Hej fina ni! Hur är det med er? Jag hoppas allt är bra!

Sitter just nu på altanen och njuter av eftermiddagssolen. Kim har varit smått illamående så vi har tagit det extra lugnt nu i helgen. Tänkte visa lite bilder från vårt tidigare boende Jin. Detta är alltså inte där vi bor nu utan där vi var i några dagar innan vi flyttade till vårt nuvarande. De ligger på samma gata och anledningen till att vi bytte är att det här var lite över vår budget.

I en trädgård fylld av frodig grönska ligger fem vita bungalows med varsin uteplats. Där finns också en restaurang med fantastisk italiensk mat. Vi hann precis dit innan restaurangen stängde för säsongen och jag är glad att vi fick chansen att äta där för det var jättegott! Jag åt bland annat en fantastisk burgare med friterad tofu och en pastarätt med rödbets och mozarellasås, ser fram emot att försöka återskapa dessa rätter hemma. De hade även jättegod pizza! Åh, de hade också ett fotbollsspel som vi spelade ett par gånger, så kul!

Bungalown var väldigt stilren och fint inredd, därför kändes det lite lyxigare. Dock fanns det inget varmvatten vilket vi saknade. På det hela taget var det ett jättebra ställe som jag gärna bor på igen och rekommenderar till andra!. Det italienska paret som äger Jin var jättetrevliga och personalen som jobbade där likaså.

En lustig sak som hände var att vi hade en stor gecko som kom in en gång om dagen och bajsade från taket. Haha, fy! Kan säga att vi var sjukt konfunderade innan vi listade ut vad det var som låg där på golvet.

Kram

Anna

Hej på er!

Nu har vi varit i Otres Village i två veckor. Egentligen hade vi tänkt åka vidare i torsdags, till en av öarna som ligger här i närheten, men vi har inte kunnat bestämma oss för vilken ö vi vill åka till. Hehe, vilket lyxproblem. Vi har pratat om att ta en dagstur till någon av dem istället, får se hur vi gör. Vi tycker mycket bra om Otres, har börjar känna oss lite "hemma" i området. Har också fått bra kontakt med Greg, mannen vi hyr av, det är såklart ett plus! Annars är planen att åka till Angkor Vat om knappt en vecka. Vi har inte planerat jättebra för det blir en stor omväg om vi ska vidare till Vietnam efteråt, tio timmars extra restid.. Kim säger att han är trött på alla bussresor och jag förstår honom. Samtidigt känns det otänkbart att skippa ett sådant underverk när man väl är här.

Många jag träffar försöker hinna med så många platser och upplevelser som möjligt medan de är här. De stannar bara några dagar innan de reser vidare igen och ser förvånade ut när jag säger att vi har varit här två veckor, att vi inte vet när vi ska åka. Jag förstår längtan efter att uppleva saker när man väl är i ett nytt land, att hinna ta in och göra så mycket som möjligt. Samtidigt har det, för mig, blivit en sorts press kring det hela. Hur länge är det okej att stanna på samma plats? Hur många dagar i rad kan man skippa attraktioner och sevärdheter för att bara vara? Slösar jag bort min tid när jag är här?

I dagens samhälle är det viktigt att vara effektiv. Prestation, ambition och utveckling är våra konstanta ledord. Hur mycket vi uppnår under vår tid på jorden är det ultimata beviset för hur bra våra liv är, hur bra vi är. Jag har hört talas om människor som åker runt till alla möjliga städer och monument bara för att ta en selfie och på så vis kunna bocka av ännu en destination på checklistan. Kunna säga "titta, jag var där!" med en tjusig bild på Instagram. Jag tror det kan bli fel. Semester är ingen tävling. Jag är säker på att dessa människor har jätteroligt och får med sig fantastiska historier hem, men till vilket pris? Har man faktiskt upplevt en plats om man varit där en dag? En timme? Jag har till och med läst om backpacker som blir utbrända!?

Jag vet inte om det faktiskt är någon som drömmer mig för att jag inte gör "allt", kanske är det bara jag själv som jämför mig för mycket med andra? Här med bestämmer jag mig för att sluta med det. Det är inte värt att stressa och må dåligt för att jag inte åker runt och ser allt. Vi måste resa på det sätt vi mår bäst av!.Jag kanske inte kommer ha en massa storslagna berättelser när jag kommer hem, men jag kommer ha en utvilad själ, nya vänner och minnen för livet.

