Affektfobi (fobi mot känslor) mm

Igår var en riktigt dålig dag igen. Så kan det bli. Ganska ofta. Mina ögon är röda idag trots att jag knappt grät. Kanke var extramedicinen, kanske sömnen, kanske blodtryck. Jag vet inte men det ser fult ut i alla fall. Varit mycket saker nu på sistone. Kurs, ska börja med ny medicin förmodligen, fick kallelse till blodprov angående järnet igen. Jag hatar blodprov och nålar i vener. Det låter ju så löjligt när man skurit sig så pass i självskadebeteende men det är hur konstigt det än låter en helt annan sak för mig. Jag har tom bett dem skära istället och ta blod men det kan det inte göra säger de.

Har också tid till tandläkaren men jag vägrar gå dit. Bara skjuter fram det trots att jag går på någon specialmottagning där de är så bra. Jag var där i våras och skulle laga och gjorde väl det på beskostnad av att jag blev så dålig att jag inte kan tänka på det nu heller för då blir jag ännu mer sjuk. Ska dra ut en tand Håhåjaja. Nej du, så roligt ska vi inte ha det. Jag kunde få lustgas men min läkare säger nej, någon lustgas ska jag inte ha med tanke på min problematik. Då kanske jag får åka in på psyk igen i en enda stor lustgasballong. Då var det bättre att jag tog en rejäl dos Stesolid just den dagen. Finns inte, finns inte, finns inte. Så gör jag med tandis nu.

Orkar inte med mer provtgningar och undersökningar av kroppen. Har gjort så mycket. Men det är klart jag måste ha järn i kroppen. Men just nu vill jag knappt veta något. Hade på gränsen på mitt BNP hjärtprov förra hösten och då gjorde jag ultraljud av hjärtat och långtids-EKG men jag hade inte hjärtsvikt sa hjärtläkaren då i alla fall. Jag tror det är hög puls till och från och arytmi som ställer till det. Abstinens, stress, panikattacket, sömnbrist, mediciner, blodtrycksfall mm mm. Men när jag sover eller vilar är pulsen för låg istället. 49 var den imorse när jag sovit. Skitsamma. Vad jag inget kan göra åt får jag låt vara. Läsa Sinnesrobönen typ.

Affektfobi skulle jag skriva om. Det tog psykologen upp med mig för ca ett år sedan. Det innebär att man kan ha såsdana problem med att känna en eller flera känslor att det blir till en fobi. En del är inte ens medvetna om att de har en affektfobi då originalkänslan så snabbt och reflexmässigt byts ut till en mer bekväm känsla för personen.
Man tror att denna fobi uppkommer beroende på hur personen blivit bemött när den visat känslan tidigt i livet eller lärt sig av människor i dennes närhet. Affektfobi kan man arbeta med i terapi på sedvanligt exponeringssätt som vid andra fobier men kombinerat med psykodynamisk terapi då fobin har en mer djupgående integrering i personligheten.
Jag har aldrig funderat över detta förrän nu och börjat se att psykologen nog har haft en poäng i att ta upp detta som en komponent i mina dissociationer. Jag tror (nej, jag är ganska säker på) att jag har stora problem med att känna sorg/ledsenhet/att gråta på ett bra sätt. Väldigt många gånger när jag egentligen instinktivt känner mig ledsen, sårad, känner sorg, så slår detta omedelbart över i en stark aggression, ilska , ubrott och jag skriker och slår. Det är nog den känslan jag har svårast för. Ibland kan jag också ersätta sorgen och ledsenheten med att skratta istället vilket också verkar bisarrt i många lägen då det absolut inte borde skrattas.
Jag har problem med att hantera de flesta känslor tror jag. Vill allra helst vara helt neutral och ingenting alls om jag får välja. Därav mitt missbruk skulle jag tro. Jag har velat fly precis alla känslor och minnen.

En del människor kan omvänt ha problem med att känna och uttrycka ilska och aggression istället och går direkt reflexmässigt över i en ledsenhet, sorg, gråt. Det är så olika det där med vilken grundkänsla som är svårast för just den personen att hantera. Man kan även ha problem med att känna glädje, intresse och nyfikenhet mm. Ja, väldigt många viktiga och grundläggande känslor.
Om någon är intresserad och känner sig lite träffad så googla bara på ordet affektfobi eller fobi mot känslor så kommer mer ingående information. Som sagt är det många som inte ens är medvetna om sin problematik.

Detta var vad jag ville ta upp igår och så blev det inte. Jag är så rigid och vill ha allt som jag planerat och bestämt och så blev det inte. Men idag fick jag det gjort. Jag utvecklas lite, lite jag med.

Kursen på habiliteringen får jag se hur jag gör med just nu. Den skulle gå senare i höst också. Jag vill så gärna ställa in medicin isåfall först och sedan jobba med kroppsspråk och social kompetens. Dock förtod jag igår att ja, det behövs nog då en granne började tala med mig och jag tänkte nu ska jag se om jag står som man ska och ögonen och allt vad det är. Nej, det gick dåligt fastän jag tänkte på allt vad habiliteringen pratat om. Men så fort jag försöker så tappar jag bort vad personen pratar om och mig själv med. Så övning behövs definitivt. När tiden är inne.

Väntar på veckans läkarsamtal. Ska gå ut och andas lite först.
Hoppas att alla får en fin dag ❤

Bilden nedan är mina fina katter i junis hetta.

  • Affektfobi
  • 189 visningar

Gillar

Kommentarer

Jesslifedaybyday
Jesslifedaybyday,
Oj va intressant! Affektfobi har jag aldrig hört talas om , måste googla och läsa lite om det . Ja vissa dagar blir inte alltid som man har tänkt men så får det vara ❤ Så söta katter du har ❤ Kram
nouw.com/jesslifedaybyday
Blackout
Blackout,
Det hade aldrig jag hört talas om heller innan psykolgen nämnde det. Intressant är det. Det är både jobbigt och bra att se sina problem och brister och sätt att hantera tillvaron. De är söta kissmissarna ja. Bästa. Hoppas att du haft en fin och balanserad dag❤
nouw.com/blackout