Header

Jag har länge tänkt skriva några rader här, men orden har liksom inte funnits. Jag har haft den tyngsta vintern på länge. Vissa dagar har jag fått knuffa igång mig själv på det som ska göras och inte sett ljuset alls. Jag har varit så trött och energilös. Oro och sorg tar på krafterna. Min brors kamp mot sjukdomen C är svår att greppa. Jag följer som anhörig med, men kan inget göra. Men ljuset har återvänt, och dagarna har blivit längre. Det är helt plötsligt ljust när man vaknar...och det är underbart.

Åtminstone har jag hållt projektet 365 Foton, men mer har inte funnits energi till. Det har mest varit att se filmer och teveserier, korsord och det vanliga här hemma. Vissa vintrar är jobbigare än andra...så är det bara.

Vi har så mycket snö just nu, så mina fotopromender har varit sällsynta. Allt ligger under 130 cm snö just nu. Fotografera är omöjligt då. Jag försöker gå en kortare sväng varje dag, men jag har så ont i ett knä. Var till doktorn idag, och väntar på röntgen av det. Så länge ska jag ta smärtstillande, röra på mig i lagom dos och vänta. Jag har eventuellt drabbats av artros, så vi får se vad som händer.

I veckan har jag varit till grannstaden och shoppat/ätit lunch med en god vän en dag. Sen fick jag lust till förändring häromdagen och klippte av det långa håret, så nu är jag korthårig igen. Det var så befriande skönt att komma tillbaka till samma gamla frisyr som för fyra år sen.

Det närmar sig med stormsteg för vår nästa utlandsresa också. Vi har flyttat fram den två månader....från mars till maj, pga sjukdom. Bokade anslutningsflyget i veckan. Så nu får vi hålla tummarna att allt klaffar om cirka tre månader. Jag hoppas verkligen på den här semestern. Behöver se något annat än det vanliga här hemma. En fin upplevelse i livet, med bästa vännen L som kämpat mot C i vinter. Må den vara besegrad och borta för alltid, denna hemska sjukdom.

Till sist så har jag köpt lite nytt i klädväg. Det märks att jag längtar enormt efter vår och sommar. Två överdelar och ett par halvkorta jeansbyxor. Men än så länge får man nöja sig med vinterkläder och kängor några månader till. 

Ljusglimtar har funnits också, fastän det mesta känts tungt. Min ena son har tagit ett stort steg i livet, och börjat plugga på polishögskolan. Det är spännande som mamma att få följa hans resa. Jag tror det blir bra i framtiden. Det är viktigt att följa sina drömmar. Jag håller alla tummar.

Likes

Comments