✈ Just nu i: River valley

BÄSTA JAG GJORT I HELA MITT LIV! Vilken sjuk känsla, att bara falla fritt i luften och genom molnen till en av de finaste utsikterna jag sett. När vi skrev upp oss idag för skydive sa vår chaufför till oss att det antagligen inte skulle bli av på grund av de dåliga vädret som varit den senaste veckan. Men så helt plötsligt stod vi där i lobbyn och hade precis checkat in när en tjej från receptionen kommer fram till oss och säger att vi ska åka om fem minuter. Punktligt några minuter senare rullade en limousin med texten "Taupo Skydive" in och bad oss hoppa in. På anläggningen fick vi fylla i formulär om vad vi hette, hur mycket vi vägde, vem de skulle kontakta i händelse av vår död och så vidare. Sen fick vi se en säkerhetsvideo och olika alternativ till hur de kunde filma oss, samt välja musik till vår egna film (om man ville köpa någon). Efter det gick allt rätt fort, jag blev påklädd med overall, utrustning och mössa och fick träffa min kille som skulle flyga med mig. Vi gjorde en snabb intervju innan vi gick in i planet och jag hamnade först i ledet att hoppa ut från 15,000 feet (en tjej skulle bli droppad på 12,000 feet).

Det lilla rosa flygplanet började röra sig och innan jag hann reagera va vi uppe i luften och började cirkulera över den fina sjön under oss. Det konstiga var att jag inte var nervös någon gång under hela händelsen, varken innan, efter eller under. Kände mig mest bara taggad när jag satt där och skojade med instruktörerna och kameramännen som satt runt mig. De tyckte jag pratade för mycket haha, hade aldrig hört någon ställa så mycket frågor på så kort tid. Jag va bara lite nyfiken. Vid 12,000 feet satte vi som skulle ännu högre upp på oss våra syrgasmasker och såg på hur dörren öppnades och en tjej försvann ner bland molnen. Ena sekunden va hon där och nästa helt plötsligt borta. När hon väl var av började killen bakom mig spänna fast oss hårt i varandra och gick igenom hur det skulle gå till en gång till. Sedan var helt plötsligt dörren öppen och mina fötter dinglade ner för kanten. Ett snabbt leende mot kameran och sen föll jag plötsligt ner från himlen. Tror inte man kan förklara känslan för någon som inte själv har gjort det. Var den bästa känslan jag någonsin känt, helt stört/galet/sjukt. I 60 sekunder föll vi fritt fall rakt ner och jag kunde inget annat än att le och skratta hela vägen (ja jag blev extremt torr i munnen och på mina bilder ser det ut som att jag är en hamster/gris). De 60 sekunderna kändes som tio, dem var över innan man ens hann blinka och fallskärmen fälldes ut. När fallskärmen kom ut var det som om hela världen sattes på paus och takten togs ner från det extrema fallet till ett lugnt svepande. Helt fantastiskt. Kan inte ens finna ord för hur glad jag är att jag gjorde det - BÄSTA jag gjort! Vi seglade nedåt på vindarna och kunde se allt från den kända sjön (som egentligen är en vulkan), till stranden och staden. På landningen var det bara att dra upp knäna och sen gled vi ner i gräset på rumporna. Jag skulle gjort detta tusen gånger om, om jag kunnat. Som jag säger i min första intervju när min instruktör frågar mig om jag har något att säga till dem där hemma "If I'm gonna die today, this is a good way to die".

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hela eftermiddagen och kvällen har vi spenderat i en Maori by här i Rotorua. På vägen hit hade vi 15 minuter på oss att välja en hövding och han i sin tur skulle sen ta en låt som vi alla skulle kunna som vi skulle sjunga till Māori-folket som en uppskattning för att vi får komma in på deras land. Notera att hövdingen var tvungen att va en kille, tjejerna fick inte ens en chans - alltid en kille. Han som blev för vårt "folk" var en Engelskman som heter Nick, sån mes. När vi kom fram till byn blev vi välkomnade av en man som lärde oss säga hej på Māori och sa att vi sedan skulle gå in i byn med "hövdingen" först, sedan kvinnorna och sist männen när kvinnan vid entrén började sjunga. De tog oss till ett par bänkar under ett vackert träd och bad männen sätta sig på bänkarna framför kvinnorna. Tydligen berodde det på att männen "skyddar" kvinnorna på så sätt. Efter alla satt sig ner både talade och sjöng de till oss för att välkomna oss till sin mark varav vår ledare gav sitt tal och vi sedan sjöng "Wonderwall" som tack. Efter detta blev det första måltiden av mååånga. Åt först scones (underbara), fem olika bakelser/kakor med varm choklad, sen till mellanmål 2 fick vi scones och soppa och till middag var det en enorm buffé med fisk, musslor, kött, sallad, potatis och så vidare. Är rätt mätt efter idag ja. Innan själva showen och vandringen genom deras by började fick vi lära oss en sång på deras språk och en lek med pinnar (riktigt rolig och svår).

Vid 8 började den riktiga underhållningen. I en liten arena skulle Maori-folket göra sin heliga ceremoni innan vi fick gå in i "landet". De utmanade våra hövdingar (två olika bussar) och det hela var väldigt formellt. Tydligen hade en "hövding" från en av kiwibussarna ett år hånskrattat när de gjort sin ceremoni (strikt förbjudet) och då hade Maori hövdingen gått fram och skallat honom för att han inte visade respekt. I alla fall gjorde de denna sjuka stridsdans, sträckte ut sina tungor, skrek, hoppade runt, stirrade och slogs. När våra hövdingar klarat av att hålla ögonkontakt, plockat upp bladet som en krigare slängt på marken och sen tagit i hand och näspussats med Maori-hövdingen två gånger va vi välkomna in i deras by. Där inne fick vi se killarna göra en Haka, lära oss hur de "lekte" en speciell lek med pinnar från att de va yngre som sedan gjorde dem till bättre krigare och mycket mer. Visste ni att det alltid är männen som lagar mat, det är deras uppgift. Sen kom ett stört bra framträdande. Vilka fantastiska röster, rörelser och historier som de talade och sjöng. De visade även hur en riktigt Haka gick till. Haka innehåller ett stridsmässande och beskrivs ofta som en "krigsdans", mycket handgester, fotstampande, ögonrullning, grymtningar och tunguträckning. Dansen utfördes oftast av krigare före en strid, där dansen visade upp deras styrka och mod och orden var till för att förolämpa motståndarna. Idag används den bland annat av deras rugbylag. Efter showen serverades middag och vi åt igen tills jag knappt kunde få ner en bit till. Passande nog skulle vi på med badkläderna och glida ner i hot tubs efter maten haha. Gick förbi en bonfire där vi åt lite marshmallows och jag satte mig i en vattenpöl (jättekul), sen ner i det varma vattnet. Totalt däckade när vi kom tillbaks till de stora stugorna vi sov i. Imorse blev det en enkel frukost och nu är vi tillbaks med gänget på bussen till Taupo!

Likes

Comments

Första stoppet på resan är Hot water beach. En strand där man inom ett 50 meters område kan gräva sin egna hot tub. Vattnet som kommer från marken är otroligt varm och i mitten av området är det så pass varmt att det inte går att göra en pool där utan att bränna hela kroppen. Över hela området kan man se både familjer och vänner hjälpa till med att gräva, blir som ett litet exotiskt spa. Slapp faktiskt gräva min egna hehe, gled bara ner i ett par kompisars som redan hade grävt sin. Så skönt och varmt. I havet fick man bara bada inom två flaggor för att det var så fruktansvärt strömt och stora vågor. Vi kastade oss i det betydligt kallare vattnet och dök genom vågorna för att bli av med sanden innan vi skulle röra oss hemåt. Förutom massor av kallsupar var det riktigt roligt. När vi går på stranden på vägen hem hör vi plötsligt ett par skrik och våra tjejkompisar Fanny och Emma från Göteborg rusar mot oss.

