Eftersom vi är lediga idag så började jag dagen med att göra ungsbananpannkakor som är helt fantastiska! Receptet: (hittat på en matblogg på devote, som jag tyvärr inte har namnet på)

1 banan
2 ägg
1/2 dl havregryn
1/2 dl mjölk
1/2 tsk naturligt vaniljpulver
1 krm bakpulver
1/2 dl bär efter smak (jag hade mestadels blåbär och lite hallon)


Mixa allt utom bakpulvret
som tillsätts sist. Klicka i bären och kör i
ugnen på 225 grader i 15 - 20 minuter. Det är himlen!

Jag tredubblade satsen då vi hade 3 dåliga bananer och jag tycker verkligen inte om att slänga mat. Så tips tips! Kan stolt säga att vi aldrig (mest jag) har lagat så mycket mat och olika rätter, även om vi är ”fattiga” backpackers så har vi verkligen lärt oss mycket av att bo tillsammans och Erik har sedan vi åkte hit utvecklat ett sinne för ny mat. Exempelvis äter han svamp?! Utan att klaga. Samma sak med böner, dock klagomål emellanåt haha. Men det mesta går ner. Så vi äter alltid upp allt vi har och jag är verkligen på ett bra ställe med min inspiration för mat just nu. Älskar!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det har regnat de senaste två dagarna, idag regnade det så mycket att de ställde in vårt jobb imorgon och på fredag. Vilket är riktigt jobbigt, då vi verkligen vill bli klara med farmwork snart. När vi åker till Bali kommer vi istället att ha gjort 36 dagar, när vi skulle gjort 38 och det i längden blir mycket. Dessutom blir lönen dålig nästa vecka. Så frustrerande.

Jag började dagen med att plocka headlands och det innebär att jag vandrade längs sidan på ananasfälten och plockade ananaser med gul botten som ska till ett ställe i Brisbane där de görs om till brukananas. Sedan hjälpte jag till i bin, packning av ananas vilket är mycket bättre än alla andra jobb. Avslutningsvis fick jag plocka ananaser som jag avskyr. Det är de tråkigaste jag vet. Men det måste göras och det görs tusen gånger lättare i regn än i sol, det ska gudarna veta. Vi alla dyrkar regn på arbetsplatsen, inte likt mig som älskar värme och sol. Men det blir för varmt på farmen. Haha. Erik plockade ananaser hela dagen, kämpe.

När vi slutade var klockan närmare 14:00 och jag var vrålhungrig, vi åkte hem och åt, duschade och nu har jag precis vaknat från en timmas sömn. Längtar till Bali och önskar att det var 44 dagar istället för hemska 88.



Likes

Comments

Återigen faller tankarna tillbaka på viktnedgång och resultatet av att känna sig ”smal”. Det är ju helt galet att så många människor spenderar flera år av livet till att försöka uppnå ett ideal som inte borde existera. Jag pratade med en vän om det, kroppshetsen som är så väl dold bakom härliga bilder på Instagram och kropps- positivismen som inte finns. Hur många som förklarar sig för att de väljer fries istället för sallad eller äter choklad och glass samma dag. Ännu värre om en inte tränat på flera dagar eller veckor eller till och med månader. Varför skulle denna människa må sämre, egentligen?
Svaret är ju enkelt.

Jag pratar efter egna erfarenheter när jag säger att det är så svårt att bryta ett sådant mönster. Det ligger något så sjukt i denna samhällsätstörning och det kan kännas omöjligt att någonsin acceptera sin egen kropp och därmed sitt eget värde. För det handlar ju så mycket om det. Jag skulle aldrig säga till en vän, syskon eller någon i min närhet att denne inte duger, inte är värd att må bra, inte borde ha en viss typ av kläder och liknade på grund av hens vikt eller utseende. Varför ska jag då göra det mot mig själv?
Svaret är enkelt.

Jag har verkligen fått perspektiv nu, som jag egentligen redan har snuddat vid, vridit och vänt på tidigare utan några vidare slutsatser. Men när en reser så möts en av nya människor dagligen, med olika historier, etniciteter, nationaliteter och kroppar. Jag ser en människa, det är allt. Jag letar inte längre efter något att döma. Förstå mig rätt, men det är så enkelt att döma människor utefter hur de ser ut och hur de är klädda. Som små när vi såg på film eller tv- program så var ju alltid ”tönten, den onda, eller elaka” större bygd, glasögon, annorlunda hår, näsa och dylikt. Redan som barn var vi ju matade med att alla som inte infaller i samma kategori är annorlunda och annorlunda är inte bra. Det stämmer ju inte, alla människor är annorlunda för ingen är lik den andra. Jag menar inte att det är så här längre, men det har varit och det märks att det fortfarande finns runt om oss. I detta fall är jag den onda i filmen eller tv- programmet när jag upprepar gång på gång att jag behöver gå ner i vikt, vill bli smal eller måste träna och äta nyttigt för att bli en bättre människa- av fel skäl. Vilket skäl är rätt?
Svaret är enkelt.

