Dissociativt syndrom

Jag skrev att jag inte kan vara en informativ blogg. Det kan jag nog inte i mångt och mycket men en del ämnen ligger mig närmare. Jag tycker det finns för lite kunskap och förståelse om dessa. Mycket annat googlar man lättare fram. Dissociation är ett sådant ämne. Narkotikaklassade läkemedel ett annat.

Jag började dissociera väldigt tidigt i mitt liv. Jag minns inte exakt men jag var nog runt fem år. Jag vet att jag upplevde världen som främmande. Alltså bokstavligt främmande. Jag visste inte var jag befann mig. Jag kunde inte förstå vems möbler det var. Sedan kändes det som att jag sov, drömde, svävade. Det var när jag var riktigt liten.

Senare utvecklades detta till att jag började tappa minnet. Jag kunde befinna mig på platser och inte veta hur det blivit så. Jag kände inte igen min spegelbild. Jag upplevde mig vara utanför kroppen. Eller att världen var främmande. Att jag inte ingick i den. Att jag var död. Jag kände inte igen anhöriga. De såg konstiga ut. Blev otäcka. Förändrades rent visuellt framför mina ögon. Som monster, robotar, ailiens mm.

Sedan började jag höra röster. Och ibland också visuella hallucinationer
Jag var rädd att ramla av planeteneller att månen skulle ramla ner och krossa mig. Att väggar och tak skulle ramla in så jag skulle krossas. Jag blev paranoid. Jag tyckte jag var spanad på och att döda människor kommit in i mig och jag blivit dem. Jag blev mer och mer förvirrad och rädd.

Jag har känt mig rutten inuti. Helt tom. Jag har varit rädd för mina organ. Mina ögon, mina armar, min hjärna som inte suttit fast. Det ekar inuti mig. Vibrerar. Skriker och dånar. Ibland kanske jag kunnat sprängas inuti.

Jag har trott mig kunna föras över genom telefonen när jag pratat med någon. Till den plats personen jag pratar med är på.

Jag upplever ofta mig vara delad så att om jag förflyttat mig till en annan plats kan jag uppleva det som att jag samtidigt är på en annan plats. Att jag kanske sover hemma eller är medvetslös. Eller att jag håller på med något hemma samtidigt som jag är ute på en gata och går.

Jag upplever det som att jag går bakom mig själv. Får självmordstankar och impulser som gör att den delen bakom tex kan vilja knuffa ut mig i vägen framför bilar medan den andra inte vill.

Jag har väldigt lätt att hamna i hypnagoga tillstånd.

Jag har många gånger självskadat för att jag hört röster som velat det eller för att bryta dessa upplösningskänslor eller för att straffa mig.

Jag kan höra mig själv skratta fastän jag är livrädd och gråter inombords.

Jag har fått aggressiva utbrott utan att riktigt veta varför efteråt. Känner mig styrd. Som att livet är en film, teater mm.

Jag fick en pulsklocka. Då flyttade jag in i den och blev som en tamagutchi. Jag blev klockan. Existerade bara genom den.

Jag känner fel känslor i sammanhanget. Kan skratta vid fel tillfällen och börja gråta när jag inte vet varför.

Jag ändrar ofta åsikter och ändrar igen.

Jag har upplevt det som att jag kan sugas ut genom fönster.

Jag är väldigt rädd för tyngd och tyngdlöshet. Pyttesmå saker versus jättestora.

Jag tappar tids och rumsuppfattning. Vet inte vad det är för dag, månad eller år eller var jag är eller vem jag är.


Jag kan få som korta psykoslikande tillstånd som är präglade av ångest.

Jag kan tappa talförmågan. Jag kan inte tala. Rösten ändras och är inte min. Jag kan tappa all kraft och bli liggande utan att kunna röra mig. Men jag hör. Oftast hör jag det mesta som sägs omkring mig. Jag har suttit i rullstol pga detta.

Jag tappar känseln i kroppsdelar. Upplever inte smärta som jag borde.

Jag har fått epilepsiliknande anfall som är psykiska. Jag har utretts för epilepsi, hjärntumör, MS mm mm. Det är psykiskt inte fysiskt fel på mig.

Jag har haft åtskilliga LPT. Blivit bälteslagd och tvångsinjicerad gång på gång då jag tappat kontrollen.

Jag vet inte vem jag är. Jag har ingen fast identitet. Det är som att leva med ett inferno inombords. Eller så blir allt helt tomt. Jag förstår inte vad som sägs. Det låter som ett annat språk.

Jag brukar försöka få människor att förstå genom att referera till Alice i underlandet och Kalle och chokladfabriken. Med skillnaden att det i princip bara är skräck och förvirring.


Jag vet nu vad detta är. Det är dissociation. För mig har jag utvecklat det pga traumatiska upplevelser under lång tid. Det behöver inte vara så för alla. En del upplever färre emler fler symtom. Men känner du igen dig i något av min beskrivning men inte vet varför så ta kontakt med psykiatrin och be dem utreda dig för dissociation i någon form.
Det finns hjälp att få. Det är ångest. Det är ett försvar inom dig för att överleva i en situation du inte har resurser att hantera.