Emma och Fanny har sett till att tajma in med oss att komma till Hot water beach. De är i slutspurten av sin resa och har tagit sig runt på Nya Zeeland i en väldigt enkel version av en husbil. Tillsammans med dem har vi ikväll lagat middag, spelat kort och snackat MASSOR. Så kul att träffa kompisar här på andra sidan jorden, känns lika självklart som otroligt.

Likes

Comments

Kiwiresan fick inte den smidiga början som vi hoppats på och behövde. Efter vi flytt från det hemska hostlet och satt oss på busshållplatsen 40 minuter innan upphämtning kunde vi äntligen andas ut (trodde vi). När klockan sedan passerat 08:40 då vi skulle blivit hämtade började vi undra om något hänt, när vi väntat ytterligare 30 minuter blev vi riktigt oroliga och fick låna en telefon för att ringa kiwikontoret. Enligt dem hade vi inte stått på rätt upphämtningsplats trots att vi både gått till kontoret och extra kollat dagen innan och frågat chauffören som släppte oss i Auckland hem från Paihia. Dem gav oss två alternativ att välja mellan: 1) Ta bussen dagen efter 2) Direkt ta en taxi (som vi själva fick stå för) till ett museum där en av bussarna skulle vänta på oss. Valet var självklart och vi kastade oss in i en taxi med den tyska Judith som vi stått och väntat med. Tydligen hade busshållplatsen vi skulle varit på varit på andra sidan gatan. En norsk tjej vi åkt med på samma buss som från Paihia till Auckland hade till och med sett oss och sagt till busschauffören att vi skulle med - varav han hade struntat i att ropa på oss. Blir irriterad på att dem gett oss fel information och sen "skyllt" på oss. Men en buss kom vi med i alla fall!

På vägen till Hot water beach stannade vi till för att ta en 30 minuters promenad till Cathedral cove genom en memorial park från första världskriget - extremt vacker natur. Efter vi följt stigen upp och ner för kullar och trappor kom vi fram till den här fantastiska stranden där vi badade, kollade in en grotta, tog kort i ett mini vattenfall och hängde med nya kompisar från bussen. Efter vi hoppat från klipporna och var nöjda med vårt badande råkade vi även gå förbi en grupp som var ute på en kajaktur där vi fick gratis kaffe. Känns så bra att vara igång med resan nu - dagen har varit helt drömlik. Äntligen är vi i Hot water beach!

Likes

Comments

ÖSTKUSTEN AUSTRALIEN BOKAD

Yay idag gick vi till företaget Nomads och bokade heeeela vår månad i Australien, dit vi åker efter Nya Zeeland. Fick ett sjukt bra pris där det ingår ett busspass (all transport), alla boenden, viss mat, segling med två nätter över Whitsundays på en "äventyrsbåt", camping två nätter på Fraser Island, surfning Byron Bay och att bo i regnskogen i Cairns. Ingen kunde vara lyckligare än oss över detta. Allt är bokat precis som vi vill ha det och vi kommer nu ha möjlighet att göra allt vi vill göra. Något vi funderar över är dock om vi ska lägga till att dyka i barriär reven eller strunta i det. Kan erkänna att jag är rätt skraj för hajarna där, läskigt nog att surfa i Byron.

Nu är det inga frågetecken som hänger i luften inför nästa månad utan allt är fixat och det är bara att luta sig tillbaks och njuta.

PS. Tror inte det finns en enda osvettig människa i Auckland just nu, är så himla fuktigt hela tiden haha.

Likes

Comments

Ännu en produktiv dag här i Auckland! Men ingen kunde vara gladare än jag över att få lämna denna staden, inga bra minnen härifrån (hostel mässigt). Idag har vi inte bara planerat och bokat hela vår resa längst östkusten i Australien utan även fixat med flyg och resten av vår bussresa här i Nya Zeeland. Efter vårt "fixande" på morgonen mötte vi upp vår vän Catrin från Österrike som vi lärde känna på bussen till Paihia. Med henne åt vi en lunch bestående av svart (!!!) ciabatta, nudlar, grönsaker och vatten - en av våra lyxigare egen gjorda luncher faktiskt haha. Sen blev det en fin promenad längst hamnen och en del kollande på de enorma kryssningsfartyg och privatägda yachter som ligger där. Slutade upp sittande på gräset i en park med en kortlek mellan oss och massa skrattande. Det är så kul när man märker hur van man blivit vid att prata engelska. Har pratat engelska hela dagen utan att egentligen tänka på det, känns inte alls så ansträngt som det gjorde i början. Ibland glömmer till och med jag och Josefine att börja prata svenska med varandra igen när vi är själva efter att ha varit med någon engelsktalande. I början var man väldigt osäker och kände inte alls att det kom så naturligt som det faktiskt gör nu. Väldigt roligt!

