Coucou

Klockan är 13.50 och jag sitter i biblioteket. Det gör jag ofta. Som mest bekväm är jag i fotöljen som står gömd bakom en bokhyllsremsa. Med ryggen lutad mot panoramafönstret hör jag hur regnet slår ner på takluckan ovanför mig. Här har jag läst åtminstone 1500 sidor. Ibland sover jag, men känslan av att bibliotekarien står och andas i min nacke hindrar mig från att falla i djup sömn. I biblioteket är jag ensam och ostörd. I många fall är vi flera och på så sätt är ju inte ensam, men alla är inne i sin egen grej och det ger mig utrymme att tänka och drömma. Jag ser människor komma och gå, men själv sitter jag kvar.

Mitt liv i biblioteket avspeglar mitt liv i Frankrike rätt bra. Väldigt sällan är jag ensam men ändå är jag alltid ensam. Jag är helt själv i min upplevelse och ibland är det väldigt coolt, att få vara bron mellan två olika kulturer, men det kan också vara jobbigt. Jag kan liksom inte vara mig själv helt och hållet på ett språk som inte är mitt eget. Jag vet att jag har utvecklats, självklart. Jag förstår mycket och då och då glömmer jag nästan att jag inte är fransk för att det känns så naturligt. Men stressen finns alltid där i bakgrunden, att jag inte anstränger mig nog. Jag har kompisar som är fantastiska och bryr sig om mig. Jag är integrerad i livet här men ändå känner jag mig ofta som en betraktare. Missförstå mig inte; det här året är så lärorikt och det finns många stunder då jag har riktigt kul också. Framförallt är det en sådan tankeställare som har gett mig perspektiv på mycket grejer. Jag inser ju att jag livet låter rätt långtråkigt här så som jag beskriver det och ja, så är det absolut. Friheten ungdomar har i Sverige blir så tydlig när jag inte ens kan lämna skolområdet som jag vill.

Samtidigt finns det sådant som jag uppskattar så mycket med Frankrike. Det har varit så skönt att få komma ifrån den plastiga, självupptagna stämningen som infinner sig överallt i Stockholms innerstad. Behovet av att vara unik är stort men det ska tvunget vara inom ramar, vilket resulterar i att majoriteten slutar upp exakt likadana ändå. Att vara kultiverad och vidsynt tycks vara eftersträvat, men samtidigt är det mesta redan förutbestämt när kommer till vad som är rätt att tycka och tänka. Man lever i en bubbla där allt utgår från minsta möjliga perspektiv. Allt är så viktigt, det vill säga så länge vi kan se det med egna ögon. Så är det väl överallt kanske, men i Stockholm är det så genomskinligt på något sätt. Där jag bor nu upplever jag inte alls detta på samma sätt, och det har väl lite att göra med att det inte är en storstad.

Imorgon är det skola igen och sen resterar det bara 3 veckor till sportlovet, som här är drygt två veckor!

Resumé:

J'explique l'immense quantité de temps que je passe au CDI chaque semaine. Je suis sûre que j'ai lu au moins 1500 pages dans ma chaise préféré avec la fenêtre derrière moi. Parfois je dors, mais dès que j'ai peur d'être vu par les documentalistes j'essaye de ne pas m'endormir profondément . Le CDI me donne une place pour penser et rêver, mais je suis aussi souvent ennuyée quand je suis là. Le temps que je passe au CDI est un peu comme une réflexion de mon année ici en France. Les jours sont souvent ennuyeux, surtout puisque je suis à l'internat et peux pas sortir comme je veux: Cependant cette année est très enrichissante et je suis vraiment contente d'avoir osé venir ici. J'ai un peu la flemme d'écrire en français aujourd'hui mais je vais faire plus la prochaine fois!

Bisous

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Coucou

Jag tänkte börja berätta lite om förra helgen när mamma och min syster var här. De kom på fredag förmiddag till flygplatsen i Brest och jag som ändå ville skippa lite lektioner tänkte ta tillfället i akt och åka ut och möta dem. Men så blev det inte för min lärare var snäll och skjutsade mig dit, vilket gick på 10 minuter. Så hela morgonen satt jag alltså i skolbänken och försökte förstå att jag snart skulle få träffa min familj. Det är så konstigt, jag har nästan inte haft någon hemlängtan under året och att träffa min familj skulle självklart bli jättekul, men samtidigt kände jag att jag lätt skulle klarat mig utan att träffa dem. Trots detta tog det inte mer än en sekund innan jag brast i gråt när jag såg mamma komma ut genom portarna. Det var en så konstig känsla, lite som att jag inte hade insett hur mycket jag hade saknat dem tills de stod där rakt framför mig.

