Inte fan vet jag vad det ska stå

Jag vet inte vad jag ska säga.
Idag är det sommaväder igen. Svalorna flyger. En prälemofjäril svepte förbi.

Försökte gå lite utanför gården. Vet egentligen inte längre varför. Jag får bara höra att det går inte att tala med mig. Jag hör ingenting för allt pågår i mitt huvud. Jag hör ord ur min mun. Jag hör svar men jag vet inte vad de betyder. Hjärnan kopplar ur. Som att ha samtal med någon som är hög som ett hus. Fast det är tvärtom.

Balansera på din lina. Utan rep och allt. Buh! Så faller du ner.

Gråsuggorna är söta. Kan inte jag också få gräva ner mig inuti grenar och under plattor?
Två veckor kvar till min ordinarie läkare kommer tillbaks från semestern. Gode gud hjälp mig ta mig igenom dem! Men jag tror ju inte på Gud så jaja. Rev sönder min konfiirmationsbibel på min studentdag. Skadade mig och målade den i rätt färg.

Och sedan kom polisen och tog mig till ett behandlingshem från vilket jag rymde. Tog tåget till Stockholm och gick på fel gator. Letade i fel kvarter.

Jag hittade inget men alla hittade mig.

Jag vet att det inte är vidare upplyftande att läsa detta i semestern. Men jag har inget roligt att skriva. Ok, Jan Stenmark är fenomenal på humor. Har många av hans böcker. Träffat honom med. Men just nu är det inget jag orkar titta i. Kan bjuda på ett smakprov av honom i alla fall.

Samt två bilder på önskan. Allt är relativt. Allt är relativt manar jag mina egon. Jag är slut. Ge mig detta enda. En enda gång till så klarar jag ett halvår till.


Gillar

Kommentarer