Lifeupdate

Att skriva ett blogginlägg och blotta mina känslor känns svårt. Kära läsare jag har tappat mig själv. Jag lever tillsamans med självhat och ångest. Känslan är att inget blir bättre oavsett hur mycket jag försöker. Det är lite som att kämpa för ingenting. Att bryta dåliga tankemönster känns omöjligt. Det enda som bryts är jag när någon frågar hur jag mår. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag har känt en skam över mig själv och hur jag mår. Det låter säkert märkligt för er som följt mig ett tag, eftersom jag ofta har varit öppen om mina känslor här. Att använda sin eftertänksamhet är något bra men det kan också vara något dåligt. I mitt fall har jag övertänkt för mycket. Såpass mycket att jag inte har vågat skriva här. För vad andra skulle tycka eller säga om mig cirkulerar ständigt i mina tankar. Jag känner mig mer skör än stark och kämpar ständigt för att hålla mig kvar. Fortsätter jag såhär så tappar jag snart greppet. Jag vill inte falla för jag vet hur svårt det kan vara att ta sig upp. När jag hänger här längs kanten har jag har goda insikter med mig. Insikter som kanske ger ett fast grepp och drar mig upp igen. Så nu vill jag lyssna till mig själv, för om jag faller då faller jag hårt. Den smällen kan jag inte ta en gång till. Jag har varit här många gånger och kämpat med den sista kraften som finns kvar. Jag har löst livets svåra pusselbitar innan så förhoppningsvis löser jag det igen. Det första steget är att sitta här, och det känns faktiskt inte lika jobbigt längre.
Jag önskar er en fortsatt fin kväll, ta hand om er 🤍

Gillar

Kommentarer