Helgen var helt fantastisk och det kändes som att vi hann med att göra mycket grejer på kort tid. På fredagen hälsade vi på skolan, åt crêpes, badade bastu och åt baguette, ost och oliver i sängen. Lördagen drog vi ut i skitväder för att kolla lite på staden. Kollade på biblioteket, åkte linbana, gick på mitt favoritkafé och kollade i affärer. På kvällen åkte vi till min värdfamilj och det var verkligen jättebra. Efteråt var jag dock helt snurrig i huvudet efter att ha blandat franska, engelska och svenska helt vilt. Nästa morgon åkte min syster hem och jag och mamma åkte till min första familj. Det var också väldigt bra. Vi åt mycket och länge för att sen åka till hotellet och ligga i sängen hela kvällen. Måndagen var riktigt jobbig. Mamma och jag gick runt på stan utan att riktigt kunna koncentrera oss på något. Tiden gick långsamt framåt och det var nästan att vi ville säga hejdå tidigare bara för att få det gjort. Klockan fyra tog vi pendeltåget till slutstation och där sa vi hejdå. Aldrig under detta år har jag varit så ledsen som jag var då.

Trots att helgen var super och jag verkligen njöt till 100% så skulle jag aldrig rekommendera någon att träffa sin familj under sitt utbytesår. Innan förstod jag liksom inte när organisationen sa att det inte var en bra idé. Jag trivs ju här och att familjen kom kunde inte ändra det tänkte jag. Och till viss del stämmer väl det, men samtidigt blev jag väldigt påverkad av deras besök. Nu har snart en vecka gått och jag kan inte sluta tänka på när de var här. Jag vill spela helgen om och om igen. Ändå vill jag på något sätt bara glömma den. Hursomhelst resterar det snart bara 4 månader på mitt utbytesår och dem ska jag försöka göra till de bästa!

Puss&kram

Bref resumé en français:

J'ai décidé de commencer à faire un petit paragraphe en français avec le but d'améliorer mon vocabulaire et mon écriture. Alors, ma famille (ma soeur et ma mère) est arrivée vendredi la semaine dernière et ma prof d'anglais était très gentille et m'a conduit à l'aéroport. Au moment où je les ai vu, j'ai commencé à pleurer, et ça m'étonnait un peu car j'avais l'impression d'être très calme avant leur arrivée, donnant le fait qu'elles ne me manquaient pas trop.

Ma soeur est restée jusqu'à dimanche matin et ma mère lundi soir. Le week-end était magnifique et on a fait plein de choses. On a été à l'école, chez ma première et mon actuelle famille d'accueil. On a découvert la ville sous la pluie et ma soeur a classifié Brest comme "La ville de la pluie" et je suis d'accord ;). Malgré le week-end étant très bien, je ne recommanderais jamais un étudiant étranger de voir sa famille pendant l'année parce que c'est très difficile après et maintenant ma famille me manque plus qu'avant.

Bisous

(Bilder: Inser nu att jag inte tog några bilder när mamma och Amanda var här, så detta är en bild på les Capucins och två bilder med mig och Clarisse tillsammans med katten Charlie)

Likes

Comments

Coucou

I fredags kom jag fram till min nya familj! Jag skrev ju i förra inlägget att jag kanske skulle byta tidigare till min nästa familj och allt gick så smidigt att bara en vecka efter sitter jag i min nya familj. Det känns verkligen superbra! Familjen består av föräldrarna och tre tjejer: Eva 17, Valentine 13 och Clarisse 11. Barnen är väldigt gulliga och jag har klickat särskilt bra med Eva. Det har gått knappt 2 dagar och det känns redan som vi är rätt nära. Mamman är jättesnäll och vad som är kul också är att hon har ett stort intresse för Skandinavien så hon ställer alltid massor av frågor om Sverige. Pappan stör jag mig lite på, då jag får känslan av att han tycker lite för bra om sig själv och dessutom har ett rätt hätskt temperament. Det har ju bara gått två dagar så jag vill inte säga för mycket, men hittills känns det så himla bra. Jag är typ aldrig på mitt rum (som för övrigt inte har internet..) utan är antingen i köket eller i Evas rum och jag tror att det är precis vad jag behöver för min franska inlärning just nu alltså.