Detta ämne känns extremt relevant efter Tim Bergling, Aviciis bortgång. Vi har precis tittat på dokumentären om hans karriär och han är ett praktexempel på hur prestation och pengar värderas högre än individers mående. Hans liv blev en storslagen men sorglig berättelse med ett fruktansvärt slut. Jag blev otroligt berörd av att se hur det var för honom. Jag har själv känt stor press att prestera och lyckas i livet. Jag vet hur det är att krascha och till slut tvingas säga stop. Kan inte tänka mig hur hemskt det måste varit för honom när ingen lyssnade, för att de var för upptagna med att tänka på pengarna de skulle förlora om han slutade. Tims berättelse säger något om vår kultur.

Att vara framgångsrik är kanske inte det som måste vara viktigast hela tiden. Kanske räcker det att man har tid att vara med de man älskar och att göra något man brinner för. Hur skulle vårt samhälle se ut om det var okej att känna sig nöjd, om än bara ibland?

Vila i frid Tim Bergling, tack för allt.

Kram

Anna

Hej på er! Efter två dagar i Koh Kong var det dags att dra vidare mot den Kambodjanska kusten och Sihanoukville. Det blev en tidig morgon då bussen skulle gå redan vid åtta. Paddy hade fixat biljetter och även en tuk-tuk som plockade upp oss från boendet kvart i åtta. Innan dess hade vi bara packat ihop och ätit lite. Det var en kort resa till stationen, men vi fick se lite mer av staden i alla fall. Tycker det är så härligt att åka tuk-tuk i värmen, vinden som svalkar mot huden och leker med håret, underbart!

De sista glimtarna av Koh Kong.

När vi kom till busstationen fick vi hjälp att hitta vår buss. Innan vi klev på stack chauffören fram sin hand och bad om en slant. Vi visste inte om han blivit betald redan eller inte så Kim fick snällt ge honom en sedel. Han flinade lite och bad om en till men då skrattade Kim och klappade honom på axeln. Chauffören började skratta han också och gjorde likadant. De såg ut som två goda vänner som tog farväl av varann, haha! Så fint!

Från bussresan.

Bussresan gick bra! Det tog ungefär fem timmar med en liten paus, då man kunde hoppa av för att köpa frukt och dryck. Väldigt skönt att få sträcka på benen efter några timmar. När vi kom till Sihanouk hoppade vi av mitt i staden och blev påhoppade av en drös med chaufförer. Vi hade bestämt oss för att titta runt lite och äta innan vi åkte ner till Otres där vi bokat en bungalow för några dagar. Det tyckte inte taxikillarna utan de propsade på att det var mycket bättre och billigare att äta vid stranden. Ett annat argument var att vid stranden erbjöds västerländsk mat, där vi var fanns det bara kinamat. Vi skrattade och sa att vi gärna åt dyr kinamat i så fall! Det komiska var att det låg en västerländsk restaurang precis bredvid bussen. Lite dumt att vi som gärna åt kinamat till slut gick in där ändå.. Hehe. Vi åt burgare, pasta och glass till efterrätt. Nutellaglassen var en dröm!!

När vi kom tillbaks ut hade bara en kille stannat kvar och väntat på oss, vilken krigare! Han körde oss till Otres Village och hittade boendet utan problem. När vi hoppade av och skulle gå iväg såg han Kims gympaskor som hänger på hans ryggsäck. Han sa att de var snygga, såg ut att va hans storlek och bad att få köpa dem för pengarna vi betalade för resan (en hundring typ). Haha han sa att han hade problem att hitta skor i rätt storlek, stackaren! Kim har inte använt skorna sen vi åkte så varför inte egentligen? Varför ska de hänga till ingen nytta bak på hans ryggsäck? Men man vet aldrig när de kan vara bra att ha, så vi tackade nej i slutänden.

Nu har vi faktiskt varit här i två veckor redan! Oj va tiden går fort! Tyvärr har uppkopplingen varit sådär, som sagt. Elen försvinner minst en gång om dagen och internet funkar några timmar då och då. Förutom det har vi uppskattat vistelsen, men mer om det i framtida inlägg. Ta hand om er!

Kram

Anna