Stockholm

​Det har gått en tid sedan jag skrev senast, har helt enkelt inte haft varken tid eller ork att blogga. 

Förra veckan var jag i Stockholm på höstläger ute på Bosön, Bosön ligger ute på Lidingö och är en idrottsfolkhögskola och allmän konferensanläggning samt den anläggning som många elitidrottare i Sverige åker till för att göra fystester och träna inför stora tävlingar. Med andra ord kan man springa på i stort sett vad och vem som helst i korridorerna där. Bosön är en helt fantastisk plats, det är en så otroligt fridfull miljö ute på området, samtidigt som det är en väldigt inspirerande atmosfär där, man blir på något konstigt vänster inspirerad till att våga prova något nytt eller testa sina gränser, eller förbättra något man redan kan. 

För mig handlar det mycket om att förbättra sådant jag redan kan, samt prova på lite nya aktiviteter när jag är på läger på Bosön. Höstlägret med Unga Rörelsehindrade brukar innehålla både prova på och lära sig mer bland de fysiska aktiviteterna, annars är det mycket att vi lyssnar på någon föreläsare. I år var det bland annat David Lega som kom och pratade med oss om sin karriär, samt Rättviseförmedlingen och ett par killar från Google. Vi hade även besök utav Maria Johansson som varit förbundsordförande för DHR innan, och en tjej som heter Veronica Kallander som jobbar för Vänsterpartiet. 

Föreläsningarna var väldigt intressanta, men min rygg och nacke tyckte inte alls om de långa passen i konferensrummet så jag kunde tyvärr inte hänga med så bra som jag hade önskat. Fick gå iväg och vila på lunchen vissa dagar med för att alls orka med eftermiddagen, och i Fredags när det var buss in till stan för besök på Riksdagen, så blev jag kvar ute på Bosön för jag orkade helt enkelt inte åka med, plus att det var lite oklarheter kring bussen tillbaka vilket ytterligare gjorde att jag blev kvar på Bosön. Det visade sig vara ett bra beslut att vara kvar på Bosön i vilket fall som helst då jag istället för att kunna träna lite rullstolsteknik på egen hand, låg däckad i sängen på mitt hotellrum hela dagen och knappt ens orkade ta mig till matsalen för att äta lunch. Hade kort sagt en riktigt eländig jäkla skitdag i Fredags! 

På tal om rullstolsteknik så hade vi ett pass rullstolsteknik i Torsdags med en instruktör som jobbar för Rekryteringsgruppen, det var både enormt roligt, och väldigt givande! Vi som ville och vågade fick även prova på att köra ner för trappor med rullstol! Jag och några till backade ner för övningstrapporna, och jag hade egentligen tänkt prova att studsa ner på bakhjul med innan veckan var över men så var min nacke i sånt uselt skick, plus att jag hade behövt ha någon med mig som kunde ta emot om jag tappade balansen i trappan, och trappan stod så till att det inte gick att öva i den utan att behöva dra ut den ett par meter, något som man inte gör själv utan vidare och speciellt inte med kassa leder. Så jag kunde bara öva i trappan när den var framdragen och undvek att öva i den när idrottare behövde fokusera som typ om någon övade stavhopp eller löpning då det låter rätt mycket när man backar ner för en metalltrappa och fotbågen slår i. Men jag fick övat lite i alla fall, och känner mig trygg med att backa ner för trappsteg nu! Nästa steg för mig blir att åka rulltrappa, och såklart, att åka ner för trappsteg på bakhjulen! Nu håller jag på att än mer fokusera på att stanna på bakhjul efter att ha åkt ner för en kant, och stanna så nära kanten som möjligt då det är den metoden man använder ner för en trappa på bakhjulen. 