En annan sak som är toppen är att Eva är pesceterian vilket ger mig möjligheten att också vara det. Tidigare har jag liksom inte velat vara för krånglig med värdfamiljen men nu blir det en helt annan sak. Vad som suger lite dock är att det tar en hel timme in till Brest med buss från där jag bor. Som tur är tar det bara en halvtimme med bil och som det verkar nu kommer mamman kunna skjutsa oss på måndag-morgnar, åtminstone ibland. I och med detta har jag också bestämt mig för att hoppa av min ekonomikurs kl 8 på måndagar, vilket inte gör mig något eftersom läraren är riktigt dålig och knappast ens kan prata engelska, trots att kursen är på engelska. Jag ska berätta mer om min familj snart och kanske lägga in några bilder på huset och sådant också.

På fredag kommer mamma och min syster!! Det ska bli så kul att äntligen få träffa dem efter nästan 5 månader <3

Bisous
(Bilder: Eva som lär mig franska :))

Likes

Comments

Hej mina vänner!

Nu var det väldigt längesen jag skrev och det är väl lite blandade anledningar till det. Nu tänkte jag iaf skriva lite om vad jag har gjort under mitt lov. Hittills har det ju gått lite drygt en vecka och sen börjar jag i skolan igen på måndag. Lovet började började ju ganska direkt med jul och här i Frankrike firas jul lite annorlunda än i Sverige. Man firar egentligen inte den 24 förutom på kvällen, vilket kallas "Le réveillon". Sedan firar man den 25 (lite oklart om hur länge). Den 23 var jag inne i stan med några kompisar och såg Star Wars. Jag sov mig igenom halva filmen, vilket var ganska väntat med tanke på att det var på franska och att jag aldrig någonsin innan har sett en Star Wars film. På eftermiddagen åkte jag med min familj till morföräldrarna som bor i en kustby och där stannade jag över natten till den 24 och sedan till den 25. För att hålla mig rätt så kortfattat så kan jag väl säga att julen var rätt så dålig. Fick inte alls någon julkänsla och kände mig rätt ensam hela tiden. Hela släkten på mammans sida var där och även om jag var med lite i konversationer då och då så satt jag för det mesta tyst. Den 25 åkte vi först hem för att öppna lite paket och sen vidare till pappans sida av släkten där jag kände mig ungefär likadan. Det stör mig så mycket att jag har blivit den tysta. Har så svårt att delta i en diskussion och det beror väl delvis på att barnen i min familj inte pratar så mycket med mig, eller varandra för den delen. Allt går i en ond cirkel, för när de inte pratar med mig känner jag mig obekväm och har inte så stor lust att prata med dem.

Efter julen den 27 åkte jag till Nantes kl 8 på morgonen. Det är alltså Frankrikes sjätte största stad och ligger på västra kusten lite nedanför Brest. Där mötte jag upp fyra tjejer på samma program som jag och gud vad härligt det var. Vi gjorde inte jättemycket, utan gick mest runt. Pratade, åt och upptäckte lite av staden. Vi bodde i en Airbnb-lägenhet där vi lagade vi mat, åt chokladpraliner, snackade skit och bara fick ha uppriktigt kul och villkorslösa konversationer. Nej alltså, den resan var riktigt bra och det gjorde lite ont att komma hem till gråa Brest igen (även om det var grått i Nantes med:))

När jag kom hem den 30 på kvällen var jag såklart sjuk :)) så spenderade typ hela den 31 med att inte göra någonting tills kl 18 då jag åkte hem till min kompis. Där hängde jag med henne och tre andra hela kvällen och det var verkligen lyckat! Vi åt massor, dansade och satt och snackade till 6 på morgonen. Dagarna efter nyår har jag inte gjort mycket alls, men imorgon ska jag in till stan med Kathleen och efteråt ska jag hem till henne och sova, så det blir mysigt <3

En liten reveal nudå. Efter att ha pratat med min kontaktperson och min nästa familj har jag bestämt mig för att byta familj tidigare än planerat. Som ni kanske förstår från det jag har skrivit så klickar jag inte så bra med barnen i min nuvarande familj, medan jag i min nästa redan har kontakt med en av döttrarna, och hon är supergullig. Tror det blir bäst såhär men har ännu inte pratat med min familj just nu så ingenting är ju 100% spikat. Vi får se!

