Jag. Är. Stolt.
Vi fick nog. Efter allt tjat. Efter alla tjafs och försök till att han ska ta tag i det själv. På eget bevåg. Det där med eget ansvar. Vi satte oss ner och skrev på hans cv igår. Vi skrev ett personligt brev. Tillsammans. Vi pratade och skrev. Kom fram till något helt fantastiskt. Han har talang. Visst har jag hjälpt honom. Lite. Men han har verkligen talang. Han kan. Men har varit nervös. Det är ju första gången. Nervositeten skapar total tilt i huvudet. Allt stannar. Han har ord men inga meningar formas. Så nu gjorde vi det tillsammans. Och allt bara flödade. Hans personliga brev är det bästa jag någonsin sett. Som en sång.
Idag tog jag med mig honom till kontoret. För koncentrationens skull. Han tog min laptop och började söka. Jag sa klicka i Stockholms län, sommarjobb och arbete utan krav på erfarenhet - sen söker du ALLT! Från första till sista. Och han började skriva. Skicka filer. Skriva och ansöka. Nu har han 3 intervjuer inbokade. 2 redan i morgon, varav ett han verkligen vill ha. Sen är ett inbokat på söndag som han också verkligen verkligen hoppas på.
Vem kan säga nej till det bästa personliga brevet genom tiderna?! Inte någon faktiskt. Jag är så stolt!
Efter allt jobbigt senaste tiden behövde han få känna att han kan. Självförtroendet stärktes och självkänslan sköt i höjden! Så bra jobbat. Han har gjort mycket korkat, hamnat i situationer han inte skapat själv. Vänner som inte är bra. Som drar ner honom. Han väljer med hjärtat. Det har jag skrivit tidigare. Han har nu växt. Tagit ansvar. Nu kan han äntligen bli sin egen människa. Ta eget ansvar. Styra själv. Göra sånt som hans ”vänner” inte gör. Han tog action och fick något avklarat.
Jag är verkligen stolt! Han tog steget mot ett friare liv!

Puss & Kram Anna
Följ mig gärna på | instagram | ?facebook?
Kommentarer