Jag tror så mycket på att se ett värde hos sig själv. Exemplevis: jag är värd att må bra precis som jag är. Oavsett 45 kilo eller 75 kilo. Om jag mår bra så ska inte vikten ta udden av det. Det finns så mycket som vi borde bry oss om, som försvinner mellan vågen och fötterna. Att ta hand om sig själv är en sak, jag förespråkar träning och hälsosam mat. Jag menar inte att en ska äta glass varje dag och aldrig röra på sig. Jag fokuserar mer på det som fungerade när en var liten. Lördagsgodis och tallriksmodellen, vardagsmotion och något pulshöjande. Om en sedan vill träna alla dagar i veckan och äta strikt är detta givetvis också okej, så länge en gör det för sin egen skull och att det ska finnas någon glädje i det. För det är så viktigt att inte ta bort det fina i träning. När livet redan är svart och vitt behöver alla färg för att livet ska tillföra glädje och lycka. Det handlar om att ta hand om sig själv precis så en skulle ta hand om någon en älskar.

Slutsummering: det finns så mycket i livet som skulle kunna ge glädje istället för ångest, kroppshets och skam. Ät en kanelbulle och njut, spring fem kilometer och må bra och framför allt uppskatta att vi har kroppar som orkar bära oss och är kapabla till så mycket mer än vad vi kan tro. Alla har faktiskt inte möjligheten att vara friska, uppskatta den kropp du har för den är fantastisk.


🖤

Likes

Comments

Klockan ringer 04:45. Sedan 04:50. 04:56. Jag måste gå upp. Bara en stund till. Havregrynsgröt med banan. Te istället för kaffe. Har ont i halsen och är täppt. Vart lade jag mina handskar. Mitt headset, vart är det. Instagram. Skrollar flödet. Mitt headset är i magväskan i påsen ifrån helgen. Vart är påsen? Skrollar flödet. Äter. Klockan är för mycket. Måste byta om. Vart är alla mina långa strumpor? Måste köpa nya. Alla är försvunna. Vem packar eskin. Skrollar flödet. Dålig tajming. Måste knyta kängorna. Usch vad jag inte älskar kängor när det är så varmt. Vart är Erik. Han är i bilen. Knäpper bältet. Knäpper upp bältet. Öppnar grinden. Dagen kan börja. Hur hamnade vi på en ananasfarm i Australien.

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

Idag vaknade vi runt 06 och låg och drog oss i sängen, bara för att vi kan. Finns ingen bättre känsla efter en veckas (bokstavligt talat) hårt arbete. Sen gick vi upp ur sängen för att laga frukost. Det blev äggröra, bacon och scones. Inte helt fel. Jag tror att frukost är vår grej, min och Eriks. Vi kommer alltid överens om vad vi ska äta, så ser det inte ut med övriga maträtter, haha. Samtidigt så ger frukosten en förutsättning för hur kommande timmar ska se ut. Tycker det är mysigt, sätta sig ner utan stress och kunna dricka mer än en kopp kaffe eller te. Prata och umgås. Vi gjorde alltid så när jag var liten, frukosten var liksom helig på något sätt. Ofta hos Jenny och pappa blev det lite mer brunch liknade och vi satt ofta kvar långt efter vi ätit klart bara för att umgås. Mysigt.

Efter frukosten så gjorde vi oss iordning och åkte till Elimba där vi lämnade bilen för att ta tåget in till Brisbane, tydligen hade de någon omorganisation eller ombyggnad så vi åkte halvvägs och tog bussen in resterade biten. Så ovant att åka buss, uppskattar det nästan. Väl inne i Brisbane mötte vi upp Gabriella, Daniella och Kyle som är klara med sitt farmwork! Wow good job! Det har varit så tufft för dem och långa hårda dagar, är så imponerad över att de överlevde det. Ger hopp till mig och Erik som bara har gjort 13 dagar hittills..

Vi åt en super härlig lunch och drack ett glas prosecco för att fira att de är klara. Sedan gick vi på bio och såg fifty shades of freed. Den var okej, jag tycker alltid att det är svårt med filmer när en läst boken/böckerna innan. Dessutom är skådespelarna inte de bästa, enligt mig. Kan också tycka att den framställs lite som en komedi och det blir svårt att ta den på allvar då det egentligen inte riktigt fyller upp kriterierna för en komedi. Däremot tycker jag att all rekvisita och alla platser är perfekta för filmen, samt en del biroller.
I vilket fall som helst så hade vi en jätte mysig dag och det var så himla kul att se dem igen. Kommer känns märkligt att vara så långt ifrån eftersom Gabbi och Danni flyttar till Melbourne fram tills de att dem flyttar tillbaka till Sverige under sommaren. Men vi kanske hinner träffas igen, kan alltid hoppas på det!

Nu har vi ätit äckliga maccas och ska hemåt för att sova, haha, så trött. Juste jag är förkyld också. Så ska försöka kurera med te och ingefära.