Hoppas ni har det bra <3<3

pok

(Bilder: Första är från kustbyn jag firade jul, där även min nästa familj bor!! Resten är från Nantes förutom de två sista från Nyår)

Likes

Comments

Coucou !

Jag har försökt hålla räkningen så gott jag kunnat när det kommer till hur lång tid jag har varit i Frankrike. Tyvärr lyckades jag missa hundradags-dagen så nu blir det istället 111 dagar! Jag är snart inne på min fjärde månad och det känns fortfarande som att jag inte har varit här mer än några veckor. Som tur är är min franska mycket bättre nu än vad den var några veckor in på mitt utbytesår. Just nu känns det faktiskt riktigt bra med franskan. Denna veckan i skolan har jag pratat mer än vanligt och har både kunnat skämta och uttrycka mig rätt bra. Flera har sagt att de märker skillnad och asså inget är roligare att höra när man lär sig ett nytt språk. Sen tror jag faktiskt också att en hel del sitter i min inställning och självförtroende, hur klyschigt det än låter. När jag tänker att jag har blivit bättre vågar jag snacka mer och ta intiativ till konversation.

Det är svårt att skaffa sig en uppfattning om hur mycket franska jag kan. Ibland tycker jag mig förstå typ allt medan jag andra gånger inte förstår mer än några ord. Jag tror generellt sett att jag förstår cirka 80 % av vad som sägs om jag koncentrerar mig. När jag pratar behöver jag inte längre tänka varje gång jag ska säga något, utan det har börjat komma mer naturligt. Svårast är det när det är verb som ska böjas på alla möjliga olika sätt. Jag är långt ifrån att prata franska som typ engelska men jag är påväg i alla fall!

När det gäller kompisar kommer jag närmare människor i samma takt som min franska förbättras. Jag har under den senaste månaden skaffat lite egna vänner och inte riktigt "hängt på" på samma sätt. De som gör ungefär samma sak som jag förstår nog vad jag menar med det. För även om man har människor att vara med så är det inte riktigt så att man väljer sina vänner, utan man är med i princip vem som helst som vill vara med en själv, särskilt i början. Detta är något jag tror är jättenyttigt att få uppleva. Jag har genom det insett hur mycket fördomar jag har haft/har gentemot människor och hur lätt det är att se på saker i svart-vitt.

Dessa 111 dagar har inte varit de bästa i mitt liv, men absolut inte heller de värsta. Att åka på utbytesår har gett mig tid och möjlighet att träffa nya människor, uppleva en ny kultur, få ett perspektiv på mitt liv i Sverige, och framförallt lära mig franska!! Nu låter det som att allt är slut och så är det ju verkligen inte. Ännu resterar det 170 dagar och de ska jag försöka att utnyttja till fullo!

P&K

(Random bilder)

Likes

Comments

Coucou,

Nu är det en vecka kvar till jul! Så sjukt hur fort tiden har gått och jag kan inte bestämma mig hur jag känner inför det. En del av mig är liksom lättad över att det redan har gått mer än 3 månader och att det nu är mindre än sex månader kvar. Men en annan del av mig får lite ångest över att jag inte har mer tid. Det är ju liksom nu jag börjar trivas väldigt bra och under helgerna längtar jag nästan efter att få komma tillbaka till skolan och träffa kompisar. Jag har också lärt mig att gilla internat-livet. Det är ju egentligen inte så många timmar jag spenderar där eftersom det inte öppnar förrän kl 17.30 men när jag väl är där känns det som hemma. Middagar, kvällspromenader på skolområdet (lol), pluggtimmar som ofta ägnas åt att bara snacka, kvälls-gymträning. Låter rätt tråkigt när jag skriver det haha, och ja asså, det är det ibland, men det känns ändå så bra och tryggt på något sätt.

