Du tog livet in i mig

Då du tog steget in i min dag,
tog du livet in i mig,
Och inte en dag kommer passera,
bland rädsla och förhoppningar,
utan att jag dras till dig,
när jag sjunger in liv,
i mitt hjärta igen.

Det här året har varit ett virrvarr av så mycket mer än jag någonsin tänkt mig. Mycket oförutsägbart, underbart och mest himla bra. Jag slutas aldrig förundras över hur många fantastiska människor det finns i världen, och hur många av dem jag har glädjen att få träffa mest hela tiden. Vissa bara för en dag, andra för en livstid.
Och så tittar jag tillbaka på ögonblick som det i bilden ovan. Hur kom det sig att jag fick möjligheten att kalla det här hem? Vad har jag gjort för att förtjäna sån oändlig skönhet? Ingen aning, men tacksam är ett för litet ord i sammanhanget.

Jag har i alla fall blivit bättre på att följa mitt hjärta, och min magkänsla. Jag ber inte längre om ursäkt för hur jag känner, och tänker att det är inte rädsla jag vill fylla mitt liv med, utan kärlek. Och om det betyder att jag blottar min själ för en människa jag knappt känner, då får det vara så. Och om vi aldrig ses igen så vet jag i vilket fall att jag inte missade en möjlighet - och jag behöver aldrig fundera.

Motgångar har det också funnits gott om. Men det känns som att erfarenheterna fyller mig mer än förlusten, det känns ju egentligen inte som att jag förlorat något, möjligen valmöjligheter. Men ibland får man leva med sin lott ett tag, tills man kan kämpa igen. Och om min lott är att få leva här, då är jag mer än lycklig.

Nästa gång träffar jag rätt..

Gillar

Kommentarer