Detta nya år har varit turbulent. Jag fick för mer än två år sedan diagnosen utmattningssyndrom, en diagnos som jag burit på långt innan jag fick den på papper. Jag kommer skriva mer om den i ett senare inlägg men det är en kamp som är dominerande varje andetag jag tar.


Sedan det nya året så har jag jagat något slags lugn som jag tror kommer komma imorgon eller senare under dagen men det kommer aldrig. Tvärtom, jag lägger huvudet på kudden varje kväll mer förvirrad och stressad än kvällen innan. Jag följer desperat olika bloggar om yoga och mindfullness, balans och bloggar i övrigt som har tända ljus i sina bloggbilder=) Allt i hopp om att jag kommer hitta lugn eller meningen till nästkommande dag. Men det händer inget, nada!

I måndags kräktes min yngsta, en förälders värsta mardröm bland vardagssjukorna. Jag håller stenhårt på 72h innan mina barn släpps iväg igen och vet då redan i måndags att det blir vab resten av veckan. Problemet är att jag har kort med personal i butiken och min man har viktiga möten på annan ort hela veckan. Jag har två stora butiksmöten i två butiker denna vecka som jag måste infinna mig på då det inte blir av utan mig! Detta har då stressat ihjäl mig både idag och igår vilket har resulterat i att jag knappt är anträffbar för hjärnan går runt och grubblar. Jag har tjut i öronen pga av dålig sömn och att jag går runt och trycker ihop tänderna.


Jag läste någonstans att man inte ska ha tungan mot gommen, det har jag alltid. Är det ett stressyndrom? Trodde alla hade tungan krampaktigt mot gommen hela tiden? (nej jag är inte ironisk).

Nu är ungarna på mig att göra lime så det är väl dags för mig att styra upp detta innan jag får linsvätska i hela köket. Mina stakars barn måste använda plasthandskar när dom pysslar med linsvätska och trälim, hur gör ni med era barn?


All kärlek/ M

Likes

Comments