Jag är (som vanligt) hos min familj nu under helgen och känner verkligen hur jag börjar gilla min familj mer och mer. Allt är liksom så annorlunda från den andra familjen och det tar ju ett litet tag att vänja sig, men jag känner mig så välkommen och det är det som jag tycker är viktigast. Helgen har varit väldigt mysig. Efter lunch på fredagen åkte jag och Kathleen in till Brest några timmar för att julshoppa lite. Det var jättemysigt och passade bra eftersom hennes franska-lektion på två timmar var inställd och jag fick en chans att skippa min franska-lektion med 11-åringarna. På fredagskvällen gjorde jag ingenting förutom att chilla, standard för mig i Frankrike haha. Jag kollade på handbollsmatchen tillsammans med pappan och dottern mellan Frankrike och Sverige. Sverige förlorade :/ Sen på lördagen åkte vi (tog typ 5 min) till farmorn och farfarn i familjen som har en liten gård typ. De har en hund (!!), höns, kaniner och sen massa odlingar, som potatis. Lite trevligt sådär, men jag var rätt tyst hela tiden. Sen på eftermiddagen kollade vi på dottern i familjen när hon spelade basket. De var rätt kassa ärligt talat så vi kollade inte klart hela matchen haha. På kvällen åt vi middag och kollade igenom gamla fotoalbum. Jättemysigt!

Idag har vi shoppat typ hela eftermiddagen och avslutade med att gå på julmarknaden i Brest. Den var riktigt satsig och för första gången fick jag något slags bevis på att det faktiskt bor så många människor i Brest som det utger sig göra. Det var helt proppfullt.

Imorgon börjar jag nio istället för åtta, vilket passar så bra eftersom internatet har öppet till nio varje måndagmorgon till skillnad från de andra dagarna då det stänger kl 7.30. Jag hinner alltså sova en timme på internatet, då jag kommer till kl 7.30! Trevligt trevligt.

Bisous

(Bilder: Från basketmatchen; julmarknaden; kvällspromenad på internatet; julmarknaden)

Likes

Comments

Coucou !

Jag har nu "settled in" lite hos min nya familj och på det stora hela känns allting väldigt bra. Det mest negativa just nu är att det är svinkallt i huset och att vi äter väldigt onyttig mat. Jag har lite grejer att berätta ang. familjen och helgen som har varit men jag väljer såklart att skjuta upp det för jag har lite annat som jag hellre vill skriva om just nu. Nämligen saker jag stör mig på i Frankrike, kul va? :))

Okej första grejen som jag inte tror något utbytesstudent i Frankrike kan ha missat är hur de snyter sig här. VARENDA lektion tar minst en person upp sitt paket med mouchoirs (näsdukar) och börjar snyta sig som att det lever typ tre elefanter inne i näsan. Detta kan på i typ en minut och är på den ljudnivån att jag bara hör ca vart femte ord vad läraren säger. Jag minns hur jag första gången var nära ett skrattanfall för jag trodde att personen i fråga drev, men jag insåg att detta var fullständigt normalt när ingen annan i klassen reagerade. Sen händer inte det här bara i klassrummet, utan exakt överallt. Jag tror jag blir frågad om jag har näsdukar åtminstone 3 gånger per dag.

T'inquiète pas. Detta är en artighetsfras som används ca hela tiden. Det är ju menat att vara trevligt, då det betyder typ "oroa dig inte", men för mig sägs det för ofta och på ett sådant sätt att jag snarare oroar mig mer än vad jag gjorde innan. Liksom att människor säger det i såna tillfällen då jag inte var orolig för fem öre, men sen när de säger det börjar jag tänka att jag egentligen hade en anledning till det, till exempel om jag hade gjort något pinsamt etc. Haha detta låter väldigt oklart, men det är iaf något som stör mig såå mycket.

Jag fryser. Hela tiden. Det går inte mer än en timme utan att jag klagar på att jag fryser. Egentligen vet jag inte varför jag säger det, för det är ju en av de sämsta öppningarna till konversation, och mitt main goal varje dag här i Frankrike är att få prata med människor. Hur som helst, när jag då uttrycker mitt platta "j'ai froid", då är nästan alltid svaret: amen vadå, du kommer ju från Sverige, och där är det ju fett kallt, hur kan du frysa här? Bish please. Bara för att Sverige suger ut all värme i ens existens typ tre månader per år betyder inte det att jag är immun mot kyla.

Jag har så mycket mer haha, så det kommer definitivt komma en del två på detta!!

Sov så gott!

(Bilder: Jag som försöker maskera min kyla och julgranen som ska romantisera den)

Likes

Comments

Hej och glad första advent!

