Hej!

Det var ett tag sedan jag skrev sist och lägg till att de första månaderna här i San Diego har varit väldigt händelserika så förstår ni att jag omöjligt kan skriva om allt jag gjort. Jag har flyttat från norr till söder, flyttat in i ett hus med tre andra svenskar, börjat på en ny skola, fått besök av min kompis, åkt till Los Angeles, stött på en hel del problem, och haft väldigt kul. Framöver ska jag försöka blogga som vanligt folk gör, dvs kortare inlägg så att jag inte behöver skriva en rapport varje gång..

Hursomhelst, jag börjar med skolan. Efter många om och men och flera ändringar valde jag till slut (på sista anmälningsdagen) vad jag skulle läsa de kommande månaderna. Det jag ska läsa är: Etisk filosofi, sociologi, antropologi, fotboll, camping & outdoor skills samt surfning. Inte alls de kurser jag först hade tänkt mig läsa men såhär några veckor senare känns det väldigt bra. Jag hade först tänkt ta politik- och ekonomikurser men det är kul att få utvidga sitt kunskapsområde och läsa sådant som jag annars inte hade gjort på ett svenskt universitet. Ångrar inte en sekund att jag valde tre stycken icke-akademiska kurser. Det är så mycket lättare att lära känna nytt folk i de kurserna än i teoretiska kurser som nästan bara består av föreläsningar.

De andra kurserna är såklart givande de med. På vår sociologi-kurs i veckan fick vi gå på en föreläsning och lyssna och ställa frågor till en panel med 8 stycken personer som suttit i fängelse för olika brott, flera väldigt grova. Idag är de alla studenter på mitt college samt medlemmar i "the rebound project" vars syfte är att få tillbaka ex-kriminella in i samhället. Två av dem har just nu ett GPA på 4.0, vilket betyder att de har A i alla ämnen. Det var en lustig känsla att se dem där uppe på scenen och känna att jag verkligen såg upp till dem. Något annat som slog mig var att jag aldrig träffat en ex-kriminell förut och det säger en del om mitt liv och hur olikt det är jämfört med många andras liv i USA.


Min kompis Viktor kom på besök i slutet av januari och stannade i två veckor i vårt hus. Ett halvår hade gått sedan sist vi sågs, vilket gjorde det extra speciellt. Vi hann med att åka till Los Angeles under en helg där vi såg en NHL-match, turistade kring Hollywood och Santa Monica Beach samt spenderade en dag på Universal Studios. Något som är väldigt bra med skolan är att man kan ta med en utomstående vän till skolans pool, deras tennisbanor och flera andra ställen. Självklart tog vi tillvara på de möjligheterna då det är helt gratis (iallafall om man bortser från min skolavgift på 60 000 kr..)

Jag trivs fortsatt bra i huset och med mina huskamrater. Vi har väl stött på några problem med boendet såsom lite småkryp, några kalla nätter och ett par brutna toaletthandtag men det är inget som har varit alltför jobbigt. Det mesta har fungerat väldigt bra och det är ett väldigt trevligt och fint hus. På ett sätt har det varit en större omställning att flytta till ett nytt ställe den här gången jämfört med flytten i somras. Att bo utan föräldrar, betala sin egen hyra, alltid laga sin egen mat osv är något jag upplever för första gången. Kanske är det inte så konstigt, nu när jag tänker på det, att jag just nu inte känner en jättestark hemlängtan till människor utan mer till trygghet, vardagsrutiner och saker som jag kopplar till Sverige och Sävar. Mycket handlar om maten, att jag börjat sakna svensk mat mer och mer, men även att bli lite omhändertagen tror jag. Trots att jag hjälper till mycket hemma och att jag ser mig själv som rätt självständig så finns det en trygghet i att sina föräldrar, syskon, släkt och vänner finns där. Även att bara vara i sitt eget hus, i sitt eget land och sin egen stad (okej, by) ger en väldigt mycket trygghet. Nu säger jag inte att jag känner mig otrygg eller att jag inte trivs för det gör jag verkligen, men det kan vara rätt utmattande ibland att stå på egna ben och ta hand om allt själv i ett främmande land, framförallt om man har varit sjuk stora delar av perioden som jag tyvärr varit. Å andra sidan är det en otroligt lärorik och givande upplevelse som jag tror man kommer ha nytta av i framtiden.

Som sagt ingen idé att jag berättar om massa enskilda händelser, utan det blev mer en generell text om den senaste tiden. Tanken är alltså att byta koncept från och med nu till kortare inlägg om mer enskilda händelser/veckor.


På återseende!


Vi blev medtagna på en utmanande hike till Three Sisters Waterfall utanför San Diego, av några amerikanska vänner


Turistar oss omkring i Los Angeles och upplever NHL-kulturen..


..och besöker Hogsmeade och Hogwarts!


När skolan bjuder på tennis + poolhäng är det ingen tvekan om att det ska utnyttjas


Otroligt vanligt att folk åker skateboard på campus medan man nästan blir chockad när det är någon som cyklar


Lite stadsbilder..