Vid middagstid bestämde vi oss för att fira vår (kanske) sista kväll med Catrin och att vi bokat hela Australien med att äta ute. Jag tog en jättegod pizza medan de andra åt varsin hamburgare. Vi satt i flera timmar nere vid hamnen framför ett par foodtrucks och pratade om allt mellan himmel och jord. När klockan blivit halv tio och Josefine blandade ihop "head" med "bed" och "gravity" med "pregnancy" kände vi att det var på tiden att röra sig hemåt. Just nu ligger jag och svettas i våningssängen här på vårt hostel och lider av uttorkning typ. Imorgon vid 08.40 bär det äntligen vidare mot Hot water beach och nytt boende.

Likes

Comments

Mardrömmen har inträffat och vi har checkat in på det ÄCKLIGASTE hostel man kan bo på. Om du är i Auckland, checka INTE in på Surf 'n' Snow! Bor i ett rum med fem våningssängar (10 personer) där det rinner svett så varmt det är. Möttes av en sur unken svettlukt från lakanen och täcket samt att hela rummet riktigt osade av vidriga dofter. Det är en jobbig stammis som envisas med att även stänga av den enda fläkten i rummet för att hon anser att den "låter" för mycket. Köket som ligger på källarnivå med endast soptunnor som utsikt ska vi inte ens prata om. Fruktansvärt ofräscht och så ohygieniskt det bara kan bli. Igår gick jag och Josefine och la oss vid tio för att få en god nattsömn.. slutar med att jag somnar till vid halv ett efter flera timmar av vridande i den luktande sängen av att en tjej står och stirrar på mig. Går då upp ur sängen (ger upp på drömmen om att få sova) och inser att Josefine inte heller kunnat sova på hela natten. Så eftersom rummet i princip är en bastu fyllt av 20 år gamla lakan som aldrig byts (endast huvudkuddens) bestämmer vi oss för att vi lika gärna kan vara vakna och sätter oss i receptionen. Helt slut efter en hel dags resande. Plötsligt går managern fram till en kille som ligger och sover i en av sofforna och säger att man inte får sova här varav jag som överhör deras konversation hör killen svara "But we have bedbugs in our room". Managern bara nickar och säger "Okey then it's fine". DET FINNS ALLTSÅ BEDBUGS PÅ DETTA HOSTEL!

När jag sen går fram till receptionen idag och frågar om det svarar dem med ett ryck på axlarna att mitt rum 205 antagligen inte har det - MEN att rummet mittemot precis haft. Så stört vidrigt. Hur i hela världen kan man inte säga till sina gäster att det finns bedbugs på hotellet, måste vara olagligt - någon lag måste de bryta mot. Vi hittade detta hostel på hotels.com där det ändå såg helt okej ut för bara två nätter och rätt billigt också. ÅK INTE HIT! Läs vilken review på tripadvisor (som vi tyvärr inte gjorde) från de senaste 20 åren och du hittar endast dåliga. OM vi får bedbugs kommer jag bli helt galen och att man INTE informerar?!

Likes

Comments

Påväg tillbaks till Auckland för en mellanlandning innan vi åker vidare mot Hot Water Beach och södra delen av landet. Checkade ut vid tio imorse och har sedan dess hängt på stranden, ätit glass och umgåtts med en finsk och en fransk kille på hostlet (som båda pratade svenska!!). Världen är så liten. Den här franska killen som pratar en del svenska har alltså bott med tre av mina tjejkompisar från Göteborg i Chamonix förra året och har jättebra kontakt med dem. Precis suttit totalt däckad på bussen och "övat" nacken, är helt slut. I två dagar ska vi nu bo på ett hostel som heter "Surf 'n Snow" i ett rum med åtta personer - får se hur det blir. Vår plan för Auckland är att fixa med mycket praktiska saker, så som: boka flygbiljett till Auckland från Christchurch och boka buss och boende inför Australien.

