Gott nytt år finaste ni. 2017 var verkligen året då allt hände, nästan så att jag hoppas på ett lite lugnare 2018.

Amanda har vuxit och är ingen bebis längre, utan en liten människa med finurliga idéer och humor. Ungen har sån humor! Hon skojar med R och mig så vi baxnar. Det är snorpussar, avancerade tittutlekar och såklart diverse lustiga ljud. Nu har hon precis lärt sig göra schh-tecknet, ni vet, ett finger framför munnen och så ljuda schhh.

Vet ni en annan grej då?! R har friat till mig. Jo men visst! Det var 20 röda heliumballonger, hemlig hjälp av en kompis till mig och bara allmänt väldigt romantiskt. Ja, jag känner mig mycket tursam. R, som normalt sett är så himla självsäker, var alldeles nervös när han ställde frågan. Det gjorde allt extra fint.

Imorgon är det jobb igen. Huva. Jobbet är inte hemskt alls, men det är härligt med ledighet. Leka med Amanda och mysa i soffan med R så fort Amanda sover på balkongen. Himla bra.

Hoppas att ni får ett fab 2018, kompisar. Over and out.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Förlåt hörni. Hajar ju att det är översämst när jag bara inte skriver här alls helt plötsligt. Och dagarna går och blir till veckor som blir till en månad och.. ja, ni förstår. Tiden springer iväg, livet springer iväg. Amanda är en ny liten människa varje dag vi vaknar och jag får panik över att tiden går så fort. Timmarna på jobbet går fort, de få timmarna jag har hemma på kvällen går förbannat orimligt fruktansvärt fort. Det är en evig kamp att hitta tid för de mest basala saker - när ska man hinna hämta upp sin vinterjacka från källaren? Ja du Sara, vore ju bra om du gjorde det innan vintern var slut typ.

Nu har jag såklart inte heller denna gång någon tid till att skriva här. Jag vet inte om jag bara är väldigt långsam men det tar mig rätt lång tid att skriva saker. Alltså inte bara blogginlägg utan jobbsaker, privata sms och mail, ja, allt tar lite tid. Jag tycker om att väga orden. Även om det såklart flödar ibland också. Men då vill jag gå tillbaka i efterhand och funderar på om det verkligen blev rätt känsla. Så ja, det tar tid att skriva som jag vill.

Just nu sitter jag med R i någon oklar hotellobby/bar/kafé(?) och dricker cola zero. Livets dryck. Livets dryck som jag ju vet bara är gift, men fasiken va gott det är. I vart fall. Det var såklart inte det jag skulle berätta. Jag sitter med R och väntar på någon slags överraskning. Amanda är med sin farmor och farfar och jag och R är på äventyr. Måste tyvärr sluta nu för R ser stressad ut. Vi har tydligen en tid att passa. Gå inte in här på ett bra tag, hörni. Jag ska försöka skriva, men vi låter det bli en glad överraskning när ni går in om en massa veckor, okej? Kram på er

Likes

Comments

Hej hopp i galoschen. Har numera enbart en knappt fungerande mobil och ingen alls dator att pilla på så allt sånt där som facebook, messenger och bloggen (?!) får enbart tid när R lånar ut sina prylz till mig. Sen att Amanda får frispel varje gång vi tar fram något som kan kategoriseras in under "teknikgrejer", gör att vi har en hel massa teknikparkering här hemma. Förstår inte hur hon har blivit så sjukt fascinerad (besatt) av teknik. Ser att andra barn också diggar mobiler och sånt, men Amanda blir helt galen om hon inte får ta dem, gå iväg med dem, äta på dem, banka dem i golvet, osv. Känns inte helt sunt.

I vart fall. Jag har nu varit ledig i två veckor! Har ytterligare två veckor innan mitt nya jobb startar och oj, vad det är skönt att det blev så länge. Tänkte först att jag inte ville vara ledig mer än en kort stund, för att inte tappa tempo när jag nu äntligen fått upp det igen efter föräldraledigheten, men helskotta, jag får väl jobba upp tempot lite raskt när jag börjar igen då. Det är så härligt att vara ledig och hänga med Amanda och R! Hade jag suttit hemma själv hade ledigheten nog inte varit lika härlig, men så här, när jag får hänga med lilla familjen, är det supernice.

