
Aldrig faktiskt. Amdrig någonsin. 🌹
nouw.com/blackout
Ramiro
Ramiro,
dikt handla om allt därför skriver man, det är som terapi, det är kul att skriva tycker jag. 👍🏽
nouw.com/ramiro
Blackout
Blackout,
Då är vi olika på den punkten. Det är inte kul att skriva riktigt för mig. Det är mer mitt syre. Överlevnad.
Men alla är olika och det är ok.
nouw.com/blackout
Forsens
Forsens,
Fick ont i hjärtat när jag läste dikterna , man önskar att man fanns där och var den som såg dig ! Kram
nouw.com/forsens
Blackout
Blackout,
Hilma
Hilma,
Men vad fint du skrivit. Samtidigt sorgliga rader ❤️❤️
nouw.com/hilma
Blackout
Blackout,
❤️ Tack! Hoppas du din dag är någorlunda ok.❤️
nouw.com/blackout