Kikar in på bloggen som hade en uppdatering för snart ett år sedan.

Jag skulle vilja skriva oftare, men det blir ett måste, när livet är fyllt med jättemycket jobb, man och 3 barn i olika åldrar som ska ha sin del av kvinnan i husets uppmärksamhet, var sak har sin tid.

Minstingen, yngsta sonen som tränar hockey i staden 5 mil från vår by, en dotter som faktiskt ofta är hemma, men som jag gärna vill umgås med mest hela tiden för att hon har den härligaste personligheten i världen. Och så en snart 18-årig son som tog ett stort kliv i höstas och flyttade hemifrån för att komma närmare gymnasiet och hockeyn...ja då finns tiden ej till. Tre helt olika individer som jag har äran att vara mamma till, barn som jag är stolt över ända in i hjärteroten.

Ja man ska hinna vara Fru också, det är enkelt, han är allt bra min man, lätt att vara ikring och umgås med, jag tror inte att vi blir så less på varann. Kanske vill man vill göra fint hemma i någon vrå...Träna en hel del skulle vara gött! Och heltidsjobba massor på det. Helst vill jag göra lagom av allt, men jag tenderar att göra antingen eller, av eller på, massor eller inget alls. Det mesta förutom jobb har nästan blivit inget alls, jag har jobbrest så pass att i min plånbok nu ligger ett SAS kort i form av guld, det är inget som man ska vara stolt över, idag är det snarare ett dåligt tecken, med tanke på klimatet. Men när det kommer till frågan om jobbresor så känns det ändå lite mer ok, jag har uträttat bra saker genom att ha rest, sådant som varit svårare att ta via digitala kanaler och att åka tåg till möten när man bor såhär långt uppe skulle vara svårt att motivera. Någonstans finns såklart en miljöångest.

Under året som gick blev verkligen träningen och min älskade löpning lidande, har inte tränat som jag velat, lite små skavanker och skador sätter stopp och tiden går utan att man gör något åt det, som att söka hjälp. Resultatet har blivit hjärnspöken, omotivation och några extra kilo och fluff runt midjan. Jag är en person som ändå tycker om mig för den jag är, jag ser oftast mig själv i spegeln och tänker att jag är fin som jag är, i den ålder jag är i är jag fräsch, kanske inte fluffet spelar så stor roll ändå?! Men det stör en aning, det är sanningen. Och mest av allt så finns där en önskan om att åtminstone kunna springa en mil ibland trots fluff, kanske få återuppleva Göteborgsvarv och Lidingölopp. Vintern verkar dessutom kass hittills, mest halkigt ute, ingen skidåkning, en sväng på 12km har jag fått ihop. Strax före jul hade jag en långvarig förkylning, har fortfarande sviter och hostar som smått. Promenader är min bästa vän, älskar vintern men jag vill ha vitt, vitt, vitt.

Hej 2020 och jag längtar efter nya tapeter, kanske riktigt blommiga, fina vita/grå/grågröna färger, kanske lite smutsig mint, lite naturligt svart, skrynkliga tyger, gröna växter, sköna fåtöljer, nya kuddar, ett doftljus med doft av fräschness. Jag sitter i egna tankar om inredning, jag har så många vrår att börja på, men det händer ingenting, jag fastnar. Jag vill rensa, organisera, städa, fejja, börja om på nytt. När ska vi kasta ut soffan och göra plats för nytt? Skulle vara fint att få klart kontorsplatsen under trappen, med hyllor och ny lampa... Måla klart i mitt förråd, inreda lite där, till vilken nytta? Vad ska prioriteras...jo, såklart renovera klart vår lilla toalett. Men så vill jag även fräscha upp runt altanen och på min balkong. Jag vill odla, skörda mina egna grönsaker, jag vill plocka buketter av blommor i min trädgård. Jo, jag önskar mig en vedeldad bastu med en plats där jag även kan chilla. Jag vill vara lat och läsa en bok och dricka rosé, jag vill vara skadefri och springa en mil, ta igen mig på min bro i full färd med att få lägga ut en svettig selfie. Jag längtar efter att få cykla räsercykel på asfalt, ut till Bjuröklubb. En del av detta slår in i år, så är det, annat låter bli, tills vi hörs igen...vi får se vad som blir av, var sak har sin tid som jag skrev i början...

kram//pia-maria

...att vi skulle få en snörik vinter även i år!

Jag älskar vintern och jag känner att jag är född på rätt plats för det! Vi har haft lite jobbigt med kylan senaste veckorna bara och att vi fick sådana snömängder för några dagar sedan att jag halvt skottat sönder min rygg men jag hoppas att vi kan få lagom kallt och soligt snart.

Nytt år har det blivit också, jag har inga löften, bara försöka vara mitt bästa jag och finjustera mina brister till det bättre, perfekt kan man aldrig bli. Min träning har legat i stort sett nere i några månader, fotledsbekymmer har satt käppar i hjulet och min motivation att "träna annat" än jag vill och rehab har varit låg, kanske ska jag finjustera det i år, skulle ju vara en dröm att få springa en halvmara någongång igen. Jag njuter dock av lagom dos "motion", jag promenerar, åker lite skridskor på vår fina isbana ute på Gärdefjärden och skidor när jag haft tid över, en och annan halvtimma på trainern har det också blivit. Helt klart utvecklingspotential här, dags att peppa upp för det kanske!

Njut av vinter och snö ni som kan!

kram//pia-maria

Började julen med otrevlig uppladdning i form av en dunderförkylning som visade sig vara vinterinfluensa med feber, kroppsvärk, hosta, ont i bröstet, sådan extrem trötthet och allt vad det innebär. Jag kan inte minnas när jag var så dålig sist. Sanningen är dock ändå den att jag haft ett drygt år med förkylningar, pollenallergi/astma, jag har dragit på mig öronvirus, magåkommor och diverse, men detta var det värsta hittills. På andra sidan sjukdomen stod plötsligt julen vid dörren och de flesta julförberedelserna var missade, tråkigt! Goda julbord, umgänge med vänner, julfester hade man tackat nej till i två veckors tid så när julafton stundade så var man glad att man var "frisk"...

Jul blev det ändå och den firades några mil nordväst hos min pappa, så juligt, avkopplande och fint, med massor av förväntansfulla barn och god julmat. Snön låg gnistrande vit på både mark och tak och varenda liten julkänsla fanns där. På juldagen hittade vi till mannens föräldrar och tillsammans med dem och hans syskon och syskonbarn firade vi en andra jul med mys och mat. Vi passade även på att gå på hemvändarpub senare på kvällen och träffa kompisar och dansa lite, jag tror vi var lite sällskapskranka efter att ha hostat ikapp i två veckor. Men så julen, den går fort, fort, fort och nu är det några mellandagar med vardag och jobb innan nyårsfirande med bästa vänner. Det ser vi fram emot och det bästa av allt är att vi är så gott som friska och att vi går mot ett nytt förhoppningsvis friskare år!

Kram//Pia