Nu var det ett tag sen igen. Har haft en skitdålig vecka. Var hos mamma förra onsdagen då hon fyllde år sen klev jag knappt ur soffan förrän i söndags. Var inte utanför dörren alls under dessa dagar. Ville bara dra täcket över huvudet, somna och aldrig mer vakna.
Men det sägs att det blir bättre. Dessa dippar gör mig galen!
Söndagen bestod av bowling, kaffe hos Camilla, lunch hos pappa och sen hockey. Kroppen säger fortfarande ifrån men kändes ändå skönt att komma iväg.
Jag är så jävla arg och ledsen också. Jag förstår verkligen inte hur personer som ska stå upp för ett barn kan ge alla jävla fördelar till en så kallad pappa när det i själva verket är barnet som ska få det bra. Det är så uppenbart att barnet i fråga mår jättedåligt av allt jävla hattande fram och tillbaka och ändå så ska han ha sin vilja igenom. Jag är övertygad om att pappan i fråga enbart gör allt detta för att förstöra och trycka ner mamman så långt det går. Jag tror inte han gör någonting för barnet. Men jag kan ha fel jag också.
Jag förstår inte hur man kan misstro en människa som har uppfostrat ett så fantastiskt barn. Hon är en fantastisk mamma! Och jag tror inte heller att han är en dålig pappa och att barnet mår dåligt av att vara där utan problemet är att barnet ska längas runt så inåt helvete.
Han verkar vara ute efter ett krig, och jag kommer göra allt jag kan för mamman och barnet. Även om jag inte kan göra de största men jag kan vara med och stötta och hjälpa till med samtal.
Det ända som blir negativt av detta är att mitt psyke säger ifrån. Jag lägger ner all energi jag har på andra och sen är jag så jävla trött på kvällarna när jag ska ta det lugnt så jag bara gråter och är arg. Visst jag ska tänka på mig själv, men i ett sånt här läge när en så bra vän och fin människa har problem så skiter jag automatiskt i mig själv och tänker på dom i första hand.
Nu blev det långt och hattigt men var bara tvungen att ventilera mig lite.
Just ja! Vi flyttar troligtvis till hus i början av maj. Iallafall som det ser ut nu!
