Är det dagisets fel?

Ända sen min prinsessa började vara på dagis själv så har hon fruktansvärt svårt att släppa mig. Jag kan knappt inte gå en meter ifrån henne utan att hon börjar gråta. Om jag reser mig så har hon stenkoll och skulle jag börja röra mig bortåt blir hon ledsen. Ingen kan lägga henne utan att hon gallskriker. Inte ens W. Hon vill bli buren konstant. Leker inte alls för sig själv längre vilket hon gjorde hur bra som helst förut.

Började hon på dagis för tidigt? Så surrar det i huvudet på mig.

Det är frustrerande och jobbigt att aldrig kunna göra något en minut ens utan att hon blir ledsen. Det gör ont i hjärtat när jag känner så. Får fruktansvärt dåligt samvete när jag blir irriterad och tycker hon är jobbig. Jag hoppas innerligt att det blir bättre snart.

Vår dag hittills har varit som vanligt egentligen förutom Ellies magont och kläng. Helger är oftast väldigt slappa och lugna. Ellie vaknade i morse och sen har hon hängt på mig. Världens mysigaste bebis när hon vaknar. Busar eller kryper upp och gosar med oss. Ber om ursäkt för kassa oklara bilder det är tyvärr inte världens bästa ljus i vårt sovrum. Men det får ni stå ut med, hon är lika söt ändå.

Vet att jag tjatar men alltså - jag absolut älskar hennes sänghimmel. Har verkligen fått till den bra.

Hon leker mest i närheten av oss nu och hoppar runt i soffan, helst på oss. Min mage och mitt ansikte är tydligen världens bästa studsmatta. Annars är hörlurar och teknik hennes passion. Alla sladdar och kontakter är den förbjudna favoriten. Våra telefoner är populära dom med - det känner ni med småbarn bergis igen?! Busungar har vi nog allihop.

Världens finaste tjej somnade i soffan intill mig vid 12. Jag älskar att ligga och mysa med henne sådär. För visst är dom väl underbart vackra när dom sover, våra älskade barn. Hon har ont i magen också, gått runt o krystat hela dagen men allt som kommit är mest pruttar, stackars lillmagen. Hon bajsade som tur var vid 17-tiden och då blev hon lite piggare, gladare och mer självgående. Började leka och klängde inte lika mycket på mig. Jag skulle säkert kunna anstränga mig mer för att aktivera henne men när det är ett ständigt klängande uppskattar man faktiskt som minuterna man får när dom äntligen leker en stund för sig själv.

Min älskade W kom hem med en supersnygg tröja till mig. Jag har inte köpt kläder på evigheter och så springer han in på MQ helt random och hittar en rosa stickad tröja som verkligen är JAG. Tänk att han har sån koll min gubbe. Inte för att jag vet vad jag gjort för att förtjäna den fina presenten.

HÄR hittar ni tröjan. (inlägget är inget samarbete och innehåller inte några affiliatelänkar, det är bara ett enkelt tips)

Puss & Kram Anna

Följ mig gärna på | instagram | ?facebook?

Gillar