Något att minnas

Men hur skulle jag någonsin kunna glömma?
Jag trodde först inte jag skulle få spendera mer än två veckor i Nya Zeeland, men se - här är jag på ett jättemysigt hostel i Christchurch med den finaste av vänner och jag minns knappt hur det började så knasigt, att det nästan hann ta slut innan det ens hade börjat.
Men det här äventyret är på väg att ta slut nu på riktigt, jag kommer ha en vecka framför mig fylld med tårar och kramar, kärlek och glädje. Har träffat alldeles för många människor jag önskar jag aldrig behövde säga farväl till, som alla gör att jag på ett sätt inte alla vill åka hem..
Men det är just där mitt hjärta slits itu, att jag samtidigt som jag vill stanna här också har ett helt fantastiskt jobb hemma, som börjar 9e februari..
Tänk att om två veckor sitter jag i kalla Sverige och packar om mina väskor för att åka norrut till vargavintern - till mitt älskade Jämtland.
Har tusentals bilder, miljontals minnen, och en handfull människor i mitt hjärta med mig, fler än jag någonsin skulle kunna skriva ner eller dela.
Nya Zeeland stal mitt hjärta tillslut, men människorna jag träffat här mest av allt.

Gillar

Kommentarer