Likes

Comments

Vi har i skrivande stund avklarat 12 dagar av farmarbete, mer än vad jag någonsin hade kunnat tro för tre veckor sedan. Det blir bättre men aldrig bra. Jag tror dock att detta är nyttigt för alla att göra, jag har aldrig uppskattat mina tidigare jobb så mycket som nu. Hur bra och många möjligheter vi i Sverige har att söka jobb, byta och påverka. Detta är så slitsamt för kroppen och inte alls stimulerande för hjärnan, så när vi väl slutar jobbet så är vi båda helt förstörda men inte trötta mentalt, så det blir mest att vi åker hem, kollar serie och lagar middag. Dagarna ser ganska lika ut och vi börjar väl acceptera hur det är att jobba på farm. Många av de som är heltidsanställda (Australiensare) tar droger eller har en etnisk (tyvärr, så är det så illa) bakgrund som inte accepteras överallt... Men förövrigt är alla trevliga, easy going och hjälpsamma. Förra veckan sorterade vi slips, det växer under ananasen och återanvänds för att plantera nya växter. Det tar mellan 18- 24 månader för en ananas att växa. Så tänk er för 104 år sedan när Fullerton familjen satsade på denna farm, ingen vinst de första två åren. I vilket fall som så var de två sista dagarna förra veckan enklare då vi inte behövde plocka så mycket och jag fick köra en (monster)gaffeltruck, 4x4 landcrusier och sitta i lastbil med aircon, tacksamt. Denna vecka har varit tuff, det har varit närmare 40+ i solen varje dag och vi har slutat en timma tidigare varje dag på grund av att det inte går att jobba i denna värme. Fyra backpackers anslöt sig till farmen i måndags, alla med tidigare erfarenheter av farmjobb och alla slutade. Haha. En Irländare som gjorde sina 88 dagar på den här farmen för cirka et halvår sedan gick ner 14 kilo på fyra månader. Det är helt sinnessjukt, då var det inte ens i närheten av så varmt som nu. Då kan en förstå hur slitsamt det är. De har gett de mig enklare uppgifter som att stå i "bin" och sortera ananaser, de senaste två dagarna, då glömmer jag vilket helvete det kan vara och det är nog nödvändigt för att överleva.

Till något mycket roligare, vi bestämt oss för att åka till Bali i slutet av mars till början av april, längtar redan! Gabbi och Danni var där i höstas och efter att ha hört vad de gjort och sett så ville vi båda åka dit i samband med farmjobbet för att ha något att se framemot. Så taggad! VI ska boka resan idag.

Något som gör mig så lycklig är att veta att vi kan göra vad vi vill, om vi inte står ut med något, inte gillar vart vi är i livet och dylikt så kan vi ändra på det. Här finns det ingen som räknar med att vi ska vara tillgängliga eller prioritera någon/något annat före oss själva och den friheten har vi aldrig tidigare haft. Det är faktiskt en definition av vårt liv nu.



Likes

Comments

Jag och Erik har med stor sannolikhet beslutat oss om att åka en vecka till Nya Zeeland i slutet av Augusti till början av September, en skidresa! Vi kan hitta så mycket billigt på gumtree, som är aussies blocket, när det kommer till alla kläder vi behöver (och jag får troligtvis låna en jacka av Sussi) annars hittar vi det också begagnat, eftersom vi ska ha det under bara en vecka. Vi har pratat och det kanske inte kommer en chans som denna igen, vi har ju ingen aning, så därför tänker vi ta den. Vi kollar boenden som ligger helt okej till, vi lär åka till Queenstown som jag hört ska vara helt underbart. Så nu längtar jag till skidor, snö och varmchoklad framför brasan.

Det här livet är så galet, vi har en bil som vi fyller med allt vi behöver, vi planerar att upptäcka platser och resa obegränsat så länge pengarna räcker och när pengarna börjar försvinna jobbar vi och sparar igen, för att kunna fortsätta resa. Vilket liv egentligen. Det är som är det bästa utav allt är att det är vi som väljer, ingen förväntar sig stordåd av två 22- åringar med två överfyllda ryggsäckar.

Innan Nya Zeeland har vi pratat om att åka till Bali och leva i lyx och härlig miljö i två veckor. Det finns sååå mycket jag och Erik vill göra, vet inte hur det ska gå att få ihop. Vi har pratat om att byta farm efter februari och då lär vi åka ner till Melbourne och göra farmjobb där. Men då skulle vi både vilja passa på att resa över till Tasmanien också, vilket jag har hört av majoriteten av människor vi träffat att det ska vara obeskrivligt vackert. Men det betyder att det är nästan en veckas resa upp mot Carins. Vi kommer ju i vilket fall som stanna på vägen i varje liten stad vi passerar, om pengarna tillåter. Någonstans i allt detta ska vi försöka jobba lite till för att spara mer. Men målet är att leva snålt och nöja oss med strandhäng, netflix och hikes i närheten av farmen vi är på nu, tills att vi kan leva en månad utan jobb plus boka resor. Hmm.. Får inte allting att gå ihop men vad gör då det? Vi har verkligen hela världen framför våra fötter och jag älskar att resa och spänningen som det tillför.


PS. Saknar alla er där hemma så mycket.

Likes

Comments