Rädsla och minnen

Jag skulle varit hos psykologen idag men hon var sjuk. Kändes både bra och dåligt. Jag vill inte åka dit men samtidigt har jag varit nervös i tre dagar nu och då har jag varit det i onödan. Men så är det.

Extremt rädd för nya medicinen. Hur ska det gå egentligen? Jag känner att bara jag skriver nu så får jag hjärtklappning. Men vad gör man? Vad har jag att välja på? Jag är bara så otroligt rädd att bli ännu mer förvirrad och få en rejäl psykos igen. Jag slår ju över kort nu med och framförallt ligger i gränszonen väldigt ofta. Tänk om denna lilla tablett får det att tippa över fullständigt igen. Så hela skeppet sjunker. Sist jag låg inlagd på psykosavdelningen så var jag så otroligt sjuk. Jag minns att jag blev sämre och sämre under en tid och sedan rämnade tillvaron fullständigt och ja, polisen måste ha hämtat mig. Jag minns polisen vagt. Hand-och fotfängsel då jag vägrade följa med. Jag minns extravak där jag pratade med mig själv dygnet runt i några dagar. Att jag inte ens fick lämna rummet. Att jag ringde min träffpunkt och bad om att de skulle komma med kläder var tionde minut fastän jag redan hade kläder. Jag fattar inte hur det kunde bli så illa.

Jag minns att min träffpunkt svarade att de inte hade några kläder åt mig och att jag sa nähä och la på och sedan ringde upp igen. Jag byggde världsdelar av servetterna. Jag måste ha pratat så mycket osammanhängande saker så ingen till slut svarade.

Blev lite bättre efter medicin. Sedan sämre igen. Blev nedbrottad och itvingad mer medicin. Minns att jag satt och sjöng i duschen medan en skötare tvättade mig i gummistövlar. Så förnedrande nu i efterhand. Jag minns en del av de andra patienterna för att vi var där allihop rätt länge. En hamnade jag på samma boende med sen. Märkligt det med.
Alla nojiga och skällde på varandra titt som tätt.

Jag minns att allting var väldigt oklart tyckte jag. Hela livet var märkligt och ändå inte. Jag var livrädd för en tjejs hår. En anhörig till mig fick bara komma på korta besök då jag var rädd för denne med. Personen var inte den den en gång var. Jag vet inte hur jag tänkte än idag.

Jag vet att jag var extremt rädd i alla fall. Samtidigt som jag stundtals dansade runt och då var jag tydligen inte alls bra utan syster kom med mer medicin.

Jag minns skötarnas kränkande ord mot oss som var där och inte var där ändå. Jag minns bilder av trött personal som borde byta jobb.
Det var sist jag var riktigt pissdålig. Så vill jag ABSOLUT inte bli igen. Det tog så lång tid att komma tillbaka ordentligt från den episoden. Det sliter på kropp, hjärna och själ.

Förresten blev jag nog rätt dålig igen ett halvår senare för då gjorde jag ett nytt suicidförsök som var rätt allvarligt. Och då ringde jag polisen från psyk efteråt och sa att jag blivit våldtagen genom luften där. Det kommer jag ihåg. Hur tänkte jag då undrar jag nu? Och så akutinjektion igen så man blir komatös i tre dagar.

Ska jag våga utmana min hjärna när jag balanserat den någorlunda med de mediciner jag har? Men min ångest och framförallt panikattackerna blir bara sämre och de behöver den medicinen. Vad blir priset undrar jag bara? Kan inte låta bli att vara livrädd.

Och nu sitter jag här och behöver medicin men är skör som en solig dag om hösten. Tål min redan angränsande hjärna detta? Vågar jag utmana ödet mer? Men vad har jag för val?

Fy fasiken så rädd jag är. Jag ska inte tänka på det förrän på söndag bestämmer jag nu.

Jag håller på att inreda ett eget "inre rum". Får se om det kan hjälpa lite mot påträngande minnen och flashbacks.

I övrigt försöker jag så långt det går att fokusera på humor om än svart sådan. Hade inte människan tillgång till humor mitt i allt lidande då vete tusan. I en svår depression kan det ju vara svårt att få till att skratta, men det finns de som gör det stundtals de med. Kanske de överlever en timme till då. Lyssna till kroppen. Den är smart.

Jag vill inte bli inlagd igen just nu. Jag är inte färdig med bearbetningen av ångesten från den sista inläggningen. Bara lukten på psyk får mig att vilja spy. Ett tag vägrade jag ens åka förbi huset, än mindre gå in där. Då fick läkaren komma hit istället. Nu kan jag ju både åka förbi och gå in med viss möda. Jag hoppas att det kan få fortsätta vara så.

