Orkar inte mer panik.

Jag skulle vilja skriva att jag har varit ute och fiskat. Att jag har varit i skogen och plockat svamp. Att jag har känt doften av varma barr på stig. Att jag har åtminstone varit i botaniska trädgården och tittat lite. Kanske druckit kaffe och ätit en glass.

Det har jag såklart inte. Och jag är arg. Allra mest på mig själv men också på frågan varför?! Det är jag nog inte ensam om.

Jag ser så vän ut (eller det kanske jag inte gör men jag brukar få göra att trots det ger jag ett ungt intryck. Att männskor tror jag är 20 för att jag är så handfallen?) men inuti mig kanske det är djävulen som bor.

Jag försöker öva på att gå emot agorafobi och panikångest. Jag gick bara en liten bit utanför min (fängelse) gård och det lilla räcker för att sätta igång panikattacker från helvetet. Jag vet att jag gör bort mig. Blir hysterisk. Paralyserad. Skriker och drar fram som en bulldozer och till sist kommer den förnedrande gråten. För mig är det så förnedrande att erkänna mig så besegrad och gråta av vanmakt och hopplöshet.

Jag tycker absolut inte att andra som gråter är patetiska. Det är bara jag som känner mig så. Kanske har att göra med att jag känt mig tillräckligt blottad och förnedrad i livet. Jag vill inte längre att någon ser mig svag. Då blir jag hellre ett spöke tydligen.

Och när jag har agorafobi i mitt eget hem så drar jag faktiskt en gräns. Ska man behöva få panikattacker för att vardagsrummet är för stort och otryggt så jag inte ens kan få vara i alla rum i lägenheten. I och för sig är det så stora fönster att jag kanske kan sugas ut genom dem. Men det går ju att dra för. Det är en annan sak. På måndag ska jag prata med psyk om att detta är ohållbart. Det har gått överstyr. Jag föll överbord. Hur många panikattacker om dagen ska jag behöva stå ut med? Femton?

Jag vill så gärna ut. Jag vill bort. Jag kanske vill dö. Jag tror jag börjar bli mer deprimerad igen. Men hur skulle jag inte bli det som det är nu? Bara rädd för fler LPT. När jag vaknade av att polisen bröt upp dörren här för några år sedan tror jag att jag kanske föll samman helt. Fick panikattack mitt emellan sömn och vaken av deras ansikten som skrek. Aldrig mer polisen. Och inte slutenvården helst heller. Men det är kanske en naiv tanke.

Jag är också så abstinent till och från. Börjar varje morgon med att känna mig influensa och magsjuk. Kräkas och vara yr och ha värk. För att bara nämna litegrann. Och så går det runt så hela dagen med mindre problem just när jag tar mina knark tabletter.
Tinnitus som gör mig hörselskadad. Lika bra det med. Här har jag inte mycket till samtal i alla fall.

Och så skriver jag så omotiverande och inte roligt och spännande och klämkäckt igen.
Fuck Carpe diem känner jag idag. Jag behöver inte fånga någon dag alls. Jag har fångats i dagar jag aldrig släppts ut ifrån. Fångad i stunder. Helt låst. Jag vill avfånga dagen. Lösa upp dem så att de blir en jämn massa och fler.

Så såg jag att tidigare skrivit att jag försöker fånga de bra stunderna. Håhåjaja. Det är ju sant i och för sig. Kanske mest är ordet fångad som triggade igång mig nu. Så får det vara då.

Och för att avsluta lite glatt kan jag bjuda på en liten fjäder. Vem ägde den? Borttappad. Om jag lämnar in till upphittat gods så kommer kanske ägaren.

Gillar

Kommentarer

AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Det måste ju finnas någon medicin som kan lindra?! Så att du iallafall kan klara av att tex gå ut i skogen. Det skulle nog göra dig väl. Önskar att jag på något sätt kunde hjälpa. Du ska inte behöva ha det så jobbigt, inte behöva vara så hindrad att göra saker. Hoppas att psyk kan komma fram till något. Skickar kramar ❤️
nouw.com/andothermagictricks
Blackout
Blackout,
Du är så rar när du skriver. Tack för dina ord. Har ätit nästan all psykofarmaka i fass. De senaste åren enbart cisordinol, quetiapin, theralen och stesolid. Ingen ssri som är bättre val mot just panikångest. Innan har anafranil och seroxat hjälpt i perioder. Men senast jag försökte triggade det kraftig dissociation och jag blev nog faktiskt lite psykotisk kortvarigt och inlagd på psykosvården i en månad. Därefter har det gått dåligt med dem.
Men nu har min läkare lovat att vi ska testa igen i höst. Men det är ju en månad kvar minst och måste klara mig till dess. En dag i taget får det bli. Inte ens det. Ja, skogen är min dröm just nu. Jag saknar den så ofantligt mycket.
Vad roligt att ni börjat få så mycket skörd. Kan man kanske frysa in kryddor eller får inte det?
Jag tycker att det låger bra ändå att du simmar. Du tycker ju om vatten och det lugnar dig. Och något positivt av detta virus. Att det blir begränsat antal. Perfekt. Då kan du få simma och plaska och flyta runt lite mer ifred.
Hoppas att du kan sova lugnt inatt. Kram♥️
nouw.com/blackout
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Jag förstod hur du menade 💕

Jo, jag fattade nästan att du testat väldigt mycket mediciner. Tråkigt att ingen gett bra effekt. Men det är väl så, när man har flera olika problem så är det mycket svårare att hitta något som fungerar utan att öka på andra problem man redan har. Jag hade för mig att det var något sådant; att du skulle få testa i höst. Då håller jag tummarna att det ska kunna fungera på något sätt och vis och jag hoppas att du orkar hålla ut till, minst, dess. Hoppas du får sova inatt. godnatt ❤️
nouw.com/andothermagictricks
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Ps: Och vi ska nog frysa in en del kryddor 😊
nouw.com/andothermagictricks
Blackout
Blackout,
Jag tog bort den texten med rarförklaingen för jag vet inte hur det gick till men min maila dress syntes så jag ber om ursäkt. Nojig. Kanske bara var jag som kunde se den men hursomhelst. Sov sött
nouw.com/blackout