Igår bytte jag familj. Hela helgen har jag varit så otroligt känslomässig och det började redan på fredagen när min familj hämtade mig på skolan. De hämtade mig och min (fd) värdsyster på skolan vid halv sex som vanligt och redan när vi satt i bilen kände jag hur jag höll på att börja gråta. Detta förvånade mig väldigt mycket för även om jag alltid har gillat min familj och trivts hos dem så hade jag till nu inte känt någon som helst ångest över att byta. Men när jag satt där och kom in i ett "sista gången" tänk; sista gången de hämtade mig; sista gången vi åkte och handlade tillsammans osv. så blev det väldigt jobbigt. Vi har ändå haft många fina stunder som jag själv inte har reflekterat över så mycket, men som ändå gett mig glädje. Till exempel när vi handlade. Det kunde pågå i iaf två timmar, liksom i fredags, varav den mesta tiden går ut på att vi ska jämföra mjukheten på filtar, välja ett tiotal ostar i ostdisken och söka upp all provsmakning som finns (den här affären är för övrigt den största jag någonsin har varit i). Allt är så lugnt och som den stressiga personen som jag är har det varit en rätt skön omväxling.

Efter handlingen åkte vi hem och jag gick upp på mitt rum ett tag och kollade på lite serier. När jag kom ner igen hade familjen + äldre systern som var på besök fixat en superfin måltid med massor av smårätter. De gav mig också presenter i form av ett ljus, necessär, godis, chokladpraliner och en mugg. Detta var andra gången som jag verkligen var nära på att fälla några tårar haha. Efter middagen, som pågick i kanske två timmar, gick jag upp på mitt rum igen och sov ganska snart.

Lördagen vaknade jag runt nio och gick direkt upp och hämtade lite frukost för att ta med mig den till min säng och kolla på julkalendern. Efteråt började väl packa lite smått, men jag var inte ute i så god tid helt ärligt för att pack ihop ett helt rum. Det löste sig iaf och runt halv ett åkte vi med alla väskorna till ikea, där vi åt lunch. Ett väldigt bra avslut då jag åt både köttbullar och daim-tårta. Vi tog ett litet varv på ikea och jag köpte bland annat en hyacint eftersom det påminner mig om julen hemma när mammis brukar köpa såna till alla rum <3 Sen var det bara att åka till den nya familjen och ja, jag var fett nervös. När vi kom fram runt tre tiden följde min gamla familj med mig in och så satt vi bara och pratade lite allihop i kanske en halvtimme. Jag fick genast en bra känsla av mina nya värdföräldrar då de var rätt "skämtiga" och avslappnade. Den absolut jobbigaste stunden på hela helgen var när jag sa hejdå till min gamla familj och jag såg att min värdmamma nästan började gråta. Det fick mig att bara vilja följa med dem hem igen och skita i att byta familj.

Jag blev visad till mitt rum som egentligen är den yngsta killen på åtta års rum. Det finns en stor karta uppklistrad över hela väggen och det får mig att trivas på något sätt haha. Har också bestämt mig för att lära mig alla länderna lol. Jag blev lämnad i typ en timme på mitt rum och sen åkte mamman och jag och handlade. Vi småsnackade lite och jag fick verkligen ett bra intryck av henne. När vi kom hem igen åt vi middag rätt snart (raclette, typiskt franskt) och jag träffade för första gången hela familjen tillsammans. Förutom föräldrarna är det tre barn: två killar, 16 och 8 och en tjej, 14. Hela middagen var väldigt avslappnad och jag kände hur jag faktiskt har förbättras väldigt mycket när det kommer till franskan! Efteråt kollade vi på en film, men pga. trötthet och att det inte fanns någon undertext så hänge jag inte med så mycket. Sen gick jag och la mig.

Det blir lite mycket att skriva om söndagen också i detta inlägg och dessutom har bara halva dagen gått så jag skriva det i ett senare inlägg. Och ja, jag vet att jag typ har skrivit en halv roman, men har bara ett sånt behov av att skriva av mig lite. Dessutom vill jag ju ha kvar detta och kunna se tillbaka på mitt år.

Gros bisous

Likes

Comments

Hejhopp!