...och några strandbilder!


Trots lite blandade känslor är jag i en underbar miljö och precis där jag vill vara för stunden


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej!

Gott nytt år till er som läser detta, jag hoppas att ni har haft en bra start på 2018! Trots att vi lagt 2017 bakom oss så kommer det här blogginlägget endast handla om förra året; mer specifikt vad jag hade för mig i december. Jag kommer också prata om amerikanska högtider och traditioner utifrån mitt perspektiv som svensk.

För att ta vid där jag slutade förra gången börjar jag med Thanksgiving. Fuskar lite då Thanksgiving är i november. Erik brukar säga att Thanksgiving är en av hans favorithögtider med anledningen att den har ett betydelsefullt budskap och att den är minst kommersiell av alla högtider. Jag uppskattade också Thanksgiving, delvis pga att det alltid är skönt med att få ledigt mitt i skolveckan men framförallt på grund av andra orsaker. På morgonen deltog jag och Kaj i ett välgörenhetslopp tillsammans med ca 30 000 människor, för att samla in pengar till de fattiga. En annan tradition familjen har under Thanksgiving är att spela en fotbollsmatch med några bekanta. Detta år bestod spelarna av mig, Kaj, Kajs kusin, två pappor i 50- och 60-års åldern, och en dotter på fyra år. En riktig klassiker! Senare på kvällen åt vi en stor Thanksgivingmiddag med några bekanta till familjen, samt Eriks syskon och deras familjer. Sammantaget var det en trevlig dag och en trevlig högtid.

December började med att jag åkte ner till Santa Cruz för att hälsa på mina gudmödrar Lena och Kathleen. De bor delvis i sin lägenhet i Santa Cruz men även i Livingstone, Zambia. Ungefär en gång per år kommer de och hälsar på i Sverige, vilket alltid är trevligt. Denna gång var det min tur att hälsa på dem och som tur är ligger Sacramento och Santa Cruz knappt 25 mil ifrån varandra. Under helgen jag var där hann vi med att spela tennis, se den årliga jul-båtparaden vid hamnen och vandra längs kusten och titta på alla surfare i havet. Santa Cruz är en stad världskänd för dess surfingkultur och tack vare klimatet på Kaliforniens kust ligger surfarna ute bland vågorna året runt. Inte nog med att det är hundratals surfare ute på havet, ibland är det minst lika många som tittar på, uppe på klipporna. Man ser folk i sina bilar byta om från sina vardagskläder de haft på sig på jobbet, till sina våtdräkter som krävs i det väldigt kalla Stillahavsvattnet. Man ser pappor tillsammans med sina barn på väg till stranden, alla med varsin surfingbräda. Det var verkligen en intressant upplevelse att bara ta in alla intryck från vad som kan kännas som en helt annan värld.

Skolan slutade den 14e december och samma kväll kom Jonas på besök, direkt från Kuba! Det var otroligt kul att träffa en av mina bästa vänner efter nästan ett halvår och under veckan han var här hittade vi på många roliga saker. Bland annat åkte vi till Lake Tahoe och fick uppleva snö för första gången i Kalifornien; dagen efter åkte vi till San Fransisco och såg Golden Gate-bron och åkte spårvagn genom staden. Vi cyklade även drygt 1 mil på en vacker cykelväg längs The American River, och näst sista dagen fixade vi ihop ett svenskt julbord som vi bjöd familjen på. Julbordet blev faktiskt riktigt lyckat, trots att coca-cola fick agera som inhoppare till julmusten.

Sen var det dags för julfirande. Eftersom Beata är polsk firar familjen alltid julafton. Vi umgicks med samma människor som vi spenderade Thanksgiving med och åt ett polsk julbord tillsammans som Beata hade gjort i ordning. På kvällen hade vi en julklappslek där alla fick öppna varsitt paket. Senare på kvällen åkte jag och familjen till Beatas katolska kyrka och lyssnade på en midnattsmässa. Dagen därpå var det julaftonsmorgon, vilket betyder en fruktost med korv, amerikanska våfflor osv och såklart julklappsutdelning. Efteråt gick vi på en hike på ett fint ställe en bit utanför Sacramento. Förutom det svenska julbordet jag och Jonas hade lagat några dagar tidigare gjorde jag inget försök att göra saker som är typiska för en svensk jul. Först tänkte jag att jag skulle se Kalle Ankas Jul på något sätt, eller åtminstone Karl Bertils Julafton, men det blev inte av. Inte heller någon marsipangodis, chokladbollsbakning eller någon annan julbakning blev av. Jag kände att jultraditioner är mer beroende av sammanhanget -- alla de saker som jag gör kring jul i Sverige är beroende på att jag gör det tillsammans med min familj. Därför kände jag inte ett lika stort behov av att lägga tid på svenska jultraditioner och våra egna familjetraditioner. Jag tror att den inställningen hjälpte mig att inte ha så stor hemlängtan under julen som jag trodde jag skulle ha. Jag var inställd på att fira jul på det sätt som min värdfamilj brukar göra och jag var nyfiken och intresserad över hur det skulle bli. Jag hade inte förväntat mig att det skulle bli lika mysigt eller att jag skulle få samma julkänsla som jag får med familjen i stugan, och det var jag helt okej med.

Nästa högtid var nyårsafton. På morgonen åkte vi till Eriks metodistkyrka, andra gången jag var där och jag har haft positiva upplevelser båda gångerna. Sen for vi till Sacramento Zoo för första gången och såg djur som giraffer, lejon, tigrar och en massa andra arter. Är rätt så kluven när det kommer till zoon. Tycker alltid att burarna är alldeles för små för de flesta djuren, men vet samtidigt att det finns ett syfte bakom att ha djurparker. Innan vi drog vidare hemåt åt vi lunch på ett av mina favoritcaféer i stan. Resten av dagen fram till tolvslaget var rätt stillsam, jag var trött och halvsjuk så hade inte någon jättestor ork att hitta på något. När det började närma sig midnatt spelade vi spel tillsammans och drack (alkoholfri) cider och åt popcorn. Det var slutet på december månad och såklart även hela året.

Håll i er nu för nu ska jag försöka dra en slutsats om amerikanska högtider och traditioner och jämföra lite med Sverige. Det finns en risk att jag generaliserar lite men det får ni helt enkelt stå ut med! Julen i USA var ett intressant fenomen. Redan i november började jullåtarna att spelas på radio och husen började dekoreras för fullt. Jag har aldrig sett så många hus som varit juldekorerade förut och jag har aldrig heller sett så mycket pynt runt ett och samma hus förut i mitt liv. I affärerna och galleriorna var det samma sak, inte lika extremt men det var ingen tvekan om vilken månad på året det var. När det sen kommer till själva juldagen verkar den inte vara så fylld med traditioner och julfirande, förutom själva julklappsöppningen på morgonen. Jämförelsevis är juldekorationen i Sverige inte alls lika spektakulär eller omfattande som i USA; jullåtar spelas förvisso på radion men aldrig så att jag har memorerat texten på en jullåt och hunnit bliva less på den så snabbt som här borta. När det kommer till själva julfirandet uppfattar jag det som att det är ombytta roller. Frågar man en svensk vad hen gjorde på julafton eller har för traditioner på julafton får man ofta tillbaka ett detaljerat svar vad som händer timme för timme under dagen. "Kalle Anka ses vid klockan 3, julbordet äts klockan 5, julklappsutdelningen sker omkring 7" eller hur det nu var.. Jag kan tänka mig att vi svenskar är mer traditionsenliga och värderar traditioner högre när det kommer till speciella högtider än vad amerikanare kan vara. Jag tror även att det kan vara så att julen i sig inte "firas" på samma sätt i USA som den görs i Sverige.

Att det är mycket fokus på julen i form av dekorationer, låtar, filmer osv kan vara ett tecken på att julen är en väldigt lukrativ marknad för alla producenter. Som Erik sa tycker han om Thanksgiving för att den inte är så kommersiell, och det är inte en överdrift att säga att julen är den mest kommersiella högtiden av de alla. Framförallt i USA. Det beror ju såklart vad man själv väljer att göra julen till, exempelvis tycker jag att Sverige inte alls har gjort julen lika kommersiell som i USA och i min familj handlar julen om något helt annorlunda än om något kommersiellt, vilket gör att julen är min absoluta favorithögtid. Självklart finns det massor med familjer i USA som inte heller gör julen till en väldigt kommersiell högtid men jag tror som sagt att julen är en särskilt gynnsam affär för alla sorters säljare speciellt i USA. Trots det, utifrån det jag hört och sett tyder mycket på att amerikanare verkligen tycker om julen, men att de inte firar den på samma sätt som många svenskar gör. Återigen, jag kan varken prata för alla amerikanska familjer eller alla svenska, men jag tror att det kan finnas en liten sanning i det hela.

Det blev lite längre än vad jag hade tänkt med tanke på att jag alldeles snart ska försöka lägga upp ett till inlägg. Särskilt den här sista delen blev lite väl flummig kanske, men klockan är mycket i skrivande stund och jag orkar inte redigera just nu så ni får ursäkta några slarvfel eller upprepningar :-)

Ha ett fortsatt gott nytt år!


Thanksgiving


Lake Tahoe. Lyckades även med att såga ner vår alldeles egna julgran!


Vår cykeltur längs älven i Sacramento


Julbord!


Med Lena och Kathleen i Santa Cruz


Vår egna juldekoration..


..och grannens!

Likes

Comments


Hej!

Fortsätter med min trend att skriva ett blogginlägg varje månad, och om man räknar mitt "mini-blogginlägg” på Facebook efter första veckan så fyllde jag kvoten för juli månad också. Jag är trots allt konsekvent i mitt uppdaterande!

