Narkotikaklassade läkemedel

Var ska jag börja?

Detta är ett annat ämne som jag känner så mycket inför. Jag tror (nej, jag vet) att väldigt många inom sjukvården och rent allmänt tror att bara för att det är läkemedel så är det inte samma sak som knark. Så fullständigt missvisande. Det är precis som vilken annan drog som helst.
Jag tänker utgå ifrån gruppen bensodiazepiner. Lugnande tabletter som tex stesolid, xanor, sobril, temesta mfl.

Första gången jag fick detta utskrivet var när jag började gå på BUP för en väldans massa år sedan. Stesolid mot panikattacker i väntan på effekt av insättning av anafranil. Det var bara en liten glasburk med kanske 25 tabletter. Oj, vilken fin effekt de hade. Vad allting blev lugnt och stilla på så kort tid. En halvtimme och sedan var jag lugn. Jag var 16 år. Jag vet att det är länge sedan och tiderna var annorlunda (eller är de verkligen så förändrade nu ?) men oj så dumt detta var egentligen. Jag åt upp dessa tabletter ganska snabbt tror jag. Och fick som tur var inga fler utskrivna heller. Effekten av anafranil hade kommit och paniksyndromet blev lättare att hantera. Inte borta såklart för det är inga mirakelmediciner som finns. Men betydligt mycket bättre.

Vad jag minns så var det inga problem med att sluta med dem efter bara den där lilla burken. Jag hade inte ätit många eller särskilt länge. Dessutom hade mitt alkoholintag istället ökat vilket kan ha maskerat viss utsättning såklart. Den delen av min historia tar jag inte upp nu. Jag fick till slut LVU av flera olika orsaker dock och blev placerad på SIS-hem och senare slussad till behandlingshem.


Efter detta så har jag tagit benz lite till och från när det behövts. Vid saker som varit extra utmanande och under insättningar av nya mediciner och lite sporadiskt under slutenvårdsinläggningar. Ingen fara på taket. Det går bra att göra så.

Det stora problemet med dessa magiska små tabletter under namnet bensodiazeoiner började för ca 12 år sedan. Jag hade flyttat till en stad där de inte var lika restriktiva med sin utskrivning av dessa. Eller så ansåg de kanske att jag var tvungen att ta dem. Att jag behövde dem. De kanske tänkte att nyttan av dem var stor. Jag tror personligen inte de hade tillräckligt med kunskap om vilka potenta droger dessa tabletter faktiskt är.

Jag började få dem i min apodos dagligen. Sedan ökades dosen då effekten "konstigt" nog uteblev. Ångesten blev värre istället. Sedan fick jag dem flera gånger om dagen. Morgon och kväll. Sedan morgon, middag, kväll.

Att ingen fattade att jag blivit tolerant och utvecklat ett beroende av stesolid är mig oförståeligt. Jag började få så mycket yrsel, huvudvärk, tremor, magont, illamående, värk i hela kroppen, ja allt möjligt jag inte orkar ta upp just nu. Kände mig sjuk och hade ännu värre ångest så fort jag inte fick en ny tablett.

Klagade så mycket över magproblem att gastroskopi gjordes och inget hittades. Då sattes magsårsmedicinen omeprazol in. Vad jag dock inte visste var att omeprazol inte ska kombineras med stesolid. Den ökar koncentration av stesolid och förlänger också halveringstiden. Så jag kanske blev lite bättre av omeprazol då tänkte jag. Nej, jag blev bättre av ökad dos stesolid.

Dessa höjningar, och då och då försök till sänkningar av stesolid, har pågått under alla dessa år. Jag själv och vården förstod till slut att jag var väldigt beroende av stesolid. Ny diagnos i listan. Bensodiazepinberoende. Återigen kontakt med beroendeavdelningen vilket jag inte hade haft på många år. Där sa de att de flesta personer utvecklar tolerans och därefter beroende efter ungefär fyra veckors dagligt intag. Fyra veckor!!!! Och att abstinensen är olika stark beroende på hur länge man tagit preparatet (12 år!!) samt hur stor dos (jadu, ca 60-80mg sisådär med min omeprazol skulle jag tro).

Det är nu fyra år sedan jag började trappa ut dessa helvetestabletter som från början var så snälla mot mig. De gjorde världen så mjuk och fin. Som näcken spelade de med sin benzoflöjt ner mig i ån där jag drunknade i abstinens.

Jag vill inte skrämma någon (jo pyttelite) men abstinensen du kommer att få för lindringen du får nu är inte värt det. Det är svårt att se där och då när man är desperat och bara måste få bort ångesten. Men jag lovar dig, du får tillbaka den gånger tio som betalning. Samt också en massa fysiska problem du säkert inte hade innan. Åtminstone inte i samma styrka.


Bensodiazepiner vid långvariga ångestproblem är som att leka rysk roulette med alla kulor utom en i istället för tvärtom. Du lägger så stor börda på det som redan var för tungt att du inte vill veta egentligen tror jag.

Och så är det med det. Jag saknar mina stesolid när de fungerade som en heroinist saknar sin första sil. Kommer aldrig igen.

Bort ska de. Jag har bara lite kvar nu efter dessa fyra år av utsättning. Jag hade aldrig börjat vaneäta dem om jag kunnat förutspå konsekvenserna.

Och jag kan bara hoppas att du aldrig kommer att göra det heller.


Gillar

Kommentarer