Fem en fredag: Hjälp.

Jag hittade en rolig fredagslista skapad av Elisa via @shinelikeapearl. Svara gärna på frågorna på din egen blogg eller i kommentarsfältet nedan!

När behövde du senast hjälp med något?

Igår fick vi hjälp av Kims mamma + sambo att frakta hit ett matbord till vardagsrummet. Innan har våra gäster alltid fått trängas i sofforna, såå trevligt med fler sittplatser!

Inom vilket område är du den som hjälper andra?

Jag är bra på att lyssna och prata om känslor, emotional support typ.

Vad skulle gå bättre om du inte gjorde det själv?

Praktiska, småpilliga saker som att byta cykeldäck och skruva upp gardinstänger. Det är verkligen inte min grej! Om någon annan städade åt mig skulle jag inte klaga heller :)

Brukar du ta hjälp av dina grannar?

Nej det kan jag inte påstå. Är för evigt tacksam till en fin granne som på eget initiativ fixade ett nytt cykelhjul till mig. Det var trasigt och jag hade skjutit upp att skaffa ett nytt hur länge som helst. En dag knackade han på och sa att han hade fått tag på ett hjul från en cykel som skulle slängas och monterat det på min cykel. Haha, världens finaste ju! Skulle absolut kunna knacka på hos honom och be om hjälp, men har aldrig haft behovet.

Vad hjälpte du oftast till med hemma som liten?

Det här är en lite laddad fråga för mig, hah. Jag hjälpte inte till alls hemma och oftast var det inte något mina föräldrar förväntade sig. Jag minns att de försökte ställa krav ibland, men då blev det bara bråk och jag fick höra att jag var lat.

Det är något jag tar med mig till mitt eget barn. Tror det är jätteviktigt att låta de små hjälpa till från tidig ålder, så att det blir en naturlig del av vardagen. Viktigt också att det får vara lustfyllt istället för kravfyllt och att det anpassas efter barnets förmågor.

Jag har till exempel fortfarande problem med att jag blir överväldigad om en viss städuppgift känns för stor. Jag vet inte var jag ska börja eller hur lång tid det kommer ta att bli färdig och då får jag panik. Nu har jag lärt mig att bryta ner saker i små delmål, vilket gör det mer överkomligt för min hjärna. Om det tog mig 26 år att klura ut, så var det nog inte det lättaste för lilla Anna på 8 år att plocka i ordning ett överstökigt rum. Kanske fanns det andra uppgifter som hade fungerat bättre?

Som barn till förälder med psykisk ohälsa tar man ofta på sig ett helt annat sorts ansvar, nämligen deras mående. Det spelade nog också en roll i varför jag inte ville hjälpa till mer.. Som sagt blev jag bra på att reda ut känslor i alla fall ♥

Kram

Anna

Gillar

Kommentarer

Kina ,

Jag förstår att du är bra på att lyssna och prata när jag läser svaret på den sista frågan. Barn som växer upp i miljöer där det är någonting som inte är bra, blir ofta sina föräldrars hjälpredor rent psykiskt i stället. Man orkar inte med det praktiska också! Annars tycker jag man gör barn en björntjänst genom att inte kräva någonting av dom. Det blir jobbigt när de flyttar hemifrån. Ha det så bra!

guldkornitillvaron.blogspot.se
bergstrandanna
bergstrandanna,

Jo det är väl så.. Det är ett tungt lass att bära för en liten individ, speciellt då när stödet från trygga vuxna saknas. Jag har periodvis känt stor sorg över att jag växte upp under de förutsättningarna som jag gjorde. Men det har varit en fin aspekt av graviditeten faktiskt (jag väntar mitt första barn just nu). Jag har märkt att jag kunnat bearbeta det som varit och blicka framåt på ett helt nytt sätt. Tack för din kommentar Kina, kram!

nouw.com/bergstrandanna
IP: 198.204.230.170