När vi ändå är inne på ämnet..

Amning.. Det som kan vara antingen underbart eller ett rent helvete. En glädje eller förtvivlande.. Ni kanske förstår vad jag menar? Känslorna som mamma kring amning kan vara och är många. Alla känslor är accepterade när hormonerna dansar salsa på insidan av en.
Jag & Hugo har det ibland väldigt förtvivlat kring amningen. Han skriker och vägrar ta minsta lilla tag, så där sitter vi och kommer ingen vart. Ibland tar han tag direkt men släpper bara sekunder senare, ibland måste jag använda mellanlägg för att det ens ska fungera.
Är det såhär det är? Om inte, kan det bero på hans korta tungband?
Jag är så rädd att han inte ska få i sig tillräckligt med mat, att han ska vara hungrig.

Med Hailie var det ju så enkelt, hon åt ju ersättning så henne kunde man ju " knocka" med mat & man visste alltid hur mycket hon fick i sig. Nu med Hugo när jag ammar så får man gå på magkänsla och man sitter med bröna i vädret hela dagarna.
Han gnäller, bröna åker fram, han äter & somnar, bröna åker in, rapar och lägger ner, Hugo vaknar, gnäller.. ja och där är karusellen igång 😂
Hur är era erfarenheter kring amning?

Gillar

Kommentarer

Mari
,
Ja jag har inga bra erfarenheter alls, med wiggo försökte ja i 6 veckor, jag grinade o han grinade o funkade inte alls. Till slut fick ja inse att de är bättre för både honom o mig att börja med flaska.

Med Alva kämpade ja i 2 veckor o ja slutade innan ja började må psykiskt dåligt för ja ville inte va med om de en gång till.

Tycker barnmorskan ska informera alla mammor att de är inte lätt o amma för alla för den är ingen dans på rosor precis.
Tova
,
Dom första fyra dagarna med tili trodde jag hon åt men de visade sig att hon inte orkade Suga tillräckligt hårt så hon hade inte ätit på fyra dagar, men sen körde jag amningsnapp i två månader och sen började hon dra bort den så de flög mjölk över hela mig hela tiden så då vande jag henne utan den och den gick bra, sen inga problem alls, ammade tills hon var ett år och en månad! Ibland bet hon mig som tusan när hon fick tänder så då fick man lov att vara hård men de gick bra, när hon var ett år hade hon 16tänder men endå inga problem. Men ibland är det jobbigt att sitta med brösten framme hela dagarna :p hon började använda mig som napp på natten på slutet vilket resulterade i att hon klättrade på mig och ammade hela nätterna, det orkade jag inte när jag blev gravid så då slutade jag!
Madde
,
Amma på alla tecken, vill han inte så kanske de är närhet eller sömn som behövs istället. Jag har som sagt inte lyckas med minsta första två särskilt länge men sista däremot i 6 månader helt och håller precis på att avsluta sista nattamningen där han mest myser.

Jag tror också på att försöka lära känna barnet, va hemma och amma & mys.

Hilding kunde många ggr va frustrerad vid bröstet. Ibland för att han tyckte de kom för mkt mjölk i början, då kan man ju handmjölka bort de "värsta" trycket. Men han kunde även va frustrerad då hn behöva jobba mer för att få fram den feta mjölken.. Men så upplevde jag att du kunde va inortodoxt då han "beställde" mer mjölk också, vilket ofta vlev intensiv amning på kväll/natt några dagar.

Amningen är verkligen inte bara tycker jag. Men de löser sig oftast efter vägen.
Sofia
,
För oss va det inga problem första månaden. Sen började hon grina och trycka sig bort från bröstet. När jag tog upp henne slutade hon grina och när jag la ner henne började hon grina igen. Vi kämpade oss igenom 1 månad med endast kamp. Sedan fick hon äta typ lite hela tiden och så fort hon började gnälla tog jag upp henne. Vet ännu inte vad problemet var. Men vi ammar fortfarande och det går bra. Ibland är det gnäll men jag började tillslut tänka att hon äter när hon är hungrig. Så länge hon verkar okej i övrigt så är det inga problem. Ett tag åt hon 1 gång i timmen. Jag har använt mellanlägg hela tiden. Hon kan än idag bli förbannad och erg när hon äter men har börjat förstå att hon inte vill ha nå mer. Ibland är det så enkelt som en rap som behöver komma upp.