Ahhh asså tiden går förbi så sjukt fort här. Hinner typ inte ens packa upp väskan på helgerna innan jag ska tillbaka till internatet. Samma sak gäller på skolan. Jag minns hur lång en skolvecka kändes i Stockholm liksom, fy haha. Så himla konstigt att snart 12 veckor har passerat. Det är så svårt att förstå sig på tid. Vi baserar liksom hela vår existens på något abstrakt. Den finns men ändå inte. Tänk om tiden inte var ett koncept. Hur fan skulle världen se ut då? Ingen aning vad jag vill komma med detta haha, men det är en sån konstigt känsla att jag vet hur många dagar jag har varit här for fact, och ändå känns det inte rätt. 80 dagar snart, vad har jag gjort?

Ja, hur går det min franska då? Gud vad det analyseras i mitt huvud typ var tredje minut. Helt ärligt vet jag inte. Jag vet ju att jag utvecklas, visst, men sen tänker jag att jag kanske inte har försökt tillräckligt mycket. Borde jag ta mer intiativ till konversation, plugga mer franska själv, koncentrera mig mer under lektionerna? Det är klart jag kan och kanske krävs det till en viss del. Samtidigt vet jag att jag brukar vara rätt hård mot mig själv och är inte nöjd förrän jag har gett exakt allt. Och så funkar det inte här. Jag är liksom redan i en väldigt pressad och krävande situation som det är och jag måste vara nöjd med det jag orkar. Det är ju liksom inte "bara" att lära sig ett nytt språk. Det är att ta in en hel kultur, försöka skaffa vänner, bo på internat, bo i värdfamilj, hänga med i skolan, undvika att få utskällningar (svårare än man kan tro i Frankrike) osvosv. Sen är det såklart att vara 100% nöjd med sin franska-inlärning när den andra utbytesstudenten basically är ett geni och redan pratar politik på franska.. Men det rullar :)

Kan någon god själ skicka mig lite julstämning förresten? Typ ett julkort eller knäck? En riktigt downside med att byta värdfamilj är att jag känner mig så ensam inför julen. Känner ju liksom inte ens de jag ska fira jul med. .Jag vill fira jul med min familj i Sverige :(( Men äsch, det är bara en jul av många.

Bisous

(Bilder: färgskalorna i dessa bilder beskriver Brest så bra!!! Ljust och kalt och absolut inte min stil. Däremot har det blivit lite mysigare en centre-ville nu med bla. en liten julmarknad som öppnar snart! Så glad haha)

Likes

Comments

Hej!

- Detta inlägg skrev jag i helgen och tänkte posta i början av veckan, men eftersom internet på internatet helt random stängs av vissa veckor har det inte blivit av :( 

Jag är hemma hos min familj, ligger och fryser trots filt och tjocktröja. Min familj sa något om att de skulle fixa med värmen men jag har ingen aning vad som hände med det haha.

Nästa helg är sista helgen med den familj jag har nu, sen är det dags att byta till en familj som bor i "byn" bredvid, typ 10 min med bil. Även om jag är taggad på att byta då det är kul att få uppleva något helt annat och lära känna nya människor tycker jag ändå att det är lite tråkigt. De senaste veckorna har jag kommit min familj närmare och vi haft flera mysiga stunder som jag har uppskattat så mycket. Förra helgen var det mammans födelsedag och kvällen innan satt vi alla runt pianot, med storasystern på telefonen och sjöng falskt som fan i typ 2 timmar. Klockan 12 sjöng vi för mamman på en massa språk och drack champagne. Det var så mysigt och jag kände mig verkligen som en i familjen.

Dagen efter var det födelsedagsfest för en av föräldrarnas kompis. Vi checkade in på hotell för att kunna dricka (lol) i samma byggnad som festen var, som tydligen höll på till klocan 8 nästa morgon. Även om jag "bara" stannade till klockan 3/4 var det många timmar att socialisera sig på franska. Det gick faktiskt mycket bättre än vad jag hade förväntat mig och jag hade väldigt kul med min värdsyster. 

Summan av kardemumman (får man ens skriva så?) är att jag är super nöjd och tacksam över min första värdfamilj och allt de har gjort för att jag ska trivas. Ändå tycker jag att det ska bli roligt att byta, eftersom jag gillar förändring och mina andra familjer verkar minst lika gulliga.

Bisous

(bilder kommer men pga. jag skriver detta på en skoldator kan jag inte lägga in dem just nu)

Likes

Comments