Imorgon blir vår bebis 4 veckor och på lördag är hon en månad gammal. Tiden går för fort 😭

Hon är dock fortfarande som en nyfödd, gör inte mycket utöver äter, sover, bajsar/kissar och gråter 😅 Oftast vet vi dock varför hon gråter och det är inte så svårt att trösta henne.

Hon är otroligt matglad och vissa dagar känns det som om jag inte gör något annat än ammar 😂 Men jag försöker njuta av det så mycket jag kan och inte fokusera på allt som annars ”måste” hinnas med här hemma.

Har hört från många också att vi inte ska vänja henne vid att låta henne sova på oss eller bli buren för mycket, men det tror jag inte ett dugg på.

Bebisar är ju bebisar i så kort tid och jag får inte nog av hennes lukt och söta små andetag medans hon sover på mitt bröst ❤️

Otvättat hår, svullna läppar, inget smink och väldigt trött men lycklig mamma.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ligger och slökollar lite på HIMYM medan mamma, bebis och E tar en powernap. Selina har iofs sovit nästan hela dagen, eftersom vi var uppe med henne till kl. 04 inatt.

Stackars liten var jätteorolig och kunde inte falla till ro, antagligen var det magen som krånglade eftersom hon blev glad och somnade efter hon bajsade 😊💩

Mamma åker hem på söndag och det kommer vara väldigt jobbigt, har varit så underbart att ha henne här 😭 Hon har hjälpt till så mycket på alla sätt och vis, vi är så tacksamma.

Ikväll ska vi bara mysa med god mat och glass och jordgubbar, imorgon kommer min farbror och hans fru på besök 😍

E är uppe varje natt med oss även om han jobbar ❤️

Likes

Comments

Bebisbubblan fortsätter och dagarna ser typ likadana ut - amning, blöjbyten, bad, promenader med barnvagnen, sömn och massor av mys.

Selina har börjat bli mer och mer vaken, söker mer ögonkontakt och gör lite nya ljud, vilket är så kul att se. Men för det mesta sover och äter hon fortfarande, världens snällaste bebis både i och utanför magen ❣️ Så lyckligt lottade vi är.

Imorgon kommer min mamma och stannar i en vecka, åh vad jag längtar 😍 Har varit själv med bebis under dagen i två dagar nu sedan E började jobba igen, vilket iofs har gått hur bra som helst. Men det ska bli så skönt att ha någon att prata med och få lite hjälp och extra tid.

Helt ihopkrullad, precis som i mammas mage. Hon somnar alltid på mitt bröst efter amning. Älskliiiing 💓

Likes

Comments

Vår lilla älskling har nu levt i 13 dagar och jag tänkte att det kunde vara kul att skriva upp lite punkter om hur dessa dagar har varit 😊

  • Hon väger nu 3,960 gram och är 57 cm lång (föddes med en vikt på 3,745 gram och längd på 55 cm).
  • Jag ammar cirka 8 - 10 gånger per dygn och oftast minst 30 min. Stor appetit hos bebis med andra ord, men det känns bara skönt att amningen funkar (använder dock amningsnapp, men hoppas på att kunna vara utan den snart).
  • På tal om amning; det är såklart upp till var och en om man vill amma eller ej. Men för min del är amningen en "connection" mellan mig och mitt barn som är svår att beskriva (på ett bra sätt) 💓
  • Vi har varit ute med barnvagnen tre gånger och första gången kunde mina ben knappt bära mig. Så svag efter förlossningen. Men det blir bättre för varje gång och Selina älskar barnvagnen.
  • Kan inte räkna gångerna jag har brustit ut i gråt bara av att kolla på henne. Baby blues for sure.
  • Jag och E är världens bästa team, ger allt och lite till för att vår älskling ska ha det så bra som möjligt. Trots flera timmars minus på sömnkontot är vi på väldigt bra humör och visar så mycket kärlek till båda varandra och henne.
  • Jag trodde aldrig att ett av mina mål i livet skulle vara bajsblöjor 😂 Men blir lika glad varje gång hon bajsar, det är ju ett tecken på att allt funkar bra med tarmsystemet och magen.
  • Selina sover mycket om dagen och är mer aktiv om kvällen/natten - eller inte aktiv direkt, men vill amma oftare och vill vara nära hela tiden. De senaste nätterna har hon sovit bredvid mig i vår säng, då inget annat funkade. Inatt sov hon dock i babynestet, men jag fick ligga med ansiktet helt tätt på hennes tills hon somnade 😍
  • Jag är så imponerad över hur fort kroppen återhämtar sig efter graviditet och förlossning. Kvinnokroppen är otrolig.

