Sist jag skrev här satt jag på flygplatsen i Boston och väntade på att få checka in på mitt flyg hemåt. På ett sätt känns det som att mitt liv i USA aldrig hände då ingen här hemma var där upplevde det med mig, dom vet inte hur det kändes att lämna allt det trygga och bekväma bakom sig för att flytta in till en helt okänd familj tvärs över atlanten, bygga upp sitt liv där borta för att sen komma tillbaka hem ett halvår tidigare än planerat. Först var jag lite rädd för att åka hem, rädd för vad folk skulle säga. Att dom skulle tycka att jag gett upp, att jag hade för mycket hemlängtan och inte pallade längre. Så var det inte.

Om man skulle utesluta min värdfamilj så trivdes jag väldigt bra i Boston. Det var stort och främmande och det kändes bra trots att det var så långt ifrån det jag är van vid. Hade varit kul att flytta och bo där under något år, men känns ändå läskigt då jag återigen skulle vara så otroligt långt hemifrån och gå miste om allt som händer här hemma med familjen, vännerna och renskötseln.

Just nu jobbar jag på Ica i Kiruna och planerar väl att göra det ett tag framöver så jag får ihop tillräckligt mycket pengar för att resa, känner mig som sagt långt ifrån klar med USA och längtar tills jag får utforska landet på mina villkor, att jag inte kommer behöva tänka på att jag är au pair och inte kan vara borta och resa när och hur jag vill.

Vet inte riktigt vart jag försökte komma med det här inlägget, kände bara för att skriva av mig lite samt att knyta ihop säcken från det här kapitlet av mitt liv.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

I skrivande stund är det söndag och jag sitter på flygplatsen i Boston. Klockan är snart sju på kvällen och min värdmamma släppte av mig här vid tre. Det sög att säga hejdå till barnen och känns så konstigt att jag typ aldrig kommer träffa dom igen?

​Som vanligt packade jag klart en halvtimme innan vi for mot flygplatsen och blir seriöst galen på mig själv då det alltid är så när jag ska åka någonstans. Visste redan innan att jag skulle behöva betala övervikt på min incheckade väska då den ska väga under 23kg och det skulle vara omöjligt med den mängd saker jag skulle ha med mig hem. Maxvikten är 32kg och ni förstår inte stressen när flygplatspersonalen skulle väga den och knappt orkade lyfta upp den på vågen, MEN den vägde exakt 32kg och jag kom undan med att bara behöva betala övervikten. Lättnaden var otrolig då jag slapp behöva öppna väskan och slänga massa saker då både min kånken och den andra väskan jag hade med som handbagage vägde sin maxvikt och jag därmed inte hade kunnat fylla över sakerna dit.

Mitt flyg lyfter 20:10 (02:10 svensk tid) och jag landar i Reykjavik på Island fem timmar senare det vill säga 01:05 (07:05 svensk tid). Flyget därifrån lyfter två timmar senare och är framme i sverige 11:30 (05:30 eastern time aka tiden i boston). Vart mycket tidslag nu men så är det. Ska försöka sova så mycket som möjligt på planen för att undvika världens jetlag, kommer ju gå miste om 6 timmars sömn när jag kommer till sverige och därmed byter tidszon.

Likes

Comments

Jaha och där var min tid i rematch över, fick ju förlänga den med tre dagar då min värdmamma var borta på arbetsresa och behövde att jag jobbade några dagar extra, men idag tog den alltså slut. Under mina två veckor och tre dagar i rematch hann jag matcha med jätte många familjer, mailade med vissa av dom och skypade med fem. Berättade ju i mitt senaste inlägg om dom två familjerna jag fastnade mest för och hur underliga dom visade sig vara, är nu i efterhand otroligt glad att dom valde att gå vidare med en annan au pair istället för att jag skulle behöva få reda på hur dom egentligen är som människor när jag flyttat in hos dom.

Ringde min Program Director igår och sa att jag ville avsluta min rematchprocess en dag tidigare än planerat eftersom jag inte kände att jag skulle hitta en familj tills idag och nu är det alltså officiellt, dom bokade mitt flyg imorse och klockan halv tolv på måndag förmiddag landar jag i Sverige!<33333333 Är såååå himla glad att jag kommer komma hem. Känner ingen ångest över att jag typ ger upp för har ju trots allt bott i USA i nästan fyra månader. Hade någon sagt det här till mig för ett år sen hade jag aldrig trott dom, men jo här sitter jag ju 5838 mil hemifrån. Lämnade allt tryggt där hemma för både ett helt nytt land och en okänd familj och det faktum att aldrig riktigt haft hemlängtan är galet för just nu är det de enda jag kan tänka på, att jag träffar min familj om fyra dagar.

Jobbar som vanligt inte på fredagar så idag tog jag sovmorgon och har börjat packa, dock går det jävligt segt då det är en av de saker jag är sämst på här i livet, hade gärna anlitat någon att göra det åt mig. Är inte ens säker på ifall allt kommer rymmas i mina väskor då jag samlat på mig så himla mycket saker sen jag kom hit, kommer garanterat behöva betala jätte mycket i övervikt.

Just nu sitter jag på Starbucks, dricker chai latte, bloggar och lyssnar på julmusik. Hur mysigt? Var och stängde mitt bankkonto tidigare idag också och eftersom min bank nyss ändrade sätt att föra över pengar på och det sättet såklart inte fungerade för mig fick min värdmamma skriva en check som jag tog ut. Går alltså omkring med ett litet kuvert fylld med 5k i hundralappar just nu, inte alls stöldvänligt. 

Likes

Comments

Sorry att det inte blev något weekly catch up i söndags, har blivit jätte förkyld och det kombinerat med all stress har gjort att jag haft noll energi under helgen. Veckan såg i alla fall ut som den alltid annars gör, jag jobbade, kollade serier och eftersom jag är i rematch pratade jag med ett antal familjer via både mail och skype.

Idag är egentligen min sista dag att matcha med familjer, men eftersom min värdmamma är borta på affärsresa kommer jag jobba tills hon kommer hem, vilket är nu på fredag. Min sista dag är alltså ändrad från idag till fredag, något som är otroligt jävla skönt då båda familjerna jag pratat med som mest under de senaste dagarna valde att gå vidare med andra au pairer igår. Detta kom som en chock då jag var helt säker på att jag skulle hamna hos någon av dom. 

Då båda familjerna hade pratat med min värdmamma innan de valde att gå vidare utan mig så jag frågade vad henne om vad de pratat om och hon berättade att hon svarat på helt vanliga frågor samt att pappan i familjen från San Francisco sagt att han tvekade på mig pågrund av att jag är same och kommer från Kiruna trakten då han själv växte upp där, något jag blir otroligt irriterad över, vadå att dra alla över samma kant?? Och inte nog med det så var mamman i NYC familjen bekymrad över det faktum att min värdmamma beskrev mig som en respektfull, rolig och trevlig tjej som gillar att ha det organiserat och rent omkring mig. ALLTSÅ FATTAR NI??? Hon vart bekymrad över att kanske få en au pair som gillar att ha det städat? Hade jag skaffat au pair skulle det varit ett krav. Hahah orkar verkligen inte, man stöter på så otroligt märkliga familjer när man går igenom matchningsprocessen.

Likes

Comments

Alltså, tror inte ni förstår stressnivån jag är på just nu. Fyfan. Just nu är klockan halv 10 på lördagskvällen och jag kan inte slappna av pågrund av tanken att jag bara har tre dagar kvar på mig att tacka ja till en familj och därmed bli deras au pair. Har matchat med jätte många familjer och har mailat med nästan alla men bara några av dom har känts tillräckligt intressanta och bra för att prata vidare med via skype.

Har fastnat extra mycket för en familj som utan för NYC. Familjen består av en mamma, pappa och tre barn. Har pratat med mamman på skype tre gånger under senaste veckan och ihelg ska dom bestämma vem dom vill ha som au pair, det står alltså mellan mig och någon annan och vill verkligen att dom tar mig då jag inte känner att jag är redo att åka hem till Sverige på heltid.
Men om det nu visar sig att dom inte väljer mig som deras nya au pair och om jag inte hittar någon annan familj kommer jag mest troligt spendera nästa helg med att flyga hem till Sverige.

När man är i rematch har man alltså bara 2 veckor på sig att hitta en ny värdfamilj. Om man inte hittar någon värdfamilj så betyder det att ens tid som au pair är över och man har därmed inget annat val än att åka tillbaka till sitt hemland vilket i mitt fall är Sverige. Om jag ska vara ärlig tycker jag att två veckor är alldeles för lite tid och under dom här veckorna blir allt bara kaos.

Likes

Comments

Den här veckan har varit lite fram och tillbaka på både det bra och det mindre bra sättet. 

Matchningsprocessen går sådär, vet att det inte är den bästa tiden att vara kräsen på när man är i rematch, men jag vill inte hamna i en ny familj där jag ska vantrivas i igen. Eftersom det var thanksgiving den här veckan så hade barnen bara skola dom tre första dagarna och resten av veckan fick jag vara ledig, något som varit troligt skönt då jag varit så uttömd på energi pågrund av förkylning. Har haft ont i huvudet större delen av veckan och inatt kunde jag knappt sova pågrund av att bihålorna svullnat upp så jag måste ta mig till något apotek imorgon så att det inte blir värre.

Som sagt var det thanksgiving i torsdags och hela min värdfamiljs släkt samlades här hemma. Vi åt kalkon, potatismos, mac&cheese, pajer och massa annat men enligt mig var det inget speciellt, har ätit godare middagar i mitt liv. Dagen efter var det fredag och black friday så jag vaknade extra tidigt för att åka in till ett shoppingcenter, vågade nämligen inte beställa hem något på rean ifall det inte skulle hinna levereras innan jag åker. Hittade några saker på the body shop, lush och forever 21 men skulle inte säga att det var jätte mycket rea. Resten av helgen spenderades i sängen med att kolla film då jag känt mig febrig och seg, förkylningen har dock bara blivit värre så ska bli kul att se hur jag kommer klara av veckan!

Likes

Comments

Min värdfamilj är verkligen jätte fin och jag kände mig direkt som en del av familjen när jag kom hit, men nu när jag varit här i 3 månader och tillslut kommit in i alla rutiner så är det några saker som inte känts sådär jätte bra och därför mest bara gett mig massa ångest och det faktum att förra veckan var skite hjälpte inte speciellt mycket. Kände tillslut att det inte var hållbart för mig att stanna kvar så berättade för mamma om hur jag kände och möttes av stöd direkt. Det här var i tisdags och i torsdags innan jag gick och la mig skickade jag iväg ett långt sms till min värdmamma där jag förklarade allt.

Morgonen därpå satte vi oss ner för att prata ut om allting och när jag en halvtimme senare, stängde dörren till mitt rum var det som att all luft blåste ur mig. Var helt slut av all ångest och stress jag stått ut med under veckan och ja, jag vet att man helst ska undvika att berätta saker som dehär genom sms, men jag kände verkligen att det var det enda sättet då jag mest troligt inte hade fått något vettigt sagt om jag tagit det face to face.

Som ni förstår var det otroligt jobbigt att berätta det här för min värdmamma då jag hatar tanken av att någon ska ogilla mig. Visst, det åter klyschigt men det vred sig i magen av bara tanken på att hon skulle ta smset på ett dåligt sätt, vilket hon som tur var inte gjorde. Vi båda kände att det trots allt inte var den perfekta matchen och imorse kom min LCC (au pairers kontakt person) förbi och vi skrev på papperna som gör vår rematch officiell.

Från och med idag har jag alltså två veckor på mig att hitta en ny familj och om jag inte gjort det när mina två veckor är slut så måste jag åka hem till Sverige, dvs att min resa som au pair tar slut. Är dock inte jätte orolig att det ska hända då min profil öppnades vid 15 idag och jag redan haft fyra matchningar, men om det nu visar sig att jag inte klickar med någon familj så är jag mer än glad att få åka hem.

Jag har ju i alla fall gett livet i USA en chans istället för att börja jobba på Coop som alla andra i stan gjorde direkt efter studenten!

Likes

Comments

Okej söndag igen och ännu en vecka har passerat, dock inte lika snabbt som de annars gör.

Om jag ska vara ärlig så har den här veckan varit den värsta hittills. Ända sen jag kom hit har jag aldrig riktigt haft någon hemlängtan, visst saknar jag byn och alla där hemma och vissa kvällar har varit jobbigare än vanligt men nu har det varit på ett annat sätt. Har nämligen valt att gå i rematch, vilket betyder att jag kommer byta värdfamilj, och det är väl det som är det största skälet till varför jag mått som jag gjort den här veckan. Det var otroligt jobbigt att samla mod till sig för att berätta det här till min värdmamma då jag hatar tanken av att dom typ ska hata mig, men hittills har allt gått ett bra. Tänker att jag gör ett inlägg där jag förklarar allt kring rematchen mer utförligt nu till veckan.


