Slå mig!

Ibland känner jag bara för att någon ska slå mig. Slå hårt!
Jag vet att det är sjukt tänkt av mig och jag vet inte varför jag känner så. Jo, kanske lite som psykologen förklarat.

Jag vill bara gå ut och hoppas någon ger sig på mig så jag kan få känna något bekant. Jag vill också slå. Jag vill ha en kniv. Jag vill ha en pistol. Jag ser mig själv hugga ner andra. Jag ser mig själv skjuta andra. Jag ser mig själv rikta vapnet mot mitt eget huvud. Metallen mot tinningen. Det är så tydligt, så otroligt nära. Jag har onekligen livlig fantasi.

Jag avskyr mig själv. Tror det kanske handlar om det någonstans.
Jag har fått så mycket fint här på nätet på sistone och jag är så tacksam för det. Missförstå mig inte, jag är jättetacksam för alla så otroligt fina människor jag träffat här.
Men jag har så svårt att verkligen ta emot det. Det låter ju så fint i teorin att nu pratar jag med bra männisor och kan det inte få vara bra då?! Nej, det kan det ibland inte för jag kan som sagt inte ta in det. Det är nog självhatet som sätter stopp. Den där jävla rösten som berättar för mig att jag inte borde finnas. Inte borde leva. Att jag inte ska låta mig luras. Att alla hatar mig egentligen.
Manar på som en radio i bakgrunden. Övertydligt. Den vill ju inte att det ska komma fina människor och överrösta den.

Och jag är inte van heller. Jag blir överumplad.

Jag hoppas att ingen tror att jag är farlig. Det är jag inte. Hoppas jag verkligen. Jag litar inte på mig själv ibland bara.

När jag är såhär är jag verkligen inte rädd alls. Jag är helt likgiltig. Det gör ingenting. Sätt mig på en gata i Stockholm helt själv på natten med alla som kryper fram ur gränderna då. Jag har varit med om det med. Ungdomar som kommit med kniv och hetsat varandra stick då! Hugg då! Jag har liftat med främlingar till Köpenhamn. Gått runt och tagit amfetamin och ifrågasatt fel personer.

Jag har träffat män som vill köpa sex. Jag har självmant gått på de platserna. Jag har självmant sökt upp mörkret för det känts så tryggt och bekant. Jag har levt i det för länge så det blivit det jag känt till och då är det svårt att byta till något finare. Jag vill vara i det fina men jag känner inte till det och det gör mig rädd och förvirrad. Mer rädd egentligen än för det som jag rent intellektuellt sett borde vara rädd för.

Jag har tagit på mig min egen förövarmantel för jag fick den så tidigt och jag växte i den till slut. Den passade perfekt.

Självklart vill jag ingenting av detta egentligen men det är svårt att förklara. Det är det liv jag känner till och jag hatar det så mycket men det är MITT liv.

Röstjävlarna ropar. Synerna jävlas de med.

Det är lätt att säga gå därifrån, byt spår. Men det är inte så lätt som det låter . Psykologen kallar det något med identifikation med förövare. Att man till slut känner mer empati med de som är förövare än tvärtom. Man blir hjärntvättad på något sätt. Särskilt om trauman sker tidigt i livet och man är beroende av personerna på något sätt.

Ja, jag vet inte. Det är som det är bara. Jag har knappt inte sovit alls inatt heller. Somnade kanske några timmar runt fem på morgonen. Då blir tankarna extra mörka. Allting ännu tydligare.

En annan sak jag funderat över mycket är den sortens människor som så gärna vill vara i centrum att de lurar sig själva att de är de mest godhjärtade människor som finns. Allt för att själva hamna i centrum på en scen. Falsk empati. Skenhelighet. När man svarar andra med sina egna upplevelser och utelämnar allt om att fråga om den andres situation eller bekräfta den. Börjar alltid med sig själv först i varje mening men säger ändå att man tänker mest på alla andra. Det har jag väldigt svårt för. Då föredrar jag en rejäl jävla smäll i ansiktet på mig eller att någon säger att jag är dum i huvudet.
Jag tror inte att det är onda människor på något sätt egentligen de som är så. De ser bara inte, eller vill inte se, sitt eget bekräftelsebehov.

Har inget mer att säga idag.

Jag vill antagligen skada mig idag med tanke på texten. Det ska jag göra allt jag kan för att inte göra. Jag vet inte ens om det finns någon mer som upplever tillvaron på det sätt jag skriver. Det måste det ju finnas för det finns ju med som förklaringsmodell vid komplex PTSD och dissociation. Då kan det ju inte vara enbart mig det forskats på.

Ha en fin söndag. Kramar❤


Gillar

Kommentarer

AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Jag kan också få överväldigande känslor av att jag vill att någon ska skada mig. Jag vet inte varför eller ibland är det för att jag hoppas att någon annan ska döda mig men ibland vet jag inte. Tycker inte dina tanker är konstiga man söker det som är bekant. Hoppas du klarar dagen utan att skada dig. Kram❤️
nouw.com/andothermagictricks
Blackout
Blackout,
Skönt att höra att du får samma sjuka känslor ibland. Det är väl som förklaringsmodellerna säger då. Tack för dina ord. Hoppas att du också klarar dagen någorlunda sammanhållen där på avdelningen. Kram ❤️
nouw.com/blackout
mynameisjossan
mynameisjossan,
Hej. Jag förstår hur du menar. Jag så synd om dig att du ska behöva vara med om det här, eftersom jag blir så ledsen av det jag läser och skulle vilja hjälpa dig på något vis men vet inte riktigt hur. Hur mår du egentligen? Äter du inte medicin eller någonting annat för att slippa dina onda tankar? Hoppas allt kommer att lösa sig i framtiden för dig med. Vill egentligen skriva ett längre svar, men mitt tangentbord på mobilen är inte som det borde vara just nu och jag vill slå igång datorn, eftersom jag inte orkar det och vill inte sitta där heller
nouw.com/mynameisjossan
Blackout
Blackout,
Du behöver absolut inte skriva mer än det du gjort. Du behöver också vila. Det har jag ju sett på din blogg. Du har ditt att bära du med.
Jo, jag äter mediciner och jag går i terapi. Det går upp och ner. Långsamt framåt säger läkaren. Men ibland dyker jag ju ner ordentligt såklart. Ska prova ytterligare en medicin inom kort. Hoppas på den litegrann även om jag vet att terapin betyder precis lika mycket för att bli bättre.
Hoppas att du kan vila dig denna söndag och göra det du mår bra av.
Kram till dig❤
nouw.com/blackout
moaelins
moaelins,
Men vännen, vill att du ska veta att jag finns här & att du inspirerar mig❤️ du är aldrig ensam
nouw.com/moaelins
Blackout
Blackout,
Tack ! Det var väldigt fina ord. Jag känner detsamma med dig. Du inspirerar mig med. Och det är bara att skriva om du mår dålig (eller bra för den delen) ❤
nouw.com/blackout