Hursomhelst, i Sacramento är hösten i full gång med allt som de sista månaderna på året innebär. Dagarna börjar bli allt kallare och på mornarna kan det faktiskt bli riktigt kyligt. När jag går till bussen kl 8 på morgonen för att ta mig till skolan ligger temperaturen mellan 5-10 grader. Förstår att det kan uppröra en del där hemma att kalla 10 grader på morgonen i mitten av november riktigt kallt, men tänkte att det kunde vara värt att berätta då det kanske inte är något man förväntar sig av en stad i soliga Kalifornien. Dessutom har jag börjat inse hur somrig packning jag förberedde hemma i Sverige. Tre jackor tog jag med, alla vår- eller sommarjackor. 90% av min garderob består av t-shirts och jag har endast tre stycken tjockare/långärmade tröjor. Men jag har iaf sex stycken sommarskjortor att välja på!

Dock blir det varmare under dagen, vi hade upp mot 30 grader i slutet av oktober och de första veckorna nu i november var det ca 20 grader. Höst var det visst? Men vi börjar närma oss sen höst/vinter och det märks både av att temperaturen börjar sjunka samt att regnet börjar falla. Eftersom snöfall är otroligt osannolikt så slipper jag Umeås slask-period, vilket jag är evigt tacksam för! Annars är hösten sig lik även här, löven börjar falla, eldstaden i vardagsrummet används allt oftare på kvällarna och alla inlämningar och prov i skolan kommer på samma gång. Terminen slutar för övrigt om mindre än en månad, den 14 december, så jag kommer att få ett långt och skönt jullov. Samtidigt som terminen slutar har ganska precis halva min tid i USA passerat.


I slutet av förra månaden satte jag mig på bussen till Los Angeles för att hälsa på min klasskompis från gymnasiet, Tova, som också pluggar på college här i USA. Jag bodde på ett Airbnb under helgen och det första jag såg när jag kom in i huset var ett gäng gitarrspelande, gräsrökande unga vuxna som satt tillsammans i vardagsrumssoffan. Det var ett trevligt sällskap och ett trevligt boende, och vi sov fyra personer i samma sovrum. Fick alltså uppleva 70-talets kollektivboende i tre dagar! Lärde känna två kanadensare samt en tjej från San Fransisco, som för övrigt sa att jag kunde bo hos henne och hennes pojkvän några dagar om jag var i trakterna. Under tiden jag har varit i USA har jag träffat på flera personer som erbjudit mig en sovplats om jag någon behövde ett ställe att sova på. Hittills har jag två ställen i San Fransisco, ett i Los Angeles och ett uppe i Washington. Alla från personer jag träffat för första gången! I den här takten hinner jag nog få erbjudande om att bo i Kaliforniens alla städer innan jag åker hem.

Under helgen hittade jag och Tova på en massa roliga saker och utnyttjade dagarna till fullo. Under fredagen var vi först i Echo Park, åt lunch där på en restaurang som gjorde världens godaste rosmarin-pommes frites; och gick runt i den vackra parken. Efter det startade vi vår hike i Runyon Canyon Park i Hollywood Hills. Efter en lång och svettig väg till toppen av kullarna fick vi en fantastisk utsikt över Los Angeles. På kvällen var vi med Tovas vänner från skolan och åt på en supergod Koreansk barbecue restaurang. Vi var även i Hollywood och gick längs 'Walk of Fame' trottoarerna och såg Hollywood-skylten. Ingetdera var något jag hade sett fram emot att se speciellt mycket. Det finns många andra ställen i Los Angeles som är mer intressanta.

På lördag förmiddag gick vi längs Santa Monica Beach och Venice Beach. Det var en skön och solig dag, mycket folk på stränderna och fullt med försäljare längs strandpromenaden. Jag hann med att ta ett dopp i Stilla havet för första gången, och det i slutet av oktober! Väl i Venice-området gick runt vid Venice Canals, en väldigt vacker promenad längs fina kanaler och gulliga hus. Senare på kvällen gick vi till Santa Monica Pier, och fick ta del av kvällslivet en lördag i Santa Monica. Santa Monica är en väldigt rik del av Los Angeles, med mycket turister, restauranger och fina hotell. En fin och trevlig stadsdel, särskilt på kvällen var det mysigt att gå runt i strandområdet i Santa Monica. Vi åt middag på den omtalade restaurangen Cheesecake Factory, berömda för, som ni kanske redan listat ut, deras goda och stora utbud av cheesecakes. På söndag åkte vi till colleget där Tova pluggade, och jag fick en rundtur innan det var dags att sätta sig på bussen hem till Sacramento igen.

Los Angeles var en rätt häftig stad. Som den näst största i USA är det naturligt att den hade mycket att bjuda på. Många av de sakerna vi gjorde under helgen gjorde Tova för första gången, och då hade hon ändå varit där i flera månader redan. Bara det säger en del hur mycket det finns att upptäcka i den staden. Å andra sidan är jag inte mycket för storstäder. Det märktes inte riktigt när vi tog en hike i utkanten av staden, eller när vi gick längs stranden i Santa Monica. Det blev mer uppenbart för mig när jag gick runt mitt i stan, bland alla höghus och i den täta trafiken, på jakt efter min buss. Jag hade dock en väldigt trevlig helg och det var kul att träffa Tova efter att inte ha umgåtts med en svensk på över tre månader. Vi hade såklart mycket att prata om som de två förlorade Umeåborna vi är - både om gamla minnen från gymnasietiden men också hemlängtan.