Det var det jag kom på nu. Allt som allt har vi det helt underbart och kunde inte önska oss en snällare bebis. Imorgon är E's sista dag innan han börjar jobba igen, känns väldigt tungt för oss båda 😢

E tog denna bilden för några nätter sedan, här var klockan cirka 5 på morgonen och vi båda har precis somnat efter amning. Ser väldigt glamorös ut med E's gamla, stora tröja och otvättat hår, haha.

Likes

Comments

Droppet gjorde att värkarna sakta men säkert började öka, smärtan började dock nu bli olidlig. Vet inte exakt vad klockan var, men cirka 20 på kvällen, vilket betydde att jag hade haft värkar (till och från) i 16 timmar utan någon smärtlindring. Mina ben kändes som spaghetti eftersom jag stod upp hela tiden, men så fort jag satte mig ner gjorde det bara ännu mer ont.

Det kändes som en evighet gick innan barnmorskan äntligen sa att jag skulle försöka krysta. Under den evigheten sa jag flera gånger till E att jag inte klarar mer och att jag var rädd. Han har berättat för mig i efterhand att det var den svåraste stunden för honom, han kände sig så hjälplös, eftersom han visste att det inte fanns annat att göra än att stå ut.

Krystandet kändes väldigt onaturligt i början. Jag tog i allt vad jag hade, men det kändes som om absolut INGET hände och som jag bara behövde gå på toa 😂 Efter ett tag förstod jag dock hur jag skulle göra, men tyckte fortfarande att inget hände (jag sa det flera gånger till barnmorskan, men hon försäkrade mig om att det visst hände något och att jag bara skulle fortsätta).

Mot slutet ville jag krysta hela tiden, men man är ju tvungen att vänta på en värk innan man kan gå i gång. Barnmorskans uppmuntran hjälpte jättemycket (hon sa även att hon kunde se att bebisen har svart hår) och nu började jag känna något komma ut. Mitt i allt ville hon att en assistent skulle komma in för att kolla till något (minns inte vad just nu), men när assistenten kommer in i rummet hör jag barnmorskan säga "Oj, det var inget, hon föder just nu".

Obeskrivlig känsla att känna huvudet på väg ut och höra bebis skrika (hon var bara ute med huvudet och skrek redan, lilla älskling). Men de känslorna som sitter kvar starkast i mig är hur assistenten som barnmorskan kallat på tar mina händer och placerar dem på bebisens axlar och på det sättet är det jag själv som drar ut henne sista biten och lägger henne på mitt bröst. Samtidigt som jag gör detta hör och ser jag E som sitter vid min högra sida och gråter HÖGT, det ljuvligaste gråtet jag hört och sett i hela mitt liv. 😭

Vårt mirakel, Selina, föddes den 27 december 2017 klockan 21:11 (21/11 är min födelsedag, btw 😍) och har sedan dess fyllt hela vår kropp, själ och existens med ren kärlek. Jag är så nöjd och stolt över hur förlossningen gick, jag är så tacksam mot E för att han var exakt det jag behövde för att klara av smärtan.

Och det är precis så som alla säger; så fort bebisen kommer upp på ditt bröst glömmer du hur ont det egentligen gjorde. En mammas kärlek är starkare än allt annat. ❤

​Bild tagen cirka kl 2, när vi blev placerade på vårt rum. Otroligt lyxigt med en säng var till oss, vi stannade i två nätter och hade rummet helt för oss själva. Maten på BB smakade gott, vi hade tillgång till blöjor och annat så mycket vi behövde och barnmorskorna hjälpte till jättemycket för att få amningen att funka.

