Mitt hjärta gick itu, men sen lappade du ihop det igen. Jag trodde jag visste, hade känt det förut, hur speciell du är. Hur mycket jag älskar dig.
Det var fint att få se dig bli bättre, få se dig bli starkare än innan. Men du var så sjuk, så nära döden. Jag var beredd på att du inte skulle klara det.. Men insåg också hur jag aldrig kommer vara redo för att leva i en värld där jag aldrig får somna med dig intill mig igen.
Men du finns.