Att flytta hemifrån är inte alldeles enkelt. Speciellt när hem plötsligt är 8150 km och ett världshav bort, även om det är med försäkran om att man kommer flytta hem igen efteråt, vilket är mitt fall. Innan denna resa var den längsta perioden jag hade spenderat utan min familj hela tio dagar. Så att vara utan min familj, inte i tio dagar men tio månader, är minst sagt en utmaning. Under de första fyra månaderna som nu gått har min hemlängtan verkligen varierat. Stunden jag lämnade min familj på flygplatsen i Oslo kom alla känslor på samma gång, som Per Gessle skulle sagt. Samtidigt som jag var skrämd över att lämna min familj, var jag otroligt taggad på att äntligen få åka till USA. De första två-tre veckorna hade jag inte någon särskilt stark hemlängtan. Det berodde förmodligen på att det kändes som att jag var på semester, inte att jag skulle stanna i ytterligare 42 veckor. Den känslan kom dock till slut och under en kort period vaknade jag varje morgon med en stark hemlängtan och en klump i magen. Som tur var gick den perioden över och efter det har hemlängtan varit lite till och från, men inget likt den jobbiga perioden. Vad som är intressant är att sedan jag kom hem från Los Angeles en månad tillbaka har jag nästan inte känt någon hemlängtan överhuvudtaget. Eller, såklart jag saknar min familj och mina vänner, men speciellt den senaste månaden har jag känt mig väldigt trygg och lycklig här borta. Jag kommer att åka hem och det ska bli otroligt kul, men just nu är jag nöjd med att vara på andra sidan jorden!

I skrivande stund är det Thanksgiving-helg här i USA så jag tycker att det är passande att avsluta med att säga hur otroligt tacksam jag är för den här upplevelsen. Tack mina underbara föräldrar, tack min fina värdfamilj för att jag få bo hos er och tack alla ni andra för att ni är en del av mitt liv och gör det till det bättre.


Tack och hej!



Hösten i Sacramento



Runyon Canyon Park



Venice Canals



Echo Park



Santa Monica Beach



Likes

Comments

Hej!

Länge sedan sist, har haft mycket att göra både i skolan och utanför. Det här inlägget kommer inte handla om en helg eller de senaste dagarna, utan det är mer relaterat till ett ämne, så kommer berätta om händelser från hela resan.

Har länge velat skriva om ämnet vapen i USA och efter söndagens tragiska händelse i Las Vegas så kändes det ännu mer aktuellt. Jag vill dock börja att prata om republikaner/Trump-anhängare och synen på Sverige.

För det första vann demokraterna i Kalifornien med 61.5% mot republikanernas 31.5%. I Sacramento vann de med 58% mot 34%. Det är alltså ganska liberalt där jag befinner mig. Men jag har ändå stött på en del Trump-supportrar. Bland annat min lärare i min gym-klass. Hade anat det ett tag men fick det klart för mig när han påstod att "Sweden is overrun by Muslims". När jag påpekade att det inte alls stämmer så sa han "yes, it's true, I read about it every day" När jag berättade vad min mamma jobbade med, dvs att integrera invandrare med andra svenskar, så tog han tillbaka sitt påstående och medgav att jag vet bättre om mitt eget land - klokt sagt! Men i England finns det minsann STÄDER där polisen inte sätter sin fot på grund av invandrare och kriminalitet. Iallafall om man ska tro honom och hans källor. Vidare så har han påstått att 97% av alla lärare i USA är demokrater (absolut), och har även sagt "I never say stuff unless they're true". Själv är jag ungefär 97% säker på att båda de påståendena inte riktigt stämmer. (Trots att jag tycker att deras åsikter är helt knäppa så gillar jag både min vän Nick, som också är Trump-supporter, och min gymlärare. Hade nog aldrig kunnat bli en nära vän till Nick men han är glad och trevlig. Min gymlärare, Kevin, är också alltid trevlig mot mig och gillar att prata med mig.)

Det är inte den enda gången någon påstår att Sverige håller på att tas över av Muslimerna. Träffade en annan man vars första mening till mig när han hörde att jag var från Sverige var just det, att Muslimerna tar över Sverige. Blev lika förvånad denna gång. Det som är underligt är att det är det första vissa tänker på när de hör Sverige, men framförallt att man uttrycker sina rätt så avslöjande (och kontroversiella) politiska åsikter till någon man just träffat? Konstigt, sorgligt och intressant på samma gång!

Det ska dock tilläggas att synen på Sverige är väldigt annorlunda i min kurs fred- och konfliktsstudier, där jag anar att andelen Trump-supportrar inte är särskilt stor. Den första eller andra veckan fick jag berätta om vår sjukvård och våra gratis universitet. Det var ett klassrum fullt av fascinerade och avundsjuka studenter kan jag lova!