Gillar

Kommentarer

AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Som du redan vet så känner jag igen mig i mycket. Har aldrig haft krampanfall eller suttit i rullstol men det andra upplever jag. Fint att du skriver om det, som vi båda vet så finns ensamheten i det och risken för feldiagnoserin är nog rätt stor. Viktigt att veta att det inte behöver var psykos bara för att det liknar psykostillstånd. Modigt av dig att fortfarande vara kvar ❤️
nouw.com/andothermagictricks
Blackout
Blackout,
Jag försöker ett tag till. Mår bra av att skriva.
Jag blev både lättad och ledsen när jag började läsa din blogg och såg en till som hade det i princip som jag. Blev så rädd att du skulle feldiagnostiseras och få fel vård och ytterligare traumatisera dig. Men jag tror de fått bättre koll på dig nu. Hoppas jag i alla fall.
Ep liknande anfall har jag inte haft på något år eller lite mer. Tror den formen av dissociation började när jag var tvångsinlagd under ett halvår och sedan tvingades till ett boende jag absolut inte ville till. Jag tappade verkligen allt då. Trodde att nu är det slut en gång för alla. Hoppas att jag slipper fler sådana anfall. Men det är inte värre än något av de andra symptomen. Allt är vidrigt.
💜
nouw.com/blackout
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Känner likadant, lättnad och ledsamhet, att någon känner igen sig.
Hoppas att denna natten var snällare mot dig ❤️
nouw.com/andothermagictricks
Blackout
Blackout,
Jag är glad att jag hittade dig av egoistiska skäl. Kände mig så ensam.
Jo, denna natt var bättre. Tog theralen vilket kan fungera för sömnen om jag inte tar det varje dag. Då mister det sin sömneffekt för mig.
Har du sovit lugnt? 💖
nouw.com/blackout
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Vad skönt att det var bättre. Jag har sovit rätt Okej men drömt väldigt mycket, både mardrömmar och vanliga drömmar. Så känner mig aldrig utvilad även om jag sover "rätt" antal timmar. Men jag slapp iallafall ligga och vrida mig fram och tillbaka in på morgonen. Hoppas du har en lugn dag ❤️
nouw.com/andothermagictricks
Ayannas
Ayannas,
Åh vad jag känner igen mig. Gråter nästan av lättnad nu alltså. trodde att jag var helt jävla fucking galen för ett tag sen när jag fick en sådan enorm panikångest attack att jag blev helt borta, visste inte vem jag var, vart jag var och hade noll koll på någonting. Jag tyckte att sakerna i min lägenhet inte var mina (trots att jag mycket väl visste att dem var mina), att jag var i någon annan lägenhet och att jag var jagad av en man som ville mig illa (men det var jag inte utan han var bara i mitt huvud!). Allting gick så långt så jag hade ca 200 i blodtryck o fick åka in till akuten. Tog en vecka och totalt nedrogad med stesolid innan jag ens kunde ta mig in på en akuttid med psykologen. Hon sa direkt att det jag drabbats av var enorm panikångest och oå gränsen emot psykos. Så hon gav mig ångestdämpande och en tablett jag ta varje natt nu för att jag ska slippa ångest och hallucinationer. Det räddade livet på mig.

jag trodde ärligt att jag var helt ensam om det här. Men det känns så oerhört skönt att veta att man inte är det. Tack 🙏🏻 det betyder så mycket sk du veta. ❤️❤️❤️
nouw.com/ayannas
Blackout
Blackout,
Du är absolut inte ensam♥️. Bara ett lite undangömt och förbisett problemområde. Många får fel diagnos under lång tid. Själv var jag diagnostiserad som schizoaffektiv i fyra år och innan dess massor av andra diagnoser och ansikten som såg helt frågande ut inför vad jag försökte förmedla.
Jag hoppas att du får rätt vjälp nu och tsr det luuugnt. Stress, sömnbrist mm ökar skörheten och därmed utveckla mer och mer dissociation. Kram
nouw.com/blackout
Blackout
Blackout,
Får jag bara fråga om fu fortsatt ta stesolid varje dag? Eller är det annan ångestdämpande? Har för mig att jag läste du fick seroquel /quetiapin. Jqg kan absolut inte rekommendera narkotikaklassade läkemedel som benzodiazepiner i ett långtidsperspektiv. Då kommer det gå dåligt. Kortvarigt är det inga problem men i längden nej. Då kommer du bli sjukare. Ska försöka skriva om det en annan dag.
nouw.com/blackout
Ayannas
Ayannas,
jag märker så väl när jag är trött att jag gärna "försvinner" bort i tankarna och inte riktigt är med när saker och ting händer, men så har det alltid varit sen jag var liten. Så ingenting nytt. 😊 Likadant om jag är sjukt hungrig :/. Nej nej 👎🏻 jag äter inte stesolid regelbundet utan har det som "Akutpiller" om jag måste ta. Regelbundet ta jag Duloxetin och Quetiapin och trivs bra med det. Det funkar rätt okej för min del.
nouw.com/ayannas
Blackout
Blackout,
Skönt att höra. Börja aldrig vaneäta benz.
nouw.com/blackout
Ayannas
Ayannas,
Nej nej absolut inte. Tänker inte göra det heller. Inte värt det. Har en killkompis som har varit beroende av det och han sa att det är ett helvete med att sluta med det.
nouw.com/ayannas
Blackout
Blackout,
Ja gud ja. Idag har jag börjar dagen med att bli svämfärdig av kräkning. Må illa. Ont i magen. Ont överallt. Yrsel. Varje dag en influensa och magsjuka. Hoppas jag får bort det sista av det jag har snart.
nouw.com/blackout
Ayannas
Ayannas,
Ush o tvi. Lät inget roligt 😟
nouw.com/ayannas