Autism hos flickor/kvinnor

Jag har alltid vetat att jag fungerat annorlunda. Redan när jag var väldigt liten förstod jag att jag på någott sätt skiljde mig från de andra barnen. De verkade hitta varandra och förstå saker jag inte förstod. Jag var tydligen ett svårskött barn enligt min mamma. Skrek och sov inte, var hyperaktiv och sedan väldigt stillsam men svår att få kontakt med.

Jag minns att jag inte tyckte om att leka MED andra barn. Men jag ville också vara med på något sätt ändå och lekte bredvid dem istället. Arrangerade mina saker om och om igen. Samlade, sorterade mm

Hade mycket intressen jag blev besatt av. Var impulsiv och tvångsmässig och hade stora problem med ätande, mat, konsistens mm.

Klarade inte förändringar och överraskningar.

Kunde inte vänta på min tur, var envis och ville bestämma.

Lite lillgammal kanske men samtidigt efter i mognaden när jag blev äldre. Betedde mig som gammal när jag var barn för att sedan återgå till att bli mer barn i tonåren och tonåring när de andra istället skulle bli vuxna. Lite omvänt i utvecklingsfaserna.

Jag var mobbad i skolan pga mina sociala svårigheter.

Hade väldigt svårt med allt praktiskt men var väldigt bra på specifika områden och framförallt på att läsa in fakta. Och var kreativ.

Jag var väldigt naiv och trodde på allt alla sa och blev ofta lurad och utnyttjad pga det. För när jag själv säger en sak så menar jag det och trodde därför att alla andra också gjorde det.

Ja, detta låter kanske som vilken autist som helst egentligen. Men på den tid jag var barn sades det att det inte fanns flickor med autism. Man sa att det i princip bara var pojkar som hade detta.

Det vet man ju idag att så är det verkligen inte. Men flickor är generellt lite bättre på att smälta in och på det sociala. Inte lika isolerade. De kanske försöker härma andra flickor omkring dem mer.

Flickor får ofta sin diagnos mycket senare än pojkar. Och då har de oftast sökt hjälp för andra saker såsom depression, ångest, skolproblem, problem i familjen mm.

Man tror att det varit svårare att urskilja flickor med autism pga att de kriterier som finns är utformade för att beskriva pojkars svårigheter istället.

Det kan ocksåvara så att flickor har lättare för att hålla ihop med allt de kan i skolan för att när de kommer hem vara helt utmattade av detta. Så hade jag det. Mobbning gjorde sitt och själva skolan sitt. Jag var alltid tvungen att lägga mig när jag kom hem från skolan.

Det kan också uttrycka sig i att de drabbas av utbrott hemmavid. Kan ge sig på sina anhöriga fysiskt vilket är ett beteende som är ganska ovanligt för flickor i övrigt.

De har ofta svårt att fatta beslut och att välja. Olika sorters stimuli kan vara fruktansvärt jobbiga.

Flickors specialintressen kan också vara mindre udda än pojkars. Detvkan handla om smink, saker i naturen, såpoperor mm. Så de misstas för vanliga intressen. Men de tar minst lika mycket tid och är minst lika tvångsmässiga.

Den känslomässiga mognaden tar ofta längre tid. Begåvningsmässigt ligger de i fas men inte känslomässigt.

De kan ha stora svårigheter att klara vardagliga aktiviteter. Tex bordsskick, personlig hygien, tider, orientera sig lokalmässigt eller ta personligt ansvar på en nivå som är rimlig för åldern.

Många flickor har också tilläggssvårigheter. Tex depression, ångest, adhd, svårigheter med impulskontroll, att koncentrera sig och att ha problem med att ha en för hög eller låg aktivitetsnivå.

De har ofta ätstörda beteenden.

Det är väldigt vanligt med sömnsvårigheter och störd dygnsrytm.

Tvångstankar och beteenden är vanligt.

Jag går nu på habiliteringen för autism också. Det har varit väldigt bra för att förstå mig själv och lära mig saker som inte kommit naturligt för mig.

Jag önskar att jag hade fått diagnosen tidigare i mitt liv. Redan i tonåren eller ännu hellre innan. För man vet att för att få som bäst utveckling är tidig hjälp det allra bästa.

Glöm inte det positiva

Ändå finns det också bra saker med min autism och det är min envishet på gott och ont, att jag kan bli specialist på det jag går in för samt att jag är lojal och ärlig och en i mitt tycke bra vän även om jag inte har en energinivå som räcker så långt. Men när jag orkar så försöker jag verkligen bry mig om den person jag pratar med. Jag är inte så mycket för att bara prata för pratandets skull. Så när jag engagerar mig i någon så har man min uppmärksamhet helt även om det är en kort stund. Tycker själv att en kort stund av genuint intresse väger upp för timmar som ingen knappt minns efteråt.

Dessutom tror jag att bristen på social förmåga ändå fört med sig en positiv sida hos mig i att jag är väldigt öppensinnad. Har aldrig anpassat mig och följt sociala normer i samhället. Har aldrig fattat varför man ska göra det. Så jag har inte de begränsningarna och den ängsligheten inför vad som passar sig eller inte. Som exempel kan jag lika gärna umgås med gamla människor som väldigt unga. Jag klär mig och ser ut som jag vill och inte som min ålder säger att jag borde. Det ligger en frihet i detta som jag förr inte förstod. Men det är definitivt positivt.

Kram från mig💖

Gillar

Kommentarer