För mig känns det väldigt viktigt att bli så bra som möjligt på rullstolsteknik och att ta mig förbi olika hinder utan att behöva resa mig upp. Ju mindre jag måste resa mig för att ta mig förbi ett hinder, desto mindre påfrestar jag kroppen. För mig kan det rent av vara tryggare nu att backa ner för trappor i rullstolen än att resa mig upp och gå ner med rullstolen då jag har betydligt bättre balans och kontroll över min kropp när jag sitter än när jag står och går. Det är ju inte alltid det finns någon hiss i närheten heller, eller tillgänglig väg i närheten, så då kan det vara bra att kunna ta sig ner för trappor med, plus att det är enormt underhållande att se folks ansiktsuttryck när man gör något som man inte ser folk i rullstol göra var dag hehe Min arbetsterapeut skulle nog svimma om hon såg mig backa ner för trappor! Speciellt den arbetsterapeut som var med när jag provade ut min rullstol för snart 3 år sedan, för hon sa att jag alltid skulle använda tippskydd (sorry, de försvann för över 2 år sedan!) *fniss*

Under helgen så höll Förbundet Unga Rörelsehindrade sitt förbundsmöte på Bosön och jag var där som ett av ombuden från min region. Jag hade en lång tid funderat på att kandidera till förbundsstyrelsen, och vet från en vän som satt i valberedningen att det var nära på att jag blev tillfrågad med. Så i Lördags när vi fick möjlighet att nominera antingen sig själv eller någon av de andra ombuden på plats så blev det efter många om och men och snack med vänner, att jag lade mitt namn i lådan. Det kändes lite som att lägga sitt namn i Den Flammande Bägaren från Harry Potter, bara att här skulle det röstas fram en ny styrelse istället för att lotta fram förkämpar. 

Söndagen kom och det var dags att gå till val för ny förbundsordförande först, och sedan styrelseledamöter. Då jag inte gjort någon presentation på förbundets hemsida så fick jag helt oförberett prata inför hela mötet, något jag inte hade klarat av för bara någon månad sedan, men som nu gick bra! Hade aldrig kunnat gissa på vad som hände sedan... Namnen på den nya förbundsstyrelsen lästes upp efter omröstningen, och där var jag med! Så nu sitter jag alltså i förbundsstyrelsen för Unga Rörelsehindrade! Blev väldigt överraskad såklart men även glad åt att ha fått förtroendet! Vet ännu inte vilken roll jag kommer ha i styrelsen då vi ännu bara valt ordförande i ett separat val, och utöver det har vi bara valt kassör inom styrelsen av firmatecknar skäl, resten blir på vårt första ordentliga möte i Stockholm i December. 

Jag tycker vi fått en otroligt bra styrelse i förbundet nu, och det säger jag inte för att jag är i den, utan för att ledamöterna har en stor geografisk spridning samt att vi alla har olika funktionshinder så vi får en mycket bred kompetens både geografiskt och funktionsmässigt. Vi är alla inställda på att vi som förbund ska höras och synas mer de kommande två åren med, det har varit lite väl tyst de senaste två åren. Det är bara en jag saknar i styrelsen nu, och det är en person som var nominerad till ordförandeposten men som sedan, av någon anledning inte ens fick tillräckligt med röster för att få en plats i styrelsen! Ingen vet vad som hände där, men jag hoppas såklart på att hon kandiderar igen om två år och inte bara ger upp! Ingen kunde ana att det skulle bli såhär... 

I vilket fall som helst, vi kommer att synas och höras, och då mycket kan göras hemifrån och inte kräver jättemycket tid, så ska det fungera för mig med trots mina krämpor. Är jag ute på något uppdrag en dag så får jag helt enkelt vila före och efter i några dagar. 

Nu efter lägret och förbundsmötet så har jag knappt lämnat sängen sedan jag kom hem från Stockholm. Har varit helt utmattad! Det är bara i Tisdags som jag alls varit utanför lägenhetesdörren, och då var det för att jag hade tvätten, men resten av veckan har jag som sagt, knappt lämnat sängen, jag har sovit mycket av ren utmattning och däremellan haft fruktansvärda smärtpåslag så till den nivå att tårarna runnit trots extra smärtstillande. Idag har jag sovit mycket dels av utmattning men förmodligen har även smärtnivån spelat in då den varit rent överjävlig stundtals och då har jag haft svårt att hålla mig vaken, som om kroppen somnat för att få en paus eller nåt, jag har liksom bara däckat i sängen mitt i en film eller vad som, trots att jag sov mycket natten innan. Helt ärligt så har det varit ganska skrämmande med tanke på att jag annars inte brukar kunna sova när jag har så ont, nu var det typ som om jag bara slocknade. 

Men men, nu ska jag försöka sova, är väldigt trött och ska upp rätt så tidigt för att ringa några samtal och sedan ska jag och mamma ut och fika som vi brukar göra varannan Fredag! 

Gillar

Kommentarer