Iallafall, tillbaka till Trump-anhängarna. Från det jag har sett/hört/läst/upplevt så är jag säker på att det som de flesta som håller på Trump har gemensamt, är rädsla. Rädsla över invandrare som ska ta deras jobb och som ska utföra terrordåd; rädsla över inbrottstjuvar som ska skjuta ens familj; rädsla över politiker som ska ta deras vapen och så vidare. Ett exempel är min kompis Nick från min speech-klass, som undrade om jag inte var rädd över vad några av de alla invandrare vi tar in i Sverige kan göra. Ett annat exempel är från en vapenmarknad eller "Gun Show", som jag Erik och Kaj gick och tittade på. En av säljarna sa till några besökare att "man vet aldrig när nästa inbrott sker" och att det gäller att vara redo när det väl händer.

Nu till vapen. Jag har redan pratat om det litegrann, och det beror på att republikaner och vapen går hand i hand, som ni nog redan vet. Något som ni kanske inte vet är att aktierna för vapen ökade rätt så kraftigt efter masskjutningen i söndags. Till stor del därför att folk känner sig osäkra och vill köpa vapen för att skydda sig. Men också för rädslan över att politikerna ska införa striktare vapenlagar, och då är det bäst att bunkra upp med vapen medan det går. Något intressant jag lärde mig på vapenmarknaden/utställningen var att försäljningen av vapen ökade rejält när Obama blev vald till president. Detta av samma anledning, folk var rädda att hårdare vapenlagar skulle införas. Sedan Trump blev president har vapenförsäljningen gått ner, för att man var säker på att inget skulle förändras. Efter masskjutningen i Las Vegas har jag hört både det ena och det andra. CNN skrev en artikel om att "Las Vegas horror unlikely to shift gun debate", medan jag också sett några fall i media där vapenägare har ändrat sina åsikter om vapen. Man kan ju alltid hoppas men jag är faktiskt inte särskilt övertygad på att en betydelsefull förändring är på gång.

Avslutningsvis vill jag konstatera några saker som jag tycker är lite intressanta om mig själv. Under tiden jag har varit här i USA så har jag fått en mer negativ syn på vapen, särskilt efter vi hade varit på "Gun Show", där jag fick uppleva och komma nära riktiga vapen, och träffa på äkta "vapenfolk". Vidare så skulle jag säga att min politiska och ideologiska syn har stärkts sedan jag kom hit, och då menar jag förstås att jag har tagit ett ännu längre kliv ifrån amerikansk högerpolitik (usch), om det ens var möjligt. Som tur är bor jag hos en väldigt sund familj med värderingar långt från just den politiken. Det tackar jag för!

Hej hopp!


Prövade att hålla i ett semi-automatiskt vapen som såldes på "Sacramento Gun Show".


Värt att notera är att både Erik och Kaj hade kunnat köpa vad de ville här, men det hade förmodligen behövt göras en bakgrundskoll på dem. Tidigare erfarenhet eller träning är dock inget som krävs överhuvudtaget.



Testade även på "låtsas-vapen" när jag spelade paintball för första gången, förra månaden i samband med Kajs födelsedag.



Flaggan på halvstång i veckan efter masskjutningen i Las Vegas, medan högern vill behålla sina vapen


Kontraster...

Likes

Comments

Hej igen!

Det jag kommer att berätta om i det här inlägget är från förra helgen, alltså vecka 35. Iallafall så hade jag en fyra-dagars helg förra helgen, i och med att jag är ledig på fredagar plus att det var Labor Day i måndags. Fredagen började som de flesta fredagar hittills, alltså Netlfix i tv-soffan. Det tog till klockan 5 tills jag gick utanför huset (det var över 40 grader under dagen så jag hade mina skäl) då jag och Erik åkte iväg till skolan han är lärare på, för att titta på en amerikansk fobollsmatch mellan två High School lag. Det var en rolig upplevelse, framför allt på grund av allt som pågick runt omkring. Skolans cheerleaders var igång under hela matchen, likaså var skolans orkester, med sina trummor, tubor och tromboner och hejade på sin skola. Det var även min allra första amerikanska fotbollsmatch jag sett live. Det var intressant att se hur alla regler fungerade och det var kul att se publikens reaktioner när hemmalaget gjorde touchdowns. Trots det så är amerikansk fotboll rätt så långtråkigt. Det är väldigt hackigt spel med massor med pauser. De sprang några meter innan alla klumpade ihop sig, och spelet pausades. Sporten har sina ljusglimtar men är inte en av mina favoriter än så länge.. Förutom det så lagade jag även middag till familjen på fredagen. Det blev en svensk klassiker och personlig favorit: Spaghetti och köttfärssås! Det var hur gott som helst och jag är nog världens bästa kock.