Likes

Comments

Eftersom jag redan var så öppen var det inte möjligt att få t.ex epidural mot värkarna. Jag bytte om till sjukhuskläder och fick satt CTG på magen för att mäta bebis hjärtljud samt värkarna. Att ligga ner var totalt omöjligt för mig, det gjorde för ont. Jag satt på en pilatesboll för att få "mer kontroll" över värkarna, som nu började bli mer och mer intensiva.

Barnmorskan kollade även mitt blodsocker, som låg väldigt högt efter att jag åt 4 rostmackor med smör. Just då brydde jag mig inte alls dock, de mackorna smakade helt underbart efter många timmar utan mat 😅

Jag provade lustgas, men det hjälpte inte alls och gjorde mig snurrig. Barnmorskan föreslog akupunktur istället och det gjorde faktiskt att jag blev lite mer avslappnad och kunde ligga ner en stund. Vet dock inte om det berodde på akupunkturen eller för att kroppen helt enkelt slappnade av lite inför kommande värkar.

Nu började det nämligen göra riktigt, riktigt ONT - ont på ett sätt där hela kroppen genomsyrades av smärtan. Det enda som hjälpte var att stå upp, luta hela min kroppsvikt mot E och göra ljud som jag själv inte vet vart de kom ifrån 😂

Barnmorskan kunde se på CTG'en att värkarna började avta efter en stund, vilket såklart kändes skönt för mig, men dåligt för värkarbetet. Hon försökte först med att gnida en handduk hårt över nedre delen av ryggen medan jag stod på alla fyra i sängen, men det hjälpte inget utöver att ge mig en paus i smärtan.

Nästa steg blev därför värkstimulerande dropp för att sätta igång värkarna på en högre nivå. Nackdelen med det är dock att värkarna känns ännu mer intensiva än "naturliga" värkar. Och det kände jag av ganska snabbt..

När han vill ta en selfie mitt i allt.. 😂❤

Likes

Comments

Den 26 december var jag i stan och fikade med A, hon är gravid så vi hade massor att prata om 😊 Efter fikan åkte jag och E till svärisarna för att säga hejdå till svägerskan och hennes man som skulle åka till Grekland. De senaste kvällarna hade jag känt av lite kraftigare "mensvärk" och hade det väldigt obekvämt om jag satt eller låg ner.

Klockan tre på natten vaknar jag av att jag måste på toa, som så många gånger förr. Ser dock blod där nere och får PANIK, ropar på E som genast ringer till BB. De säger att det är något som heter "teckenblödning" och är ofarligt. Jag har inte ont, så de säger att det kan vara ett tecken på att förlossningen har startat, men inget är säkert ännu.

Jag lugnar ner mig lite och vi går in till sovrummet igen. Men jag kan inte somna eftersom jag nu känner av väldigt kraftig "mensvärk" som kommer och går cirka var 5 minut. Klockan hinner bli 9 innan jag ringer till BB igen och säger att jag fortfarande blöder och nu dessutom har ont. De tycker inte att vi ska komma in ännu dock. Jag börjar få mer och mer ont och klockar värkarna till cirka 1 min långa och med 4-5 minuters intervaller.

Klockan 11 ringer jag igen och säger att jag inte bryr mig om de skickar hem oss, jag vill bara att någon ska försäkra mig om att det inte är farligt att jag fortfarande blöder efter 8 timmar. De säger att vi kan komma in och vi gör oss i ordning på 5 minuter och åker. På BB blir jag undersökt av en barnmorska som säger "jag har en väldigt bra nyhet" och jag tänker "okay, vi kanske får stanna ändå".

Du är öppen 7 cm, säger hon och jag blir helt chockad 😳 När man är 10 cm är man helt öppen, så allt "förarbete" hade jag gjort hemma, utan smärtlindring. Vi blir jätteglada över att vi får stanna och att vår bebis äntligen är på väg ut, 2 dagar innan beräknat.

När vi precis hade kommit in till BB och väntade på barnmorskan. Hon kom inte så snabbt och det var jag inte helt nöjd med, haha.

