Graviditeten: Vecka 24 - 26.

30/9 - 20/10

Anteckningar.

Vecka 24.

- Var på leksaksaffären för att titta på bebissaker.

- Hittade ett presentkort som mamma skulle fått av sin syster när hon fyllde år det året hon dog. Ska köpa något till Knyttet för det.

Vecka 25.

- Är så tacksam för min kropp, att den fungerar som den ska och tar mig igenom graviditeten utan problem.

- Längtar efter att lära känna dig knyttet!

Vecka 26.

- Gav oss ut för att ta gravidfoto i sjöängen. Det var blåsigt och kallt. Jag tappade bilden på knyttet och drattade på ändan när jag jagade den.

- Kims första besök hos barnmorskan! Vi passade knyttets kusin Elvira på kvällen, kul att leka tittut :)

Här är vad jag köpte för mammas presentkort. ♥

Då var vi inne i oktober och månad sex. Detta är faktiskt det sista inlägget där jag tittar tillbaka på graviditeten och berättar utifrån vad jag minns. Från och med vecka 27 har jag skrivit ner mina tankar och känslor löpande. Det var nämligen då, en mörk kväll i slutet av oktober som jag bestämde mig för att ta upp bloggandet igen. Detta efter att jag slagits av känslan att jag inte hade dokumenterat gravidresan tillräckligt. Jag minns att jag brast ut i sådan hejdlös gråt, helt otröstlig var jag. Medan Kim, som är så saklig, höll om mig och sa att det inte är för sent att börja. En vecka senare, närmare bestämt på min födelsedag, publicerade jag det första inlägget efter ett års uppehåll. Dagen efter berättade jag för er om graviditeten!

Är så glad att jag valde att börja blogga igen. Även om det finns många minnen från de första sex månaderna är det inget i jämförelse med hur mycket jag dokumenterat mellan vecka 27 och vecka 38, som jag går in i idag. (Wow!) Det är så kul att ni vill dela den här upplevelsen med oss och ni har mycket läsning att se fram emot. Tusen tack för ert engagemang!!

Hur var då oktober? Jag minns det som en väldigt bra månad. Jag mådde bra i kroppen, var på bra humör och sov bra. Det är många i min familj som fyller år i oktober, därför blir det att vi träffas extra mycket. Bebisen var också igång och sparkade för fullt, då kan man ju inte vara annat än glad!

Den 7/10 lättades restriktionerna kring corona på länens sjukhus samt andra vårdenheter, vilket betydde att Kim skulle få vara med hos barnmorskan, på framtida ultraljud och det bästa av all: på BB efter förlossningen! Åh, jag minns lyckan och lättnaden jag kände när Rebecka skrev och berättade för mig. Var gladare än gladast!

Tack vare det fick Kim äntligen vara med på sitt första besök hos barnmorskan. Det kändes jättekul att vi få dela det tillsammans. Han kände sig dock lite snopen efteråt, eftersom det var ett ganska snabbt besök där det inte hände något särskilt. Vi mätte magen som låg på 23 cm, lyssnade på hjärtat och pratade lite om våra tankar kring amning. Hjärtljuden hade jag redan filmat och visat innan, annars hade nog det känts större för honom. Aja, jag tycker ändå det var skönt att ha med honom och att det känns som ett speciellt minne nu i efterhand! Tyvärr blev det ju bara ett besök eftersom restriktionerna skärptes igen i november.

Vi började simma ett par gånger i veckan, Kim, jag och min bror. Det var väldigt härligt! Har ju haft ont i höften till och från hela graviditeten och simningen gjorde stor skillnad. Mådde jättebra i kroppen! Plus att det hjälpte mig komma in i bra rutiner med mat och sömn. Som arbetssökande är det lätt att dagarna flyter ihop när man mest är hemma, men simningen gav mig en ny anledning att komma ut. jag fick träffa nya människor och hade något att se fram emot om dagarna.

Köpte också ett foglossningsbälte på Tradera för att lindra höftsmärtan. Har använt det när jag tar promenader och står under längre perioder. Väldigt värt köp!

Jag tror inte jag har nämnt det förut, men ungefär samtidigt som jag blev gravid tog jag upp streaming på twitch som hobby. Det betyder att jag livesänder medan jag spelar datorspel, så kan andra som är intresserade av spel komma in för att titta och skriva i chatten. Det var väldigt roligt, men av någon anledning stannade det av helt i oktober. Jag minns inte riktigt varför, om jag var tröttare eller helt enkelt prioriterade annat. Sedan tog jag som sagt upp bloggandet istället och det var nog lika bra, eftersom det inte är lika ansträngande. Jag har nämligen stor scenskräck som jag var tvungen att övervinna varje gång jag startade upp streamen.. Haha, vet inte varför jag ville skriva en lång paragraf om det egentligen, men när jag tittade tillbaka i min almanacka stod det liksom ut att streamandet upphörde helt plötsligt. Kanske var det för att kroppen förberedde sig på att gå in i den tredje och tyngsta trimestern?

Firade pappa som fyllde 70 och Kims mama som fyllde 50!

Som jag skrev i anteckningarna tog vi en tur till leksaksaffären för att titta på saker till Knyttet. Himla mysig aktivitet! Fast också lite överväldigande. Trots att nyfödda spenderar den största delen av tiden sovandes finns det ändå en himla massa saker man kan köpa till dem. Kim tyckte allt var grymt dyrt och började planera hur han skulle sy saker till bebisen istället. I skrivande stund har hans sy-projekt stannat vid planeringsstadiet, men visst har han rätt egentligen. Affärerna tar ut höga priser för sånt man lika gärna skulle kunna sy själv. Tyvärr är jag inget vidare vad det gäller just att sy.

Hur som helst så var vi där specifikt för att kolla på en barnvagn. Där kan vi verkligen snacka om överväldigande! Det fanns hur många som helst! Vi kände oss inte mycket klokare när vi gick där ifrån, haha. Tillslut köpte vi en begagnad vagn från Emmaljunga som vi är väldigt nöjda med.

En gullig body som jag fick av Kims farmor när jag fyllde år.

Så var det äntligen dags att berätta för världen om graviditeten. Jag drog ut på det länge, men tyckte att det var skönast så. Kände inget behov av att hela världen skulle veta om det. När vi väl gjorde det var det dock superkul att dela glädjen med alla!

Inför det skulle vi i alla fall ta en fin bild. Jag hade gått och funderat länge på hur jag ville ha den, vad jag skulle ha för rekvisita, var vi skulle vara osv. Till slut kände jag mig redo och vi gav oss ut till en naturskön plats för att knäppa några bilder. Den dagen var extremt kall och blåsig, men det skrattade vi mest åt. Vid ett tillfälle tappade jag ultraljudsbilden och vinden fick tag på den. Som ni säkert förstår fick vi båda smått panik och sprang efter. Usch vilken jobbig känsla när man såg den flyga iväg, haha. Jag fick som tur var tag på den, men lyckades då samtidigt halka och sätta mig på ändan. Haha, åhh vad jag skrattade.

Läs fler inlägg om graviditeten:

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer