Detta är jag.
Jag med mina diagnoser.
Jag har alltid undrat vad det är med mig, Varför jag blir helt förstörd när jag är ledsen och helt överlycklig när jag blir lite glad. Men idag har jag svaren och har vet inte hur jag ska ta det. Jag har två diagnoser. ADHD samt Autismspektrumtillstånd. Långt ord jag vet, väldigt långt och fattar knappt själv vad det menas men nu ska jag förklara här, Av alla ’punkter’ som du ska ha i en autism diagnos har jag inte alla eller så har jag väldigt svagt på de punkterna. Jag har mått rent åt HELVETE pågrund av detta, inte gått till skolan, inte umgåtts med några människor och vara avvikt mig från verkligheten ett tag. Helt ärligt SKÄMMS jag över detta. Men jag är jag. Jag älskar mig själv med eller utan diagnoser. Jag vill inte skämmas över detta, därför berättar jag allt, här står jag idag diagnoserad samt sårbar. MEN jag är samtidigt lycklig över att efter alla år jag och min mamma har kämpat så har vi svaren, Jag ska få habilitering, anpassningar och massor av hjälp. Och jag är otroligt tacksam över de personerna som stått vid mig sida och hjälpt mig igenom detta. Även fast jag förlorade många personer under denna ’resa’ så har jag de värdefullaste kvar. Och utan dom skulle jag inte kunna andas idag. Jag ska inte neka det sårar att de personerna jag hade i mitt liv tidigare inte finns kvar men life goes on och jag klarade mig utan er.


|La inte upp någon bild idag då jag känner att inlägget räcker gott och väl|

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

24/3-2017

Jag är så trasig, i miljontals bitar.
Jag vill skrika, rakt ut så alla hör mig.
Men vem skulle bry sig egentligen, precis ingen.
Ingen eller inget kan rädda mig.
Men What to do, det finns inget att göra längre.
Mitt huvud klarar snart inte mer.
Jag vill va hjälp.
Snälla rädda mig.



25/3-2017

Jag vill fly. Fly från mig själv och min trasiga själ. Min trasiga själ som långsamt bryter isär. Jag vill springa och fortsätta tills jag hittar glädje. Tills jag hittar tillbaka till de stunderna jag hade dig. Jag borde glömma dig men du ger mig mening. Samtidigt som du är anledningen till att jag lever än är du anledningen till att jag vill försvinna.


4/4-2017

Varför har jag känslan över att allt blir svårare för varje andetag jag tar, för varje minut som går. Det är som att för varje andetag jag tar så krävs det två. Om du gör något rätt så kommer något dåligt och drar ner det hela.


|Detta var då 3 små texter från min gamla dagbok, ganska sorgligt men ja. Det var så det va just då. Random bild|

Likes

Comments

Får jag ge upp? För om jag skulle få skulle jag inte tveka. Allt blir sämre och jag vet inte hur länge mer jag klarar detta.


Det är svårt igen, jag får det att låta som det någonsin slutade men nu är det svårare. Jag gråter mig själv till sömns, jag får fler panikattacker och min ångest äter upp mig.
Jag vet inte vad som hände eller varför men det blev illa igen, och jag vill inte mer. Det gör så ont inom mig , it’s called a broken heart men vad ska jag göra för att få det helt?.. Det är så ansträngande att ljuga för alla men ändå gör jag det, och när jag berättar är det som en vana, typ som ’Jaha okej du kommer klara det’ bara för jag gjort det innan. Men det blir svårare för varje gång jag faller tillbaka och jag vill inte att jag ska göra något mot mig själv som jag inte vill, och det är min största rädsla just nu. Jag har underbara människor vid min sida men ändå har jag allt för mig själv, det känns onödigt att berätta på något sätt. Jag vill minst av allt att folk ska vara oroade över mig , lixom över vad? Det är en av anledningarna till att jag inte skrivit, jag har ingen inspiration och allt är tomt sen så har ja pluggat som en galning. Jag har lagt allt och alla åt sidan för att plugga. Visst det är bra att jag tar det på allvar men inte så allvarligt att jag har plugg i tankarna när jag umgås med någon.


Jag vet inte riktigt mer vad jag ska skriva så detta får vara allt för idag. Tack för att du läste och orkade läsa igenom mina problem, det betyder mycket att du klickade in och du är stark, vad du än går igenom eller inte så blir allt bra tillslut!❤️

Likes

Comments

Jag antar att det är nu jag ska vara ärlig. Eller ’lägga alla korten på bordet’ som man säger. Jag mår inte bra, inte alls. Därför har det delvis varit brist på inlägg här. Allt är bara tomt, jag har försökt skriva vanliga inlägg om exempel vad jag gjort och noveller men inget går. Jag har ungen motivation. Jag vet inte varför eller hur det blev såhär men den senaste tiden har jag gråtit mig själv till sömns. Inget känns bra, och jag får skuldkänslor för jag undanhåller allt men varför ska man vara ärlig i feel. Det lönar ingen om jag är ärlig, inte dig inte mig. Skolan går åt helvete också. 3dje dagen in och jag har redan misslyckats. Det är så många gånger jag tänkt på att ge upp att jag inte ens kan räkna. Missförstå mig rätt jag är så glad över människorna jag har i min omgivning och jag älskar dom mer än allt annat men ändå går inget rätt. Grejen är jag vet inte själv varför det är såhär därför känns det fel att berätta för folk när jag inte kan förklara. Det är omöjligt att förklara fast det gör så ont inombords. Men I won’t give up för om det är något som inte är värt det är det att ge upp. Jag har alltid klarat mig och denna gång ska jag klara mig igenom det igen.

Ta hand om er, glöm inte att jag älskar er som är i min omgivning fast jag inte visar det.

|Bild på mig och Bou❤️|

Likes

Comments

Idag är det nyårsdagen, jag är fortfarande i Göteborg så jag firar det nya året med min finaste Klara. När jag har varit hår har min rökning minskat också, har ingen aning varför men jag röker inte lika mycket som när jag är hemma. Mitt nyårs löfte är att sluta röka men även att dricka energidricka då inget av dom är bra och speciellt inte för mig med magkatarr redan. Jag åker även hem om 2 dagar, eller ja igentligen 3 men det är 2 heldagar kvar här. Ska bli jätteskönt att komma hem men vill knte hem på något sätt. Jag älskar att umgås med klara mer än allt och vill inget annat än att vara här men jag måste ju hem och saknar alla där hemma jättemycket. Speciellt Mamma, mina bröder och Jesper. Guuuud vad jag saknar dom. Men jag är taggad på 2018, som alla säger ’New year, New me’ nej men usch FYFAN de e ett nytt år och samma jag, synd va HAHAHA. Ska satsa mer på skolan detta år eller iallafall försöka även om min klass är det äckligaste jag vet, (inte du Natta) men usch. Nej men nu kör vi på 2018 går all in på ett bättre år. Ha en trevlig nyår alla så skriver jag senare❤️🌟

Likes

Comments

Äntligen är jag i Göteborg efter många komplikationer , först så var mitt tåg inställt så jag åkte hem efter en timme och sov, sen beställde klaras mamma en tågbiljett och sen hamna jag i Göteborg efter 3h tåg. Vet inte riktigt vad mer jag ska skriva men jag är framme och ska vara här tills den 3dje Januari så vi firar nyår tilsammans, goals af haha. Annars så har allt gått bättre än vad jag trodde det skulle göra, Jag är tillsammans med någon också?? Skumt right, nej men cred till Jesper att han orkar med mig ens haha. De va allt jag orkar skriva så här nere kommer lite bilder. (första bilden är på mig och Jesper eller ja halvt haha , sne jag o klara och när jag var i stallet och va 5cm från en häst, HAHAH )

Likes

Comments

Idag är det då julafton. Har haft sån ångest över denna dagen men nu när den väl är här känns det bra, min familj är här, massa mat och att bara umgås med alla innan jag åker. Mitt tåg går 08:33 imorgon på morgonen mot Göteborg, då ska jag äntligen få träffa Klara. Jag har packat allt jag behöver men är ändå rädd. Ska bli underbart att träffa klara men all ångest med att lämna folk är sjukt. Kommer inte få träffa mamma på 1+ vecka, inte Jesper, Nathalie eller någon annan. Men det kommer nog vara värt. Eller det kommer vara värt, det vet jag. Har inte skrivit på ett tag då inspirationen va på 0 men nu kör vi förhoppningvis på rejält. Snart ska vi iallafall äta julmiddag och sedan öppna julklappar. Jag tackar Robin också väldigt mycket för mina julklappar (Robin är Charlies pappa), jag fick mina dröm skor, en underbar jacka och en surfplatta OCH 500kr till resan? Känner mig så bortskämd men fan vad han är sjuk på ett bra sätt altså haha . Kan inte säga mer om det andra innan jag öppnat dom men ja ja. Detta år har jag även lyckats köpa julklappar till ALLA. Även vår nya lilla tillökning i familjen vilket är min bebis kusin Akia😋 aja ha en god jul alla så skriver jag mer imorgon på tåget.

|Bild på mig och mamma här nere samt gravarna vi va på idag|

Likes

Comments



❌Idag ska jag skriva om mitt självskadebeteende, detta är säkert något folk blir triggade av så läs inte om du är en av dom då jag inte vill trigga någon till att göra något så hemskt mot sig själv.❌

Min depression började runt år 2014 tror jag ungefär. Det tog ett tag innan jag började skada mig själv. Men till sist kom jag till det stadiet då jag började skada mig själv. Det självskadebeteendet jag hade var så att jag skar mig själv. Min oskyldiga kropp fick ta smällen och bli fylld av sår. Det är något jag ångrar idag men något som är gjort. Jag har ärr på armarna och hela benen. Många tänker säkert som min mamma frågade mig ’Varför på så synliga ställen’ det är inget jag själv vet. Jag har alltid haft på mig koftor osv, på en varm sommardag kan jag gå där med mitt mjukis sätt för jag vill inte att det ska visas. Men idag går jag runt med vad jag än vill. Jag vet att folk har det värre än mig och har haft samma sak som jag så varför ska jag dölja det när det bevisar att jag är stark. Jag klarade mig från det trots många återfall och rökning som ersättning har jag inte längre sår på min kropp. Och jag är fan stolt. Ibland kan undra varför jag slutade när jag inte alls mår bra konstant och jag har inte svaret. Men som vanligt hjälpte min mamma mig. Det tog långt tid innan mamma fick reda på något men när hon fick var det skönt, jag behövde inte gömma mig längre . Jag kunde sova utan kläder, jag behövde inte klä på mig direkt efter duschen, jag kunde dra upp mina ärmar när jag åt. Allt vart lättare. Hon var väldigt chokad skulle jag säga först men jag tror ändå hon förväntade sig något sånt. Hon hjälpte mig ur det på något sätt med att inte skrika när jag hade gjort det eller vara besviken. Detta vart ett väldigt rörigt inlägg känner jag men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva , jag har iaf en liten text novell ish som är halvt sann halvt inte. Jag har aldrig åkt till sjukhus eller så fast jag kanske behövt men jag lägger in texten ändå .


Innocent

I slowly look down in my hand where the little sharp object of metal lays . In fear I do drag the first line on my arm, it was so innocent, so clean and now it’s full of scars all over my arms. I wish I could say that it was the first and last time but I can’t, cause that was the first of a thousands more. It started so innocent , just a little cut and ended at the hospital. Many cuts , a lots of scars and a few hospital visits but here I am today with arms full of scars but I’m okey and Im clean.

|| Ville inte lägga in någon bild men mitt senaste återfall var den 4 September. Ni får en random bild, ta hand om er och tänk efter innan ni gör något dumt!❤️||