På lördagen vaknade vi tidigt för att åka iväg för att Kaj skulle springa ett lopp med hans skola. Även detta var en speciell upplevelse på grund av allt som var runt omkring sporten. Över 50 skolor, både tjejer och killar i olika klasser sprang 2 miles (3,2 km), och hundratals föräldrar och familjer var där för att se på. Jag kände att den grupp människor som är här, både föräldrar och elever, är liksom en egen slags "community", och det var som att introduceras till en annan värld. Låter mer dramatiskt än vad det var, men det jag menar är att det var något mer än att bara titta på när sitt barn springer ett lopp, och sen åka hem igen.


Efter loppet for jag och familjen till ett köpcenter som låg nära. Tyvärr var det inte ett köpcenter där alla butiker låg i samma byggnad, och det är ett litet problem när det är 40 grader. Trots det lyckades jag köpa en hel del kläder, på grund av att alla kläder i USA är myycket billigare än vad de är i Sverige. Verkar bli en stor resväska till, när jag åker hem nästa år. Sedan åkte vi vidare till Ikeat som finns i Sacramento, och det kändes underbart! Det närmaste jag kommit till Sverige sen jag kom hit, vilket jag uppskattade då jag känner en viss hemlängtan.. Köttbullar, lördagsgodis och chokladbollar var fantastiskt att återse och jag köpte även hem två paket frysta köttbullar och två burkar lingonsylt till gröten:) Fun fact: två personer i en av mina klasser har frågat mig om Ikea är från Sverige.


På kvällen åkte jag och en klasskompis till vårt college för att se skolans amerikanska fotbollslag. Det var mer fart och mer underhållande att se den här matchen, då tempot och kvaliteten var högre. Däremot utklassade vår skola den andra skolan totalt, så det blev lite ensidigt. Tydligen ska skolans lag vara rankat topp 10 bland alla Community Colleges i hela landet, så det kan bli kul att följa dem i höst när de spelar slutspel.


På söndagen åkte jag, Erik och Kaj och såg en basebollmatch mellan Sacramento River Cats mot El Paso Chihuahuas (amerikanare och deras namn..). Alltså ett gäng katter mot ett gäng hundar. De spelar en division under MLB, alltså i näst högsta divisionen. Det var även min första basebollmatch någonsin, och det ver mycket regler att hålla koll på, tro mig. Inte speciellt likt brännboll överhuvudtaget. Precis som amerikansk fotboll så är det mycket pauser i baseboll. Det är inte direkt världens mest fartfyllda sport, om man säger så. Trots det så gillade jag sporten. Det är en rätt social sport i den mening att folk kommer dit för att umgås med varandra, köpa mat/snacks på läktaren och njuta av pausunderhållningen, nästan lika mycket som de är där för att se matchen. Jag hade inte väntat mig att det skulle vara mycket fart och action, och med den inställningen så blev jag positivt överraskad.


På måndagen tog jag tag i läxorna jag hade för veckan. Lyckades ändå glömma bort två läxor som vi skulle ha lämnat in:) Men för min egen del spelar det inte så stor roll vad jag får för betyg, utan jag gör det mest för att det är intressant. Skolan är fortsatt kul och familjen är fortsatt underbar.


I helgen ska jag och resten av familjen jobba och hjälpa till på den Polsk-Amerikanska festivalen som familjen varje år ställer upp att jobba på. (Beata, min värdmamma är polsk, och alla i familjen pratar även polska). Det kommer innebära typ 12 timmars arbete i 30 grader, och mycket av festivalen är utomhus. Ser fram emot det! På fredagen ska jag klippa mig hos en frisör, samt gå på middag för internationella studenter i Sacramento på kvällen.


Vi hörs!

Likes

Comments

Hej!

Mitt första blogginlägg någonsin här nedanför handlar om min första skolvecka och lite tankar om hur det skiljer sig från i Sverige. Hädanefter kommer jag nog berätta lite intressantare saker men just nu får ni nöja er med massa text med information och vad jag tycker om saker och ting:) Trevlig läsning!

Måndag morgon började med amerikansk historia. Första lektionerna av terminen börjar lärarna alltid med att gå igenom vad kursen kommer att innehålla, när provtillfällena är osv. Systemet här i USA är ganska intressant och väldigt olikt gymnasiet i Sverige. Jag vet inte riktigt hur svenska universitet gör men är ganska säker på att det är olikt där också. Iallafall så finns det ett antal poäng man kan få i varje kurs. I tex amerikansk historia så är max antal poäng 400 som man kan få under en termin. Hur man får dessa poäng varierar. En del är från prov, vissa poäng får man genom att vara delaktig på lektionerna och en del poäng är från inlämningar. Quiz är ett vanligt substitut för prov som många lärare använder på collegenivå i USA. En annan sak som är annorlunda är att det är mycket läxor på college. Det kan säkert skilja sig från olika college men som jag uppfattat det så är läxor en självklarhet i USA, till skillnad från Sverige där vi nästan håller på att sluta med läxor på högre nivå. Jag sa till mamma och pappa när vi skypade att jag efter första veckan på college redan fått mer läxor än vad jag fick under hela min gymnasietid (nästan sant).