Efter undersökelsen, mitt inne i en värk. Blev lite irriterad på E som tog de här bilderna just då, men är väldigt glad över att ha dem så här i efterhand. Kolla magen dessutom, den är så långt ner 💪🏼

Likes

Comments

Idag är det exakt 7 dagar kvar till beräknat födelsedatum. Jag är dock väldigt säker på att jag kommer gå över tiden, eftersom det är väldigt vanligt hos förstföderskor.

Ultraljudet i onsdags visade att vår bebis väger 3,7 kg, vilket är cirka 11 % mer än genomsnittet, men fortfarande inom det normala. Dagen efter var vi hos barnmorskan för sista gången och när hon kände på magen sa hon att vikten snarare är 3,8 kg. Vet inte vem man ska tro på 😊

Hon kunde också känna att bebis inte har fixerat huvudet helt nere i bäckenet, vilket beror på att det antagligen fortfarande finns "gott om plats" till henne. Jag tog det som ett tecken på att hon iallafall inte kommer ut innan, men barnmorskan sa att det inte betyder något som helst.

Efter barnmorskan hade jag en lång och mysig fika med M ❤ Idag har jag inte gjort så mycket, min älskling kom nyss hem från jobbet och nu är han ledig fram tills nyår. Alltså, så underbart det känns att ha honom hemma i över en vecka nu!

Har verkligen inga bilder från de senaste dagarna, dålig bloggare. Denna bild är dock ganska exakt 1 år gammal och togs en fredagskväll innan vi skulle iväg på balkanfest. Mycket som kan ändras på ett år 😍

Likes

Comments

Dagarna går jättefort nu tycker jag, känns lite läskigt men också spännande. 11 dagar kvar till beräknat födelsedatum. 😱

Vi har haft en mysig helg, fredagen spenderades hemma med filmmys och under lördagen var vi i stan och senare middag hos svärisarna. Igår hade vi besök av våra vänner och spenderade resten av kvällen med en serie som de rekommenderade till oss 👌🏼

Idag har jag bara varit hemma och tagit det lungt, fick jättesuddig syn på eftermiddagen och kunde knappt läsa något på teven eller telefonen. För att inte panika helt eftersom jag annars mådde bra blundade jag lite och vips så somnade jag i en timma.

När jag vaknade kunde jag se som vanligt igen, så skönt 🤓 Mycket som händer i kroppen nu, men så länge jag mår bra försöker jag att inte tänka för mycket på det.

​En selfie från igår. Så himla svullen 😅

Likes

Comments

Dag 10 på min mammaledighet och jag njuter fullt ut. Gör inte så mycket förutom att kolla på filmer, äter god mat, går på promenader och läser böcker om förlossning 😊

Men det passar mig just nu att inte göra så mycket utöver det, vill verkligen använda den här tiden till att samla krafter både fysiskt och mentalt.

Om exakt en vecka ska vi på ultraljud för att kolla bebisens vikt. Sista ultraljudet för 2 veckor sedan visade nämligen att hon redan väger nästan 3,5 kg. Anledningen till det kan vara min graviditetsdiabetes, men det kan också vara för E och hans syster vägde ca 4,5 kg och min syster ca 5 kg när de föddes. Så det finns anlag för en stor bebis liksom 😅

Om hon fortsätter öka såhär i vikt kommer jag kanske bli igångsatt före 29 december (beräknat födelsedatum). Känns väldigt nervöst att göra något som går emot kroppens egna rytm, men hellre det än att hon blir ”för stor” och att det därför uppstår komplikationer. Det kan det ju göra ändå, t.ex akut kejsarsnitt om jag inte klarar av att föda henne vaginalt pga hennes vikt.

Mycket tankar som snurrar runt just nu. Har dock stor tillit till dem som jobbar på sjukhuset. Och hon ska ju ut på ett eller annat sätt liksom 😂❤️

Mysig fika med min älskling idag. Han hade tagit ledigt, så vi åkte in till stan en stund. Önskar han kunde vara hemma med mig varje dag, så att vi båda kunde njuta av den här tiden tillsammans.

Likes

Comments