Kära blogg

En mycket klok kvinna sa en gång till mig att jag måste fortsätta skapa och framförallt skriva. Det är min terapiform och det hjälper mig att stressa ner. Hon gav mig även rådet att inte låta tankarna ta över, utan istället bara låta saker bli som dom blir. Har haft väldigt svårt med just detta och har varit extremt stressad. Kanske beror det på att jag fallit bort från mitt skrivande? Oavsett vad så har jag känt mig överallt och ingenstans den senaste tiden. Det är mycket som väntas framöver och jag har mycket funderingar och tankar kring framtiden. Helst hade jag bara velat trycka på paus eftersom att hösten alltid kommer med ett högt tempo. Jag har inte haft tid att sätta mig ner och skriva vilket har fört med sig en viss tomhet i min vardag. Denna bloggen har varit en stor del av mitt liv och min identitet under dom senaste åren. Så nu när den inte längre fyller samma utrymme blir jag ganska vilsen inombords. Jag tycker det är svårt och jobbigt att hantera förändringar i livet. Men samtidigt försöker jag tänka på att jag bara har ett liv, och att livet i sig skulle vara rätt tråkigt om det alltid var som det har varit.
Det känns så märkligt att skriva här igen. Lite som att träffa på en gammal vän. Framöver hoppas jag att det blir fler tillfällen för mig att sätta mig ner och blogga. Men tills dess vill jag tacka dig som läst detta. Ta nu hand om dig själv och stressa ner tillsammans med mig 🤍

Gillar

Kommentarer