Även om Amanda fortfarande är en krävande liten individ, så är hon ljusår bättre än förut. Sover oftast över en timme på dagen (en klar förbättring från 15-20 minuter som hon rockade typ hela sitt första år). Är glad, om än bestämd, däremellan. Vi har fortfarande lite kämpiga nätter, med 4-6 skrikande uppvak per natt, men som sagt, ljusår bättre än varje timmes-uppvaken. Hon äter fortfarande mest klämmisar, vår enskilt största utgiftspost utöver boendekostnader, men vi får inte bort det. Hon äter så sjukt få saker. Det är pommes, viss pasta ibland, kex med smör, en enstaka bit skinka, någon tugga blodpudding, potatisbullar om andan faller på, och där var det slut. Inget annat. Sjukt frustrerande när vi lagar mjölkfri asgod mat mest hela tiden som vi serverar henne. Hon tittar på alltihop med avsmak. Det är toppeninspirerande.

Ja, och vad mer - känns bra att ha slutat på mitt tidigare jobb. Var en galen sista vecka där jag inte hann göra något alls förutom att jobba. Haha, kanske lite girigt av mig att vilja ha tid att göra något annat, såsom att fika och så, men så där sista veckan vill man ju gärna hinna säga hejdå till folk. Istället åt jag frysconvini med andan i halsen som alltid. Well, well. Håller tummar och tår att folket på nästa ställe är schystare. Det tror jag. Känns inte som att de riktiga douchebagsen dras till min nya arbetsgivare på samma sätt som till min gamla (med det inte sagt att det inte finns superbra mänskor på mitt gamla jobb också).

Kommer sakna mina gamla kollegor massor men får helt enkelt bli bättre på att boka luncher och liksom hålla igång det där sociala nätverket. Jag har en gammal kollega som bytte jobb förra året och som är sjukt bra på att luncha och gå på AW:s och allt sånt där. Förutom att ha världens största tjejgäng som hon hänger med har hon tusen nära bekanta som hon träffar regelbundet. Förstår inte hur hon får till det. Men antar att det helt enkelt är så att hon får energi av att träffa folk, medan jag förbrukar energi (även om jag kan tycka att det är trevligt och härligt). Har lite svårt att förlika mig med att jag ska behöva så mycket tid i kalendern utan något inbokat. Haha, svårt att förlika mig trots att jag varit så här i exakt trettio år, det är bra förnekelse det.

Just det! Jag har ju fyllt 30 år sen vi sist hördes. Firades i massor men lite kostsamt och lite för mycket fix för just mig för att vara så där riktigt härligt. Men kände mig definitivt firad. Och om några veckor ska min mamma passa Amanda så att R och jag kan sova på hotell. Första natten ifrån gosmonstret. Väldigt läskigt och spännande.

Nu ska vi äta frukost. Hej hopp.

Likes

Comments

Jag försvann visst där. Förlåt. Rätt så otrevligt mot er som tar er tid att kika in här från tid till annan. Att säga att jag har haft fullt upp är en underdrift.

Jag har:
- Jobbat, jobbat, jobbat för mycket
- Sökt jobb, gått på intervjuer, pratat i telefon, våndats, svettats, bestämt mig
- Fått nytt jobb! Inom precis samma sak som jag gör nu, men hos en arbetsgivare där jag tror mig få andas, där jag tror mig få gå hem på kvällen, där jag tror mig få slippa vara skraj för min närmsta chef och där jag hoppas få känna mig uppskattad
- Varit sjuk en himla massa, senast förra helgen då jag hade någon oklar magsjuka
- En massa till som jag inte minns nu

Ja, men ni ser ju. Har ändå fått lite shiet done. Är rätt så stolt över mig själv ska ni veta. Att ta steget, söka nytt jobb, få det, säga upp sig - är ingen lättsam historia. Många tuffa samtal, många ångestklumpar. Men nu är det gjort! Och eftersom min chef är sådär härligt charmig som jag beskrivit förut ville han givetvis, så fort han förstod att han inte kunde övertala mig att stanna (vilket hela partnerkollektivet gjorde med berömbar heder), ha ut mig så fort som möjligt.

Ett, två, tre så hade jag, förra onsdagen, accepterat att sluta efter sju arbetsdagar, det vill säga idag, eftersom han annars meddelade att han skulle tvinga mig jobba mina fulla tre månader (uppsägningstiden). Var inte så sugen på en julafton på kontoret så det var bara att acceptera. Deadlines idag, och full jävla rulle hela veckan, nej, det bidde ingen bjussig fikamysvecka för mig på kontoret. Det bidde övertidstimmar in i det sista.

