Veckoslut!

Under en lång tid har jag varit irriterad på människor som inte verkar bry sig ett dugg om risken att bli smittad eller smitta nån i dessa tider. Åker man förbi Ica Maxi eller köpcentret Hallarna så förvånas jag (ja nästan chockas jag) av antalet bilar på parkeringen. Man kan ju bara föreställa sig trängseln därinne...
Har folk förlorat all respekt gentemot sina medmänniskor och helt slutat att bry sig om ifall man smittar andra eller blir smittad själv?!
Jag förstår inte.
Jag provoceras av det.
Jag blir förbannad.
För att i nästa stund börja tvivla på vårt eget beteende. Överdriver vi? Är vi löjliga som isolerat oss här och undviker att träffa andra människor? Vi träffar ju inte ens våra allra närmaste. Trots att jag längtar ihjäl mig efter mina barn...
Vi träffade ju mina svärföräldrar här i somras men då satt vi ju liksom i samma båt. Ingen av oss träffade några andra. Och vi träffades bara utomhus på ett behörigt avstånd.
Men nu har de ju åkt hem till Anderstorp och kanske träffat andra som skulle kunna haft några andra bassilusker. Därför kommer jag inte att våga träffa dem ifall vi skulle åka hem t.ex.
Fast det ska vi inte.
Vi stannar här. Lars jobbar härifrån. Det funkar jättebra. Ibland känns det förstås jobbigt för honom att inte vara på plats på fabriken. Men så hör man hur alla som jobbar hemifrån blir hyllade på tv. De hyllas för att de hjälpt till att dämpa spridningen.

Gillar