Hur har jag upplevt vården sen jag blev sjuk? Del 2

Den 30/3 så var det då dags för min första mammografi samt ultraljud någonsin. Jag upplevde att personalen både på mammografin och ultraljudet var väldigt trevliga och omhändertagande vilket var skönt då detta som sagt var den första för mig och jag var väldigt nervös efter att ha blivit smått uppskrämd av folk som sagt hur ont det gör. Här vill jag bara lägga till att enligt mig så va det inte alls så farligt som jag trott, vet inte om det faktiskt berodde på att det var för att folk hade skrämt upp mig och jag var beredd på det värsta eller om det inte var så farligt. (Jag hoppas att ni som ska göra detta för första gången i framtiden talar om vad ni hört och så, så att personalen kan få en chans att förklara hur det går till och så)

Men hur som helst, personalen förklarade allt i detalj och såg till att jag skulle få en bra upplevelse av besöket. Mammografin gick bra och sen fick jag vänta en liten stund innan det var dags att göra ultraljudet och här insåg jag ganska snabbt att någonting var fel. Detta på grund av stämningen som ganska snabbt infann sig på plats i rummet hos personalen. Jag såg att de va väldigt koncentrerade och även väldigt tysta innan personen som gjorde ultraljudet säger något i stil med ”Det jag ser tror jag att de kommer att vilja operera bort”.. Och efter att ha frågat personen vad denne menar så får jag till svar: ”De jag ser gör att jag misstänker bröstcancer”.

Jag minns att jag ligger där helt paff och gråtandes samtidigt som dem nu måste ta prover på knölen för att kunna skicka vidare. Jag upplevde deras agerande lite olika vid detta tillfälle, ena personen var väldigt förstående och stöttande medan det kändes som att den andra mest gjorde det den va tvungen att göra och inte mycket mer än det.

Jag gick därifrån gråtandes och skulle dessutom iväg och åka skidor, hur släpper man tankarna på att man kanske som 25åring har bröstcancer?

Hur kan detta ha skett? Vad har gått fel? Varför just ja? - Är några av tankarna som snurrar i mitt huvud när jag går ut till bilen där min sambo sitter.

Hur ska vi ens kunna ha bra dagar nu med skidåkande?

Gillar

Kommentarer