Förresten! Vi hade lite problem här ett tag med hur vi skulle klara av att ta oss runt hela Nya Zeeland innan 15:e mars och att möta upp Märta och Aleksandra (de som ska resa med oss nu). Lösningen blev att de flyger till oss i Taupo den 23:dje februari när de landar i Auckland och så åker vi tillsammans därifrån. För att inte behöva stressa igenom landet kommer vi ha lite fler dagar i vissa städer och istället för att åka tillbaks med bussen på den norra ön tar vi ett nattflyg från Christchurch till Auckland den 14:e mars och stannar på flygplatsen tills vårt plan till Sydney går morgonen efter. Dagen idag kanske inte låter så speciell, men ni får inte glömma hur fantastisk naturen här är och hur vacker vår kväll blev.

Likes

Comments

Vilken PANGDAG! Vågar nästan säga att detta varit den bästa dagen på hela resan än så länge. Imorse åkte vi ut mot det öppna vattnet för att kolla på delfiner, åka runt till öarna i Bay of Islands, kolla på Hole in the Rock, få se helt galet fräcka hus på öarna (vissa som till och med vunnit stora arkitektpris), spana efter fiskar, fåglar och pingviner, samt åkt i ett stort nät bredvid båten medan den körde (roligaste NÅGONSIN). Vi började dagen med att kolla efter delfiner och jobbade oss sedan runt mellan öarna. Stannade för lunch på den finaste ön jag sett i hela mitt liv och åkte sedan vidare längst det blåa havet mot Hole in the Rock. Därefter hissade de ner ett nät på långsidan av båten och bad folk som ville bada hoppa i och sedan ta tag i en kant. Min första tanke var att de gjorde det av säkerhetsskäl, men visade sig att de skulle åka runt med oss i nätet. Skrattade och skrattade och skrattade. Efter vi blivit omkringkörda i hög hastighet fick vi släppa nätet och simma runt själva. Kommer ihåg hur jag låg där i vattnet och tänkte "Så skönt att man kan simma här utan att behöva oroa sig för hajar och andra farliga djur". När vi sedan kommit upp i båten igen och börjat torka passar kaptenen på att säga "Vi var tvungna att flytta lite på oss på grund av hajar, men ingen fara dem är alla snälla här". Tur att jag inte visste det när jag va i vattnet haha.

Känt mig riktigt fri hela dagen, man mår aldrig så bra som man gör efter en dag i vattnet och på en båt. Väl i land gjorde vi en god middag, gick ut för en glass med vår vän från Österrike och spelade sedan biljard. Här på vårt hostel har vi numera ett fullt rum med vår nyinflyttade kille, slutade med att vi spelade kort med honom och en av fransyskorna resten av kvällen. Svårslagen dag.

Likes

Comments

Har ni någonsin sett någon vackrare ö?

År 1769 förankrade James Cook precis utanför ön Motuarohia som nu kallas för "Cook's cove". Efter en kort fight mellan Cook och de 200-300 Māori som fanns på ön kom de överens och började sammarbeta istället. Cook och hans besättning fick leveranser av både mat och vatten under resten av sin vistelse i Bay of Islands. Fördelen här var att han hade med sig en kvinna som kunde prata samma språk som Māori-folket, det var det inte många andra som hade. Oftast slutade de upp döda.

Ön var den enda vi gick av på under vår båttur och det var så vackert. Allt från stränderna, till växtligheten, till reven och så vidare. Fanns en lookout bara 15 minuter in i skogen, där kan vi snacka om utsikt. Vår dryga timme på ön tog slut för fort, men hellre det än inget. Inte riktigt förstått hur mäktig miljö det finns här. När man möttes av regn, brunt vatten och skugga de första dagarna trodde man inte att ön hade mycket att erbjuda.

Likes

Comments

More is more@vendelawerner