En tredje sak som jag blev förvånad över var hur strikta lärarna är med närvaro. När jag kom till USA hade jag förväntat mig att college så är det ännu mer frihet än gymnasiet, att det är helt eget ansvar och att man knappt tog närvaro på lektionerna. Men alla lärare jag haft (förutom en) har som policy att är man frånvarande från mer än två eller tre lektioner så kan läraren “drop you out of the class”, och man är tvungen att hitta en ny kurs. Med tanke på att jag missade betydligt fler än två/tre lektioner i varje ämne på gymnasiet under en termin så kanske jag bör vara orolig. Men jag kan alltid dra “jag-är-från-Sverige-är-det-inte-lite-coolt-att-ha-en-svensk-i-klassen?-kortet, och hoppas på det bästa ifall det skulle komma till det!

Iallafall nog pratat om det, gillar verkligen min historielärare. Entusiastisk, intressant att lyssna på och kan prata en del “off-topic”, men som är roligt att höra och som ändå har med historia att göra. Påminner lite om min historielärare på gymnasiet. Efter amerikansk historia har jag numera en tenniskurs. Första dagen hade jag dock inte valt den kursen än så just den dagen hade jag tid att äta lunch i skolans cafeteria. De har Subway, Starbucks, en hamburgerkedja, ett ställe som säljer pizza och även själva cafeterian som säljer snacks osv. Hittills tar jag med egen mat och det är nog bra både för min hälsa och min plånbok.

Efter det så hade jag min International Studies class, med fokus på fred och konflikt. Det var på förhand den kurs som jag såg fram emot mest av alla, och jag blev inte besviken. Den har hittills varit väldigt intressant och de andra studenter som tar kursen verkar hittills vara genuint intresserade av fred- och konfliktstudier. Det jag verkligen gillar med kursen är att både läraren och studenterna inte bara ser världen från ett amerikanskt perspektiv. De flesta i klassrummet förstår att USA inte alltid är perfekta och att det landet gör inte alltid är bäst ur ett världsperspektiv. Har även fått dela med mig lite av hur Sverige fungerar och fått skryta lite om vårt system och om saker som vi i Sverige tar för givet.

Dessa tre lektioner utgör både mina måndagar och mina onsdagar. Måndagar och onsdagar följer samma schema medan tisdagar och torsdagar i sin tur ser likadana ut. Alla dagar börjar jag kl 09.00 och slutar 13.20. Anledningen till att dagarna är så korta är för att jag har alla tre lektioner efter varandra, med 10 minuters rast. Jag får alltså hålla ut till efter sista lektionen för att äta lunch.

Första tisdagen var lite speciell eftersom den enda lektionen jag hade valt dittills var Public Speeking. En annan kurs som jag verkligen såg fram emot. Det som var beundransvärt med den lektionen var att den ice-breaker vi körde gick så smidigt till och hur enkelt vi i klassen hade för att prata med varandra. Vi hade svarat på några frågor om oss själva som vi skulle gå runt i klassen och dela med varandra, en och en. Det var en så hög ljudnivå i klassrummet att det var svårt att höra varandra prata. Det var verkligen inte stelt (för det mesta) utan det var förvånansvärt enkelt att hålla ett samtal med människor man aldrig träffat. Jag kunde inte undgå att tänka på att det förmodligen inte hade skett samma sak första dagen på ett svenskt universitet. Jag lade till två andra kurser på tisdag/torsdag, vilka är Boot Camp Fitness och Weight Training. Boot Camp är i princip en fys-kurs. Det kommer att vara en blandning mellan styrketräning i form av armhävningar, sit-ups osv och löpning. Weight Training är helt enkelt gymträning.

Tanken var att jag skulle spela fotboll i skolans College-lag. Efter att ha tränat en vecka insåg jag att det inte alls var något som jag ville göra av flera anledningar. En av dem är värmen. Den här veckan ska temperaturen inte sjunka under 36 grader, dagtid, och som mest nå 42 grader. Och det är just under dagtid som de tränar, från 15-17. En annan anledning var att det skulle ta så mycket tid. De tränar 5 gånger i veckan, två timmar per dag, plus en match på helgen. Jag kände att det inte var fotbollen jag kom för men att fotbollen skulle ta upp en väldigt stor del av vardagen om jag skulle fortsätta. Så jag slutade fotbollen och tog tre andra kurser istället: Tennis, Boot Camp och Weight Training som jag skrev om nyss. Med tanke på att temperaturen inte verkar sjunka under 30 grader förrän i oktober så är jag rätt så nöjd med mitt val:)

Fredagar är jag helt ledig från skolan, vilket är riktigt skönt. Det gör att jag har många möjligheter att hitta på något utanför skolan, samt att göra längre resor i Kalifornien pga 3-dagars helg.

För att detta inte ska bli hur långt som helst så avslutar jag här. Har en hel del mer att berätta och ska försöka skriva lite kortare men oftare i framtiden. Vi får se hur det blir med det:)

Hejdå!

Likes

Comments