Jag

Jag har aldrig trott att jag skulle vara en person som bloggar.
Jag är så nojig. Jag har egentligen inte så mycket att säga. Eller så har jag för mycket att säga. Så pass att det fastnar och blir till en klump jag sväljer istället. Jag är rädd för det mesta. Rädd att synas men också rädd att ingen ser mig. Arg på mig själv och arg på andra. Jag har alltid ansett mig vara en svag person ändå gör jag saker som krävs mod för. Jag vet inte vem jag är. Det är väl hela kontentan. Jag är psykiskt sjuk (eller sjuk och sjuk, vem är sjuk och vad är sjuk? och jag är väl främst en människa tror jag). Vet inte vad som relevant men jag har aspergers syndrom/autism och det är genetiskt. Det är ju jag. Ett sätt att fungera. Det har verkligen sina utmaningar.

Men jag har också psykiatrisk problematik. Jag lider främst av dissociativt syndrom med inslag av gränspsykoser/psykoser. Sedan ingår det troligen i komplex ptsd. Jag har paniksyndrom md agorafobi och förväntansångest. Jag har tvångstankar/handlingar. Det har gjort att jag inte kunnat lämna min lägenhet mer än ut på min innergård det senaste året i princip. Paniksyndrom utvecklade jag när jag var tio år och det har varit betydligt bättre i perioder för att nu återigen satt en kedja på min fot. En osynlig mur jag inte kan passera som kommer närmare och närmare ju mer jag isolerar mig. Jag är medveten om det. Och jag övar på att stå ut i attackerna. Men det är för svårt just nu. Ska prova mer medicin. Har också ätstörning som är betydligt bättre än förr dock. Jag lider av insomnia och sömnproblem överlag.

Jag har missbruksproblematik. Är benzodiazepinberoende. Helvete vad det är vidrigt. Att varje dag är fylld av abstinens. Har kontakt även med beroendeavdelningen och håller på att trappa ut de sjukligt höga doser stesolid som psykiatrin satt in för 12 år sedan. Men jag kan inte säga att det enbart är deras fel dock. Jag valde ju att ta dem. Och ville ha mer. Och innan dess har jag missbrukat andra droger. Så jag hade ingen bra grund. Har varit omhändertagen enligt LVU när jag var ungdom pga missbruk och psykiskt och fysiskt självskadande.

Jesus Kristus, vad denna text blev deprimerande. Men jag var ju tvungen att skriva något om grunden jag står på för den formar min vardag och är jag. Men jag har också humor då och då. Jag tycker om växter, djur och allt i naturen. Jag älskar att skriva. Jag tycker om att läsa och måla och fotografera. Jag försöker fånga stunderna. Jag klättrar så gott jag kan. Tycker om detaljer som berör. Vinden som gör träden till stora skallror. Regn som smattrar och doftar. Sniglar som långsamt drar sig framåt. Knoppar som spirar. Dofter av liv.

Gillar

Kommentarer

Badmomsrecovery
Badmomsrecovery,
Alltså så välskrivet❤️ förstår dig helt i denna text. 😊
nouw.com/badmomsrecovery
Blackout
Blackout,
Tack. Snällt sagt. Skriver jag så lever jag. Kanske...
Skönt att inte alltid vara en ensam soldat
nouw.com/blackout
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Hoppas du ska få ut dina ord som du vill dela. Välkommen ❤️
nouw.com/andothermagictricks
Blackout
Blackout,
Tack. Jag tror du kanske vet vem jag är.
Vet varken om jag kommer att våga detta eller klara detta i längden. Känner mig redan nojig. Får se. Mår bättre av att skriva i alla fall.
Hoppas att du haft en dräglig dag och får sova gott inatt. ❤️
nouw.com/blackout
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Jo, jag tror jag vet. Skriv så länge du känner att du vill. Eller så behöver du inte skriva alls. Allt är okej. Hoppas du också får sova gott inatt ❤️
nouw.com/andothermagictricks
Jesslifedaybyday