ÅNGRAR DU ATT DU ÅKA HEM FRÅN SLUTENVÅRDEN?

Min fina farmor uttryckte detta igår. Jag svarade att jag inte visste. Kanske hade det blivit sämre om jag stannade, eller så hade det blivit bätre. Det finns en chans att jag inte hade fallit tillbaka i tvånget så mycket som jag gjort här hemma. Men ändå känner jag mig mer fri i min lägenhet. Jag slipper se människor som mår dåligt hela dagarna, jag behöver inte be om lov för att få min medicin och jag behöver inte äta den mat som serveras. Det kanske låter som saker man lär sig att hantera, men jag tror också att det jag har utanför - det är många som tar allt det för givet. Att fylla kylskåpet varje torsdagskväll, att kunna gå till jobbet och träffa vännerna. Jag önskar att jag orkade allt det där nu, men jag gör inte det.

Jag spenderar min tid med att oroa mig för hur min mage ser ut i olika vinklar. Hur mycket jag kan ha gått upp sedan igår. Att det aldrig kommer sluta. Att ångesten bara ökar och ökar. Jag trivs inte i min kropp just nu, men ändå vill jag inte gå ner i vikt, för jag vet att det förstör ännu mer i mitt stackars huvud. Jag vet till och med att jag skulle må så mycket bättre om jag skulle lägga på mig lite, det gjorde jag sist. Och gud så kroppssäker jag var då! Var verkligen stolt över att jag hade gått upp så mycket och faktiskt rockade kroppen ändå, om man nu kan säga så haha.

Alla dessa jäkla inre monologer, men jag antar att det är därför jag skriver...

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229