Nu ska jag inte tänka mer på detta men ibland blir jag påmind om tiderna från olika håll. Jag går direkt in i mina upplevelser då fast jag inte borde. Ursäkta mig för det. Det är samma med känslorna när jag ser människor som börjar vaneäta bensodiazepiner här. Jag blir så påverkad av det att jag inte kan läsa de sidorna. Jag vet ju att de inte vet vad de ger sig in på. Och att jag står maktlös inför det. Jag borde inte lägga mig i men jag kan bara inte låta bli. Då får jag istället välja bort det. Det är mitt ansvar inför mig själv. Som att prata med ungdomar om att aldrig börja med droger. De fattar ju inte. Och jag vet inte hur man ska få någon att göra det. Jag lyssnade inte heller så jag är inte bättre själv. Alltid lätt att vara efterklok.

Kanske det finns några fina fåglar på gården . Ska gå ut en stund.
Hoppas att alla får en fin dag och det just DU behöver❤

Låten nedan är egentligen inte riktigt min typ av musik men jag tycker om texten.

Gillar

Kommentarer

Jesslifedaybyday
Jesslifedaybyday,
D låter så jobbigt och jag förstår att du e livrädd! Finns det ingen annan medicin mot ångesten, en medicin som du inte riskerar att bli psykotisk av? Någon medicin som bara kanske kapar topparna av ångesten så pass att du får styrkan tillbaka och kan hantera resten själv. Kramar ❤
nouw.com/jesslifedaybyday
Blackout
Blackout,
Ja, jag önskar att det hade funnits det. Den jag ska prova nu igen ska ju inte vara så superstark ändå och det ska var i minimal dos. Men det är ändå en ssri. Jag kanske egentligen borde ta mer theralen ihop med de medicinerna jag har istället. Jag får se nästa vecka. Jag är ju inte tvingad att ta medicinen . Det är jag som är desperat.
Minsta tecken på konstgheter i hjärnan så får jag avbryta isåfall. Tack för dina ord och tankar.
Jag hoppas att du har en bra dag . Och panikfri eller nästintill panikfri åtminstone.
Kramar❤
nouw.com/blackout
Jesslifedaybyday
Jesslifedaybyday,
Ja gud jag förstår att du e desperat med panikattacker flera om dagen.. Så sjukt påfrestande och energikrävande! Du blir inte för trött då om du ökar theralen? Blir ju som en ond cirkel , man blir trött å dåsig typ och ibland kan ju panikångesten nästan bli värre då i längden. Så var det för mig iaf men jag hade Lergigan, känns rätt likt theralen. Har du testat öka på theralen ? Kram ❤
nouw.com/jesslifedaybyday
Blackout
Blackout,
Ja, det är ju det. Tar så mycket energi. Jo, jag blir ju lite trött av theralenet och inte har det någon jätteeffekt heller. Brukar oftast ta det för sömnen isåfall. Håller till fullo med dig om att blir man FÖR dåsig ökar panikattacker avsevärt. De handlar ju liksom om kontrollbehov i mångt och mycket. Så det är inte bra. Lagom lugn men inte för sederad. Det är inte lätt hitta rätt dos alltid. Jag har tagit mycket mer theralen förr och det hjälper inte mot paniken att öka för mycket. Lite till kan jag kanske ta. Lergigan tål jag faktiskt inte alls av någon anleding. Blev helt knäpp av den för 15 år sedan. Tar du någon daglig eller vidbehovsmedicin?
Kram❤
nouw.com/blackout
Jesslifedaybyday
Jesslifedaybyday,
Du kan ju testa lite mer theralen en period för att se hur du mår då ?! D hade nog jag testat innan antidepp. Jag har lergigan men har haft dom mest för att kunna somna. Dom perioderna som jag har haft panikattacker dagligen så har dom inte hjälpt alls. Undrar vad som gjorde att du inte tålde dom ?! Annars tar jag citalopram dagligen.
Kram ❤
nouw.com/jesslifedaybyday
Blackout
Blackout,
Jo, egentligen kanske jag borde det först. Tack för klokt råd. Min läkare är ju inte pigg på detta men jag tjatade och grät. kanske jag borde testa det först då. Jag ska tänka på det faktiskt. Roligt att du säger din åsikt. Gillar det. Inte alltid man tänker klart själv närman mår dåligt.
Jag vet faktsikt inte riktigt varför jag inte tål lerigan. Blev otroligt förvirrad av dem. Är tydligen en ovanlig biverkning en jag fick den. Hoppas att citalopramen dämpar din ångest åtminstone. Har ätit den en funkade inte. Fick ingen effekt för jättemånga år sedan. ❤
nouw.com/blackout