Annars då? Förutom det vanliga, det vill säga att jag jobbat, kollat serier och varit på gymmet så bakade jag falsk toscakaka med barnen en kväll och när kakan äntligen var klar efter mycket kaos fick jag veta att hela familjen hatar kokos, det kändes sådär och vart inte speciellt mycket bättre när ingen ens ville smaka. Något annat jag gjort är att prata ovanligt mycket med mamma, vanligtvis pratar vi en gång om dagen och ja jag vet att det är mycket för vissa men det har blivit rutin att ringa henne innan jag hämtar upp barnen från skolan och nu när allt inte vart på topp har det hänt att vi ibland pratat tre gånger om dagen. Jag tycket dock det är jätte skönt att vi faktiskt kan prata så ofta utan att ledsna, för tror det är pågrund av att vi pratar så ofta och avslappnat om jag har så lite hemlängtan. Och sist men inte minst så for jag in till Boston igår för lite egentid. Eftersom jag nu är i rematch och därför inte vet vart jag kommer hamna om några veckor så vill jag utnyttja chansen och se allt som är värt att se här i Boston och därför var jag förbi Boston Public Library och åt frukost innan jag fortsatte vidare mot Museum of Fine Arts. Idag har jag däremot bara legat i sängen och kollat serier då jag blivit förkyld. Min hals är helt öm och näsan än nästan svullen så blir nog att koka ihop citron och ingefärs shot imorgon!

Likes

Comments

Just nu känner jag mig vilsen. Vill hem till mamma och pappa, vill stanna kvar, vill gå i rematch.

Pratade med mamma i 2 timmar idag och sen med Elle Laura i över en halvtimme. Känner att det var bra att jag gjorde det för har nu insett att det inte spelar någon roll vad andra tycker om beslutet jag tar så länge jag mår bra. Just nu mår jag sådär. Den här veckan har varit skit och får bara mer ångest över tanken att jag imorgon ska skriva ett långt sms till min värdmamma om hur jag mår och vad jag känner vore bäst för mitt välmående just nu. Usch. Vet inte vad jag ska välja ännu, hade varit otroligt skönt att bara skita i allting och åka hem. Men samtidigt vill jag inte göra det då chansen att upptäcka nya ställen i USA fortfarande finns kvar. Usch igen, det blev trots allt inte en bättre Onsdag.

Likes

Comments

Om jag skulle beskriva gårdagens morgon och dagens eftermiddag med ett ord skulle det vara usch. Tycker att det är ett bra ord, man förstår direkt att en mening med ordet usch i sig inte har något speciellt bra att komma med.

Igår fick jag ta sovmorgon vilket först kändes skönt, det vände dock ganska snabbt då jag strax efter 7 väcktes av att barnen hoppade ner för trappan för att gå och äta frukost. Dom har inte riktigt förstått att det kan vara snällt att försöka vara tyst när någon fortfarande ligger och sover haha. Kunde såklart inte somna om efter det, så gick ner för att äta frukost när barnen lämnat för skolan. Väl nere i köket möttes jag av kaos. Det såg likadant ut i vardagsrummet och egentligen borde jag inte vara förvånad då det är så det ser ut efter en helg när jag inte jobbat eftersom det är jag som städar och plockar upp efter alla cirka 85% av tiden. Gick upp till mitt rum igen efter det och ringde mamma för att ha någon att gnälla till, det var skönt och vart på bättre humör direkt.

Sen har vi ju dagens eftermiddag också. Usch igen. Morgonen började jätte bra, barnen samarbetade och vi tog oss till skolan utan några problem. Tog ett varmt bad när jag kom hem och la mig sen för att kolla film. Dagen började dock sakta men säkert gå nedförs i och med att jag plockade upp L från skolan. Efter mycket tjat fick jag äntligen in henne i bilen och vi åkte hem. Resten av eftermiddagen bestod mest av mer kaos då L vägrar lyssna på något jag säger. Hennes mest använda mening när det kommer till att prata med mig är ”You’re not the boss of me.” :))) Älskar ni inte när barn respekterar er? Hade suttit fin med lite sånt från hennes sida nu efter 81 dagar här hos familjen.

Likes

Comments