Att våga lite

Skrev mail till psykologen igår om mina tankar och känslor och hon svarade idag. Det var ju bara en miss i systemet. Blivit fel på dagen. Jag vågade, för jag tror nog faktiskt första gången någonsin säga på riktigt hur det känns inuti mig. Jag skrev om hur jag reagerar (det vet de ju i och för sig sedan innan för det är svårt att missa ibland) och hur jag tänker och känner. DET har de dock aldrig vetat tidigare för jag vågar inte lita på människor. Jag bara reagerar fysiskt och skriker eller gråter eller stelnar/fryser eller dissocierar men ingen kan ju veta hur det känns inuti mig. Och orsaken till varför jag känner som jag gör.

Jag skrev om att det är första gången i mitt liv som jag litat på en psykolog eller läkare. Och jag blir arg för det för det gör mig så sårbar. Rädd. Att jag inte kan riskera att bli krossad inuti mer för då får jag konstiga tankar om att jag åker dit och dödar både dem och mig.

Å andra sidan kan jag heller aldrig bli hjälpt av en terapi om jag inte litar på psykologen och vågar visa mig. Eller av läkare heller för den delen då man måste lita på att läkaren vill ens bästa och kan sitt jobb och mediciner. Det har jag heller aldrig gjort förut utan mixat lite med medicinändringar ibland och då blivit sjuk fått för mig saker som att jag blivit förgiftad fastän de tankarna kommit från att jag slutat eller ändrat i medicinerna på egen hand. Så onödigt då det alltid slutar med tvångsvård och injektion istället. Men att lita på någon är svårt för mig då ingen visat sig vara pålitlig förr.

Och jag har jag en anhörig som sagt att jag inte ska lita på psyk. Att de inte går att lita på. Att de inte bryr sig. Och den personen är en stor del av mig och min bakgrund.

Psykologen svarade i alla fall så bra och det kändes äkta. Jag behöver inte alls vara rädd för rättspsyk för att jag vill döda människor i tanken pga att jag är rädd. Det är skillnad på tankar och handlingar. Det har min läkare sagt förr i och för sig.

Det jag ville säga var att jag måste våga lita på någon någon gång. Och nu har jag börjat göra det och det är skrämmande som bara den.

Men bättre det kanske än att bara vandra rakt in i främlingars rovdjurskäftar och ge upp mig själv för att jag alltid känt att jag är bara en kropp för andra att använda på det vis de behagar och sedan gömma mig efteråt i döden, döden, döden och förnekelsens labyrint.

Jag vill hitta ut. Och ut innebär in i något annat. Häpp!

Älskar låten ovan förresten. Jag hör inte hemma här i betongen. Det tråkiga är bara att den doftar psyk för mig då den sjöngs i falsett dygnet runt när min älskade, finaste hund var tvungen att dö. Jag skrek rakt ut NEJ i telefonen. VÄCK HONOM. NI MÅSTE! och sedan började jag sjunga och slutade inte förrän två veckor senare och mediciner jag inte ville ha. Sorg kan göra en person riktigt sjuk. Oavsett om det är en människa eller ett djur. Det beror väl på relationen. Ibland har det gjort ondare för mig när ett djur döttän en människa. Det är nog lite kontroversiellt att säga kanske. Men jag känner och tycker som jag gör och andra som de gör. Och det är helt ok.

Gillar

Kommentarer

AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
Modigt av dig att skriva, bra gjort! Men förstår hur svårt det måste varit.

Jag har mycket tvångstankar om att skada andra, kanske inte är det du har(?) men psyk säger ofta till mig just det: att tankar bara är tankar. Så länge man inte skadar någon annan så är Det ju bara tankar.

Jag är livrädd över när djuren i min närhet kommer dö (och människorna). Humdarna börjar bli gamla så döden är liksom inte så långt borta. Ena är 13 år ca (adopterad så vi vet inte riktigt).

Har du lärt dig att inte mixtra med medicinerna själv eller gör du det fortfarande ibland?
nouw.com/andothermagictricks
Blackout
Blackout,
Tack ja det krävdes en hel del mod från mig som vill vara stoneface utåt. Jag vet inte riktigt om det är tvångstankar just i de lägena. Mer obeabetad sorg och ilska tror jag som blkr oroportionerlig i nutiden och till det som hänt just nu. Jag får liksom flashbacks och känslorna blir som de var då men inte kom ut på den tiden. Tvångstankar har jag massor och tvångshandlingar med. Om olkka saker. Symmetri, räkna, skada också somdu har med. Men då har det mef varit att jag är rädd för att någon ska dö om jag ställer saker i rummet som pekar pö etg hus som någon komme dö i då. Eller att jag får tankar om att du vill att den ska dö fast jag inte cill det. Liteolika innehåll.
Fattar att du är livrädd för när hundarna ska dö. Helt förståeligt. Det är det sämsta med att ha djur. Men fördelarna är fler. Försök inte tänka på det så länge det går. Det går ju inte att undvika ändå. Jag tänker på min ena katt som är gammal jag med. Då är det väl bara att boka tid för inläggning. Nej, hoppas inte.
Nej, nuförtiden lyder jag min läkare. Om det är han som säger åt mig. Litar på just honom. Särskilt efter alla fel jag gjortoch allra mest efter stesoliden förra året som jag sänkte hejvilt fast han sa nej. För då blev jag så sjuk att herrejisses. Och då var han arg. En av få gånger. Annars har han haxt ett väldigt tålamod med mig får jag lov att säga.
Hlppas att din kväll blir lugn och du kan gosa lite med dina djur och få lite närhet. ♥️
nouw.com/blackout
AndOtherMagicTricks
AndOtherMagicTricks,
bra att du lyssnar på läkaren nu och att du har förtroende för honom ❤️
nouw.com/andothermagictricks