Jag känner mig så otroligt glad, inspirerad och exalterad över att äntligen introducera den här bloggen. Min blogg om lycka, kärlek och relationer. Och vilken bättre dag att börja på, än den största kärleksdagen av de alla - Alla hjärtans dag.

Bilden ovan tog jag för exakt ett år sen. Den var den första Alla hjärtans dag jag var singel på, efter 6 år. Det hade varit så lätt för mig att bli påverkad av media, att jag borde känna mig misslyckad som inte hade en partner längre vid min sida, att vara deprimerad som inte hade en dejt eller någon som köpte rosor eller choklad till mig på denna romantiska dag. Men solen sken in i min tråkiga, stökiga lägenhet den morgonen och någonting hände i mig. Som en glöd som plötsligt fattade eld. Jag skulle vägra tycka synd om mig själv. Jag skulle tillägna denna dag och resten av mitt liv att bli fruktansvärt djupt förälskad i mig själv. Jag tog på mig min mest färgstarka klänning, gick ut på balkongen i vårsolen, gjorde det internationella kärlekstecknet och tog ungefär 50 bilder, fast besluten att aldrig någonsin glömma den känslan som väckts i mig.

Jag skrev min B-uppsats om Self-Compassion, passande nog, den våren. En slags vetenskaplig mätbar inriktning på att ha medlidsamhet till sig själv på samma sätt som man har för sina nära och kära. Cut yourself some slack. Att vara snäll och kärleksfull mot sig själv och att i svåra tider lägga handen på hjärtat och erkänna att man går igenom något väldigt jobbigt och att man är stark och fantastisk, som kämpar. Helt enkelt behandla sig själv så som man behandlar de man älskar.

Det var då idén om denna blogg sakta började växa hos mig. Jag tänkte mer och mer på hur inriktat samhället är på just romantiska relationer som ett slags kvitto på välmående - alla dessa kyssbilder på instagram, artiklar i damtidningar om hur man tillfredsställer sin man i sängen, hur man hittar kärleken via diverse dejting appar och hemsidor, hur man ska flörta, vart man ska gå till för ställen för att hitta "den rätte", hur man håller romantiken vid liv osv.

Självklart finns det anledningar till att detta står i fokus. Nått av det första jag fick läsa om i min allra första kurslitteratur, Happiness av Richard Layard, var de 7 största faktorerna till en människas lycka, vilka är familjerelationer, ens finansiella situation, ens arbete, ens samhälle, vänskap, hälsa och ens personliga frihet och värderingar. Så förutom hälsa och inkomst, så är alla relaterade till relationer. Inte konstigt då att vi är så besatta utav dem och hur man vårdar dem (kommer prata mer om dessa faktorer i senare inlägg).

Jag är själv helt sjukt fascinerad över relationer och de psykologiska faktorerna till dem. Hur många olika det faktiskt finns, hur man vårdar sina relationer, vilka är "the big no-no's", vilka ska man hålla sig borta från och hur visar man sin uppskattning på bästa sätt etc. Jag skriver tillexempel nu min C-uppsats om Affective Touch- hur emotionell beröring påverkar välmåendet.

Men något som jag verkligen brinner för är relationen du har till dig själv. Det må låta klyschigt, men det finns faktiskt vetenskap bakom till att det ÄR svårt att älska någon annan, om man inte älskar sig själv. Du är inte en halva som blir hel när du träffar kärleken, hur fantastisk denna än må vara. Och detta är något som jag vill skrika ut som Ronjas Vårskrik så att alla hör. Så att alla förstår. Hur viktig relationen till sig själv är, och hur mycket den relationen faktiskt påverkar dina andra relationer.

Och det är detta jag kommer skriva om i den här bloggen. Utifrån mina egna tankar, känslor och erfarenheter, utifrån samtal från mina nära och kära och främlingar, men också utifrån ren och skär vetenskap. Följ med mig gärna på denna resa om ni vill, att bli förälskad i mig själv, för jag tror jag aldrig någonsin kommer göra något viktigare i mitt liv. Kanske kan jag också påverka någon annan därute att göra detsamma.

Välkomna!
/Bea

Likes

Comments