En del skriver bara när dom mår dåligt

Inspo, Tankar/Privat, Diagnoser - vi är npf, Min lifestory, Hyllningar - gör någon glad

Tänk vad olika vi är ändå. Varje människa unik! Det får vi bevis för hela tiden. Jag läste igenom en blogg nyss som ägs av en av världens finaste människor @saraabrahamsson - såklart! Såg att hon äntligen uppdaterat igen och så läste jag alla inlägg hon skrivit sedan nystarten. Många gånger dök det upp ”jag pausar när jag mår dåligt för jag tenderar att skriva alldeles för mycket och för öppet för att sedan ångra mig” inte de exakta orden men det är vad hon menar och jag förstår henne. Själv är jag tvärt om.

Jag önskar ibland eller ganska ofta att jag kunde skriva hur mycket som helst om allt som är bra, fint och underbart istället för precis tvärt om. För sån är jag. Jag skriver hur mycket som helst för jag pratar inte. Jag pratar aldrig. Kan va öppen och berätta saker men jag pratar aldrig på riktigt med någon. Det kan jag sakna ibland. Dessutom kan jag bli så orealistisk och impulsiv när mina känslor tar överhanden, vilket ofta resulterar i dåliga beslut fattade i ren panik - så blir det när jag inte kan kanalisera mina känslor. På bloggen skriver får jag möjligheten att sätta ord på känslorna och bearbeta dom genom att läsa det jag själv skriver om och om igen. Jag får på så sätt en bättre bild av situationer och mig själv och kan då ta mer genomtänkta beslut för att komma vidare.

Det är inte alltid uppskattat av mina nära och kära. Jag vet. Men jag behöver det här och självklart försöker jag alltid att poängtera att det är mina känslor och mina upplevelser av alla prövningar livet utsätter mig för - inte den faktiska sanningen. Min sanning är inte lika med din sanning. Det här är mitt och jag behöver få dela med mig på just det här sättet för att ens ge mig själv en chans att andas när det är svårt.

Visst önskar jag att jag kunde prata med någon. Bolla och få perspektiv. Men det går inte. Jag har försökt. Jag har försökt i många år på många olika sätt. Jag har aldrig lyckats annat än i skrift. Det är heller inte nog för mig att bara skriva, som dagbok exempelvis, jag måste få utomståendes reflektioner och stöd, annars ger det mig ingenting. Visst är det väl lustigt ändå? Att vi är så olika men ändå så lika... Vilken tur att vi alla finns så ni som läser faktiskt hittar det ni önskar?!

Puss & Kram Anna

Följ mig gärna på | instagram | ​facebook​

Gillar

Kommentarer

saraabrahamsson
saraabrahamsson,
Fina du! Jag har blivit så kontrollerad senaste så jag har inte vågat. Det ska bli så skönt att hitta tillbaka till sig själv och kunna bli fri igen ❤️nouw.com/saraabrahamsson
biabia
biabia,
Åh finaste, jag förstår det! Vilken frihet du ändå ska få känna när du har bara ditt och bara dig ❤️❤️❤️ nouw.com/biabia
Miss Philipsen
Miss Philipsen,
Är också bättre på att uttrycka mig i skrift men utvecklar mig genom att tala mer och mer men det betyder inte att det är lätt.. det är otroligt svårt. - Jag tror att bara det känns okej för en själv så är det inget fel. Skriftligt eller verbalt? Vem säger vad som ska göras eller inte?www.missphilipsen.se
biabia
biabia,
Det har du rätt i, man är sin egen största kritiker främst ❤️nouw.com/biabia
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229