Vilket skitår!

Det är det här skitårets nästsista dag. Måtte 2021 bli bättre än 2020. Fast året började ju bra. Den 1/1 åkte vi till vårt underbara Nerja på obestämd tid. Helt ovetande om vad som hotade vår värld...
I mitten av mars åkte vi hem. Det var i sista stunden för sen stängde Spanien sina gränser.
Nej det var därefter det bara blev sämre. Usch...
Och för att fortsätta på den negativa banan så har det ju även varit ett dåligt år för mig personligen. Två gånger har jag hamnat på sjukhus. Och den sista gången var ju riktigt allvarligt. Jag har inte återhämtat mig ännu.
Man har ju hört att folk dras med en del skit efter att de legat i respirator. Och det är precis det jag tror att mitt dåliga mående beror på.
Den oförklarliga tröttheten t.ex. Jag är extremt trött i min kropp. Jag känner mig tung och otymplig trots att jag tappar i vikt. Jag orkar inte röra kroppen som jag vill. Den hänger liksom inte med... Att vara uppe och gå känns osäkert och stappligt. Jag vill hela tiden hålla mig i nån möbel eller en vägg. Funderar på om rollator skulle funka...
En annan sak som känns som en följd av tiden i respirator är min hals. Ibland känns det som att jag fortfarande har en slang nerstucken i min hals. Det är fruktansvärt obehagligt.
Halsen är ju även extra utsatt pga att jag hostar i hostmaskinen. När jag tar i så river det i min hals. Det känns som att jag river så hårt i strupens väggar så det smakar blod. Och häromdan fick jag t.o.m upp lite blod i pappret jag höll framför munnen för att samla ihop slem och saliv. Jag blev rädd först och hann tänka obehagliga tankar innan jag kom på att jag antagligen tagit i för hårt när jag hostade.
Det där med hostan och hostmaskinen är ju också en orsak till att jag är så trött. Ibland håller vi på upp mot en timme. Då hostar jag nästan konstant och det frestar på. Jag blir helt slut. Däckar nästan.
Men det jag ville ”prata” om ikväll var det där med att kroppen verkligen känns sjuk. Jag orkar inte vara uppe och gå. Jag kan bara inte. Allt jag gör går liksom lite som i slowmotion. Det är väldigt irriterande eftersom jag alltid haft så mycket energi och varit snabb och rapp i mina rörelser.
Det tar hårt på min självkänsla.
Jag trivs inte med att alltid vara likt ett ”offer”... Att bli omhändertagen. Jag känner mig mindre värd och nästan lite förödmjukad. Nej jag gillar det inte.
Men nu måste jag sova. Klockan är på tok för mycket för mig!
Godnatt😴

Gillar

Kommentarer