Det här med övertidstimmar. Det är ju en av de sakerna som retar mig mest på det här stället, att man jobbar över, över och över utan minsta möjlighet att ens kunna flexa ut en eftermiddag. Den där flextiden går liksom bara åt ett håll hos min nuvarande arbetsgivare. På mitt nya jobb får man sin övertid betald en gång per år, om man inte kunnat utnyttja den, här FÖRFALLER den istället. Jag tycker det säger något om arbetsgivarens syn på sina anställdas tid. Den är liksom inte värd ett skvatt på mitt nuvarande jobb.

Nu ska jag gå och kicka skiten ur den här sista dagen. Försöker hålla bitterheten långt borta, den gör verkligen ingen nytta. Nej, happy face on. Jag kommer ju ändå sakna det här galna stället...

Likes

Comments

Hoho. Kaos i kollektivtrafiken. Det är en grej som jag då inte har saknat när jag var föräldraledig. Jesus. Så mycket frustration, upprördhet och irritation hos folk runtomkring mig. Huva. Och så kliar det som en extra liten krydda. Det kliar någe så fruktansvärt. Har en kappa på mig som är så sjukt snygg, men jäklar vad den kliar. Fattar inte vad det är som gör kliiet, men det sitter fasiken klipulver i halsen på den här himla kappan. Men ja. Snygg är den som sagt. Jag har på senare år börjat inse att det här med snygga, men asobekväma, kläder inte funkar. Alltså det är inte värt det. Jag skriver dock "börjar", för det är ju inte som att jag tillämpar den regeln fullt ut än. Ja, det förstår ni ju såklart, med tanke på klikappan. Nu är mina fem minuters pendlande snart slut. Fasiken, det var lättare när jag satt på buss i en halvtimme. Mer naturlig skrivtid. Nu är all skrivtid, tid borta från Amanda eller R. Och den tiden är redan så begränsad så det går ju inte. Tänk om man fick en extra timme varje dag. En extra timme att göra allt sånt man inte har hunnit under dagen. Trevligt.

Likes

Comments

Går med lätthet i steget idag. Klarat av många svåra puckar redan den här veckan och känner mig stolt över det. Det är kanske den här känslan som gör att jag inte bara slutar. För i stunder, hur korta de än må vara, har jag ju klarat av en massa saker utan att direkt behöva beta av nästa på listan. Som när man är klar med en tenta. Såå skönt och tillfredsställande. Men ja, de är ju inte inte för eviga direkt, de där stunderna.

Haha. Ovan skrev jag igår, på väg hem från jobbet. Sen ringde en faster och jag kunde inte skriva mer. Inte lika lätt idag kan jag säga. Sovit knackigt. Eller, det är en underdrift. Sovit skit rent ut sagt. Vet inte ens om det var Amandas fel, minns inte. Har ofta såna nätter nu för tiden, där jag inte minns vad som hänt, men sovit, det vet jag att jag inte har gjort.

Ehrm, ja, ni som funtar på barn, gört (det är ju övervägande trevligt), men se för tusan till att sova lite (mycket) först. Sov till elva och njut. Gå och lägg er nio och njut. Ligg själva och ta en massa plats. Ligg nära er partner. Ja. Alla de där fyra är sånt som det är sparsmakat med för min del nu för tiden. Men jag har ju en liten varm, skrikande korv som pillar på mig hela tiden istället. Nästan samma. 🤣

Ni som skriver om att jag borde byta jobb. Jaa! Ni är så kloka och snälla. Och jag vet. Alla vet. Men det är lugnt. Jag funderar. Känner efter. Jag gör faktiskt det. Känner efter om skatt är min grej (låter deppigt att ha skatt som sin grej, men det kan faktiskt vara kul). Japp. Så är det. Hörni, det regnar visst i Stockholm?! Fan va kasst. Måste ner med mobilen. Over and out.

Likes

Comments

Bara en dag kvar så har jag överlevt jobbvecka två! Huh! Tänk att jag måste skriva överleva. Jag har rätt så kul på jobbet, så egentligen kanske det är fel att kalla det för överleva, men fan, trots det roliga är det så det känns. Som överlevnad. Är liksom lite rädd hela tiden? Känns aldrig riktigt som att man vet man har folk, och tiden, den är inte min egen. Man skulle fasiken vara egenföretagare. Ja, de jobbar snormycket, de allra flesta, men de jobbar för sig själva. Well. En annan tid i livet får det bli. Förr ville jag jobba mycket, eller jag kände i vart fall inte att det var superjobbigt att jobba många timmar (så länge folk är schyssta och jag inte känner mig pressad), men nu, nu vill jag inte det. Vill skutta hem klockan fyra. Lämna jobbet kvar där det ska vara och inte ta med mig det hem genom dörren. Det vore något det va!

