Precis just nu gick det upp ett ljus för mig. Han har aldrig ens brytt sig om att lära känna mig. Under alla år vi var tillsammans så har han inte ens gett det en chans att faktiskt försöka se vem jag är. Se saker från mitt perspektiv. Aldrig satt sig in i hur jag kämpar med olika saker. Brydde han sig någonsin?

Jag har gått här hela vårt förhållande och trott att han hjälpt mig inse vad jag är värd. Hjälpt mig att växa och bli stark. Jag var helt övertygad om att det var hans förtjänst att jag faktiskt började se mig själv och älska mig själv. Men det gick upp ett ljus för mig idag att det varit jag själv som inte längre klarat av att vara i ett förhållande där jag inte får plats. Där ingen förstår mig eller ser MIG och det jag kämpar med.

Well till viss del är det ju hans förtjänst. Han var väl den som pushade mig över gränsen. Den där kanten man står vid när det handlar om liv eller död. Där jag blev tvungen att ta ett beslut för mig själv för att inte falla helt och djupt.

Jag insåg precis det när jag ville dela något fantastiskt stort (för mig) med honom och hans reaktion var att skratta åt mig. ”Det var väl ingen stor sak” osv. Det är väl ändå det som kommer ur det som är det viktiga tyckte han och ignorerade helt det faktum att jag kämpat så jävla hårt för att komma till steg ett. Steg ett var enormt för mig och en piss i havet för honom.

Jag insåg precis att han aldrig någonsin försökt se allt jag kämpat med. Hur kan han ha missat det?

Följ mig gärna på | instagram | ?facebook?

Jag har nästan glömt bort att jag har en blogg. Jag lever istället. Mår så sjukt mycket bättre och det är verkligen helt fantastiskt! Så jag har varken tid eller behov av detta mer. Förutom just nu för jag ligger sömnlös och känner att jag vill dela med mig av min lycka.

Vi har kommit i ordning hemma. Mer eller mindre. Vi är hemma iaf och de 3 kartonger som fortfarande ska packas upp är inte speciellt viktiga. Dom står dock i vägen (medvetet) för att jag ska irritera mig och faktiskt packa upp skiten när jag inte längre står ut att se det. Alla trivs. Min 16-åring har hunnit bli 17-åring vilket vi firade genom att lämna Ellie hos svärföräldrarna och ta bara grabbarna på middag och bio. Mycket lyckat. Dom uttryckte båda två i bilen att dom uppskattade (och tyckte det var skönt) att vi gjorde något bara vi 4 utan Ellie. Det förstår jag. Hon är ju alltid med annars. Detta ska vi göra igen. I en inte alltför avlägsen framtid. Gaaaah vad stora mina barn börjar bli!

17-åringen som haft ett relativt turbulent år har varit hemma mer sista tiden. Vill umgås med oss. Vi pratar och allt känns verkligen riktigt bra. Han är vänlig och vi kommunicerar äntligen igen på ett bra sätt. En del av det tackar jag familjebehandlarna för. Jag har fått många bra och användbara tips därifrån. Sånt där som man liksom inte alltid tänker på själv. Det går framåt. Nu har han varit med oss iväg flera gånger vilket han aldrig ville innan. 18-åringen har också blivit mer intresserad av att umgås med oss. Det är så skönt. Jag tror att vi alla mår lite bättre och känner oss lite gladare än tidigare.

Lilla Ellie är som vanligt världens mysigaste tös. Snäll och förståndig och börjar verkligen frigöra sig lite... vill bli större. Så just nu är hon i något utveklingssteg som utmanar oss lite extra men vi får se det framåt - hon lär sig nya saker om sig själv. Jag har all tid och tålamod i världen så vi går definitivt inte under av hennes nycker, visst kan det vara frustrerande från tid till annan men jag är faktiskt genuint nyfiken på vart det leder härnäst. Jag känner mig liksom beredd på ett annat sätt med henne för jag ser tecken som är åldersrelaterade och kan förstå vad det handlar om, helt klart. Tack för att jag gjort detta 2 ggr tidigare, annars hade det nog inte varit lika självklart. Det är kul att följa!

Jag har klippt mig! Klippte mig själv här i lördags, förra lördagen. Fick för mig att jag inte orkade borsta ut en tova jag hade så jag tog saxen och kapade allt hår bara sådär rätt upp och ner. Det blev skitbra!! Jag är hur nöjd som helst. Tänk att jag bara tog mod till mig och gjorde det. Ingen frisör eller något. Nu har jag även slängt i en röd färg så känner mig ännu fräschare!

Och så nu börjar jag bli trött så ska passa på att somna nu när jag har chansen. Vi ska upp tidigt i morgon för att åka ut till Nåttarö och fira styvfar som fyller 59! Tjoho! Natti natti!

Följ mig gärna på | instagram | ?facebook?

Vi fick nog. Efter allt tjat. Efter alla tjafs och försök till att han ska ta tag i det själv. På eget bevåg. Det där med eget ansvar. Vi satte oss ner och skrev på hans cv igår. Vi skrev ett personligt brev. Tillsammans. Vi pratade och skrev. Kom fram till något helt fantastiskt. Han har talang. Visst har jag hjälpt honom. Lite. Men han har verkligen talang. Han kan. Men har varit nervös. Det är ju första gången. Nervositeten skapar total tilt i huvudet. Allt stannar. Han har ord men inga meningar formas. Så nu gjorde vi det tillsammans. Och allt bara flödade. Hans personliga brev är det bästa jag någonsin sett. Som en sång.

Idag tog jag med mig honom till kontoret. För koncentrationens skull. Han tog min laptop och började söka. Jag sa klicka i Stockholms län, sommarjobb och arbete utan krav på erfarenhet - sen söker du ALLT! Från första till sista. Och han började skriva. Skicka filer. Skriva och ansöka. Nu har han 3 intervjuer inbokade. 2 redan i morgon, varav ett han verkligen vill ha. Sen är ett inbokat på söndag som han också verkligen verkligen hoppas på.

Vem kan säga nej till det bästa personliga brevet genom tiderna?! Inte någon faktiskt. Jag är så stolt!

Efter allt jobbigt senaste tiden behövde han få känna att han kan. Självförtroendet stärktes och självkänslan sköt i höjden! Så bra jobbat. Han har gjort mycket korkat, hamnat i situationer han inte skapat själv. Vänner som inte är bra. Som drar ner honom. Han väljer med hjärtat. Det har jag skrivit tidigare. Han har nu växt. Tagit ansvar. Nu kan han äntligen bli sin egen människa. Ta eget ansvar. Styra själv. Göra sånt som hans ”vänner” inte gör. Han tog action och fick något avklarat.

Jag är verkligen stolt! Han tog steget mot ett friare liv!

Följ mig gärna på | instagram | ?facebook?