Galen

Är det jag som är galen? Det står så i mina journaler men ibland känns det fanimej inte så. Tvärtom.

Så skönt med den klara luften som kommit nu. Inte den där äckliga, svettiga värmen så jag knappt kunnat vara ute utan att det fastnat små flugor i flottet i ansiktet (ungefär som sådana där flugband man kan ha på landet i sommarstugor och lador) och så kan man inte ens peta bort dem pga risken för Covid-19. Nej, nu är det behagligt igen. En del björkar börjar bli lite gula tom. Längtar till hösten med allt vad den innebär. Vackra färger och ett lugn jag tycker om.

Var till psykologen på psyk igår. Gick dåligt. Fick panikattack i bilen och höll på att hoppa ut i gatan. Jävla rödljus. Jag fastnar. Agorafobin antagligen. Och så sätter skiten igång.

Ringde psykologen som mötte upp mig i entren och jag började dissociera ännu mer, Skrek visst och det var inte bra. Gjorde bort mig.Men som hon säger så har ju alla de som går där psykiatrisk problematik så är det något ställe man kan skrika på så är det väl där. Sedan åkte hissen ut i universum och ja, det blev som det blev.

Kan hamna i som transtillstånd där jag bara upprepar meningar eller ord utan innebörd om och om igen. Vilket jag också gjorde igår. Blir helt blockerad och det går inte att nå mig eller få mig att sluta vilket hon såklart försökte. Men till slut lugnade det sig med och vi pratade en stund. Det gäller att få ner takten i mitt mantrande när jag blir sådär. Alla med autism vet nog vad jag menar med repetetivt beteende som kan lindra ångest. Det funkar för mig med. Jag gungar sakta, gör samma sak om och om igen osv. Snurrar på saker, sorterar, knyter, klappar. Problemet blir när ångesten ökar och jag börjr dissociera så kommer jag in i en takt som ökar hysteriskt. Orden kommer snabbare och snabbare och snabbare tills jag är liksom försatt som i en trans. Så blir det ofta och då måste jag få ner mig i en lugnare takt igen vilket är lättare sagt än gjort som med så mycket annat.

Hursomhelst så sa psykologen att jag fått väldigt bra information angående validering av sig själv här på nätet. Att det är precis det man ska göra. Alltså förhålla sig neutral inför sig själv. Acceptera. Inte höja för mycket, inte sänka för mycket. Du som nämnde ordet kanske borde läsa psykologi. Psykolgen jag går hos är specialistpsykolog och kan sina saker.

När man lyfter sig själv för mycket och tvärtom blir också skillnaderna tillstånden emellan så stora och då blir det extra jobbigt. Då blir det stora fall och stora höjningar.

Annars har jag fått ny hemläxa. Skapa ett eget "inre rum" att fly till när det är jobbigt. Det var svårt. Har funderat lite. Måste nog fortsätta tänka på det. Men jag tror det kanske kan bli bra ändå. På något vis påminner det ju lite om en dissociation fast på ett positivt sätt. En bra och ångestfri dissociation. Man kan skapa sig ett rum med lås och larm och dit ingen kan komma in. Flummigt egentligen men jag är öppen för att prova. Man kan skapa olika rum för olika delar inom sig också. Ja, det där blir mycket att tänka på. Så kan det nog vara för mig med. Olika delar inom mig behöver olika saker. Och krockar med varandra och blir arga på varandra och kräver att få finnas lika mycket, Därav kaoset.

Idag är jag sanslöst trött. Pratade lite ,sent igår kväll, med några gamla missbrukare på gården. De fick lite mat av mig och de var trevliga. Mycket trevligare än många andra häromkring som lever sina fina bostadsrättsliv. De frågade mig hur jag mådde då jag hade ont i bröstet av ångest och abstinens. Det är det inte många i bostadsrättsföreningen bakom min gård som gör. De hånflinar istället.Den där tokiga människan viskar de. Tänk på det nästa gång ni trampar över en hemlös på gatan. De har också ett inre liv med känslor och minnen och tankar.

Annars blir jag fortfarande orimligt upprörd av alla dessa visdomsord med fina bilder till här. Jag får psykbryt. Mamma skickar dem till mig på sms också och jag blir så arg. Barnsligt av mig säkert men jag blir bara så irriterad. TÄNK SJÄLV! FORMULERA EGNA MENINGAR! Så känner jag. Men mamma fortsätter skicka dem ändå och jag undrar hur en fjäril och orm och ängel och allt vad det är som pressas in i samma bild går ihop. Gärna ett litet flickebarn oockså samt passande ord om ditt värde som människa. Det är fan en psykos det. Precis som mina teckningar jag gjort. Helt jävla förvirrade bilder utan sammanhang.

Kram till er fina därute i sensommarsolen. Eller nästan höstsolen❤


Gillar

Kommentarer