Efter snart två veckor med att vara ifrån Amanda på dagarna uppskattar jag henne så sjukt mycket mer än förut. Ja, hon kan fortfarande vara megajobbig men jag är inte lika lättirriterad nu. Och fan vad jag saknar henne. Hör hennes gurglande skratt i huvudet när jag sitter vid mitt skrivbord. Att få barn är en sån konstig grej. På ett sätt är allt som vanligt, du är dig själv precis som du var innan och i stunder kan du till och med glömma bort att du har ett barn. Men på ett annat sätt är allt förändrat. Trots att du är på jobbet utan ditt barn är det som att du bär med dig henne (i mitt fall) överallt. Hon gör att du inte bara är dig själv, du är också förälder och den överlägset viktigaste människan i världen för henne. Det är en överväldigande känsla tycker jag. Att känna hur viktig jag måste vara för Amanda. Älskade unge.

Nu ska jag försöka sova. I rimlig tid för en gångs skull. Har fullt upp på jobbet så dagarna går fort, men märker också hur slut det gör mig. Skynda hem, och där väntar mitt nästa heltidsgig på mig. Nattskift dessutom. Känner mig som värsta superwoman. Hoppas ni får sova gott alla superpeople därute. Over and out.

Amanda i sin nybegagnade Maxomorra-skaloverall som jag köpt på Tradera. Mitt första Traderaköp som inte blev katastrof!

Likes

Comments

Det är tufft att jobba. Inget snack om saken. Det är tufft de dagar jag har fullt upp hela dagen. Fullt upp men framförallt bråttom. Att det alltid ska vara så jäkla bråttom med allt. Hittepå-bråttom om ni frågar mig. Är ingen bra konsult på så sätt. Känner mig högst skeptisk till alla dessa deadlines. Eller, vissa deadlines är bra. Jag är en sån person som, utan deadlines i mitt liv, inte får ett skit uträttat. Alltså ingenting. Behöver lite utomstående press. Men påhittade sadist-deadlines, de ger jag inte mycket för. I vart fall. Jag försöker göra det bästa av situationen. Siktar på att gå hem senast sex (idag blev det dock kvart över) men går fem om jag kan. Jobbar hårt när jag väl är där. Försöker foka lite mer och snicksnacka lite mindre. En naturlig utveckling. Försöker också ha trevliga luncher med olika mänskor jag gillar på jobbet. Det är trivsamt för själen. Idag blev jag dessutom bjuden på lyxlunch av kollega. Det är kärlek det. Nej. Nu var tåget framme och jag måste titta framåt. Hatar folk som går in i andra på grund av att de tittar på mobilen. Trots att jag är en av dem. Typ 90 procent av tiden. 😳

Likes

Comments

Fredag kväll! Så var hela första jobbveckan över och jag kan konstatera att jag har överlevt! Men herre min get vad tufft det har varit. Och roligt. Roligt att träffa folk, roligt att få använda hjärnan och problemlösa. Men så in i helsike tufft att få ihop jobb med livet där hemma. Någonting landar på mitt bord klockan tre, deadline morgonen därpå, men va fan, jag måste ju hem till mitt barn...!! Får fysiskt ont i kroppen annars. Sitter med puls fram till sexrycket, kutar hem, tar itu med lite orolig (och jobbig) unge, har läggningsmaraton med nämnda unge, plockar upp datorn igen klockan halv tio. Ger upp klockan tio på grund av alldeles för jävla trött. Sover oroligt eftersom jag för första gången inte är färdig med något som borde vara färdigt. Går upp, åker till jobbet, tar itu med uppgiften, löser den, all is well, jag känner mig som en hjälte. Men. Fasiken vad det tär på mig. Jag är inte cut out for it. Well, well. Jag är i alla fall glad över att vara på jobbet, det mesta av tiden. Det är härligt! Och jag har tagit några små steg för att så småningom komma närmare en ny chef. Det är bra! Nu ska jag mysa. Over and out.

Likes

Comments

Aaahh! På väg mot jobbet. Läskigt. Klump i magen och lite lätt illamående. Otoppen känsla. Meeen, solen lyser i alla fall? Gäller att fokusera på det positiva. Mitt te imorse var gott också. Så! Två bra saker. Sol och te. Solte. Bra att hålla fast vid.

En hiss-selfie.

Likes

Comments