Likes

Comments

Min skolgång har nog alltid haft komplikationer på något sätt. Frånvaron är det värsta, jag har haft 3(?) soc anmälningar och alltid en väldigt hög frånvaro som inte blir bättre. Jag kan skolka en månad i rad eller vara i skolan. Det är inget mitt i mellan. Jag skulle inte säga att jag är dålig på skolarbetet för det går i min upplevelse går det bra, mina betyg sjunker ju sig pga frånvaron, jag har aldrig varit mobbad eller så men jag har alltid hittat en vän och fäst mig vid den, har aldrig haft flera, det var så förut att om den vännen inte var i skolan skolkade jag men nu har jag slutat bry mig, om den personen inte är där får jag vara ensam. Det är inget jag klagar över då jag nog alltid varit en ’ensamvarg’ av något slag. Jag är väldigt tacksam för hjälpen jag får idag. Jag går på en bra skola, med bra hjälp och jag har en underbar vän där, Hej Nathalie om du läser detta hehe. Min plan men 2018 eller ja mer ett nyårs löfte är att köra allt på skolan efter Göteborg. För jag ska fan klara detta och jag tror på mig själv.

|Random bild från idag|

Likes

Comments

Frågade lite på Snapchat om vad folk ville se här och då va de dom flesta som ville veta om Annabelle. Hon föddes år 2013, det var då mitt första syskon från mammas sida och jag var överlycklig när jag fick reda på att jag ens skulle få ett syskon men sen när det var en tjej kunde man inte bli lyckligare än mig. Jag skulle få leka med en liten syster som jag kunde visa alla mina Barbies för och alla olika Pet Shops jag hade på den tiden, alla prinsesskläder jag skulle tvinga på henne, alla tjej filmer vi skulle kolla på tillsammans. Men inte mycket av det hann bli av innan hon försvann. Sista minnet jag har av henne är när det var en tisdag, klockan var 20:00 och vi satt och kollade på allsång och jag satt och dansade med henne, efter det var det läggdags och det var då mardrömmen började. Jag har alltid varit en sån kallad ’Mamma gris’, jag har alltid sovit i mammas säng sedan jag var kanske 9 så när Annabelle kom kunde jag inte sova där längre för jag sparkade och slogs i sömnen så det skulle vara riskabelt. Men jag ville fortfarande vara nära mamma så jag sov på soffan den kvällen, och jag tackar Gud för det. Jag vet inte vad klockan var men jag vaknar av att mamma skriker, hon ropar i panik och upprepar Annabelles namn flera gånger , jag sätter mig upp nyvaken och hittar mamma i panik. Hon andades inte. Jag försöker att vara lugn i situationen men jag var 10 år, vad skulle jag göra, idag kan jag skylla på mig själv att jag borde gjort något, ringt ambulans direkt eller vad som helst. Medans mamma har panik ber jag henne ringa ambulans. Efter en stund kommer min Moster till oss, hon bodde någon port ifrån. Hon börjar göra Hjärt och lugn räddning och jag fick springa till porten och hämta ambulans personalen. Om jag inte har helt fel åkte mamma och Annabelles pappa med i ambulansen medans hon fick åka helikopter. Medans dom var iväg fick jag vara ensam med min moster, jag är så förvånad hur hon kunde vara så lugn som hon var, jag tror inte ens hon grät. Mer än så kommer jag inte ihåg. Men jag kommer aldrig glömma hur rädd min älskade mamma var den natten. Hon fick ligga 3 dagar på sjukhus med andningshjälp och olika maskiner men hon klarade sig inte utan dom och tillslut vart dom avstängda , där förlorade vi våran ängel. Även om det inte vart några filmkvällar, prinsesskläder eller lekstunder är jag tacksam över att hon ändå kom till världen, hon klarade sig inte men hon kommer aldrig vara glömd . Min mamma är den starkaste jag vet, självklart är det inte bara min mamma som har varit stark det är alla inblandade men hon är den sjukaste personen jag vet, om jag var hon skulle jag inte ens kunna stå upp idag. Utan min mamma här skulle jag inte klarat detta, det kan kännas än idag men inte lika mycket som då.

Likes

Comments