Mitt nyårslöfte

I och med det nya året så har även jag införskaffat mig några nyårslöften. Detta är väl det löftet jag vill fokusera mest på detta året:
Att jag ska försöka lära mig stressa mindre. Lära mig varva ner och inse vad som är värt att lägga energi på och vad som inte är det.

Som person har jag väldigt lätt för att överstressa. Jag övertänker och jagar upp mig själv på små saker och därför kan jag stressa mycket i onödan. I perioder när Zimba varit dålig har jag haft inre stress under väldigt lång tid, det samma gällande flytten. Har försökt tänkt att jag inte är stressad men inombords finns stressen där ändå och jag har en tendens att ta på mig alldeles för mycket. Bokar upp mig själv på grejer fast jag egentligen inte orkar. Ibland är det kul, klart man ska leva livet lite och göra saker som gör en glad, men jag måste ge mig själv tid att få varva ner emellan varven och det är jag otroligt dålig på.

Förra året, eller redan 2016 började jag få problem med min inre stress. Började få svårt att andas ibland i perioder, inget jag reflekterade över så extremt. Det här var en väldigt jobbig period för mig psykiskt då Zimba mådde så extremt dåligt, han vart aldrig bra i sin armbåge, haltade konstant varje dag och vi såg ingen lösning på hur det skulle bli bättre. Framför mig såg jag ju scenariot där vi tillslut skulle behöva ta bort honom för att vi inte hittade något som fungerade. Jag kämpade på med olika lösningar, olika träningar och en förjävla massa googlande om olika alternativ.
När vi sen inledde 2017 började vi få bukt med hans artros (äntligen) men nu var det istället både huden och magen som knasade. Vilket också gav en massa stress och inte minst allt en otrolig sömnbrist då han ofta behövde gå ut under nätterna. Nu började den där andningen som ibland spökade lite bli mer jobbig, jag började få svårt att andas nästan konstant under dagarna. var omöjligt att gäspa. Ni vet när man gått runt under en lång tid och andats på halvvarv så gick det inte längre att dra in djupa andetag. I början vart jag orolig och undrade vad som kunde vara fel?! Fick sen höra att det var stress relaterat och handlar om att man ej andas tillräckligt djupt när man är stressad och därför får stresspåslag i efterhand. Började även få svårt att sova, kunde vakna upp under nätterna i något som jag hört nu i efterhand är en panikångest attack. Vaknade upp av att jag kipade efter luft och kunde inte andas förrän efter någon minut. Den känslan är nog bland det värsta jag varit med om. Kändes lite som att drukna och vakna upp mitt i kipandet efter luft, ibland kunde jag få svårt att röra visa delar av kroppen. Som om jag tappade tex min arm eller något.
När sommaren sen kom försökte jag varva ner, ändra mitt livstänk, vilket gick förvånansvärt bra, slapp alla min problem och sov bra på nätterna och hade full andning hela tiden. Så himla skönt med andra ord, att kunna bryta mönstret.

Men sen kom hösten och jag föll lite halvt tillbaks, inte riktigt så illa som det var innan men visst smyger sig andningstressen på, har även vaknat upp 2 gånger den senaste tiden av att jag ej fått luft. Medveten om vad jag behöver ändra så har jag inte riktigt nått mitt mål.
Men detta året ska jag verkligen försöka ändra denna bana och börja varva ner. Har också kommit till ett läge där Zimba nu mår så skapligt bra att jag ej behöver oroa mig längre för honom och det har hjälpt mig något enormt att slippa den stressen. Jag vet även vad jag behöver göra för att nå dit igen. Självklart kommer livet kretsa kring perioder då man har det mer stressigt än andra. Men jag vill gärna ha dem så få som möjligt och gärna ha lärt mig hantera stressen på ett bättre sett så jag slipper dessa stress påslag.

Gillar

Kommentarer

Catlady
Catlady,

😘😍❤️❤️❤️❤️

nouw.com/catlady
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229