Våren närmar sig med stormsteg!'

Det kliar i fingrarna på mig! Jag vill få vårfint och mysigt här hemma!! Men det tar ju sån tid för mig... Vad jag än ska göra så tar det tid tid tid!! Jag har inte alltid tålamod till det. Jag har varit sugen på nya gardiner på vår altan. Jo,vi har gardiner i ett fönster. Det är ett långt fönster ovanför soffan. Anledningen till att vi har gardiner där är för att solen skiner oss rätt i ögonen där på förmiddagarna. Annars vill jag ju att man ska känna att det är en altan. Inte ett vardagsrum... 

Men jag var trött på det gamla tyget och tyckte dessutom att de inte var tillräckligt långa.
Jag hittade ett perfekt tyg häromdan och idag var det dags! Jag har stått i källaren och hållt på med dessa gardiner en ganska lång stund idag. Jo,jag har stått. Faktiskt. Jag tyckte det var enklare att stå och sy på symaskinen än att sitta vid den. Men i ärlighetens namn så var det väldigt jobbigt. Jag var bara så fruktansvärt tjurig och jag ville ju så gärna ha klart de där gardinerna så jag ignorerade allt det jobbiga och gjorde bara klart dem!! De är säkert inte perfekta men jag är nöjd ändå. För de blev det jag ville att de skulle bli!! 


50 shades of beige

Det som var jobbigt med att sy var väl egentligen hela grejen med att koncentrera mig,vara noga,stå i olika ställningar och framför allt att gasa... Det blir allt jobbigare att gasa i bilen och nu när jag sydde så kände jag ju hur mycket det tog på krafterna. Det är musklerna i mitt svaga högerben som inte riktigt orkar reglera foten upp och ner...jag har inte alltid full kontroll. Det är verkligen ledsamt. Jag känner mig orolig för vad det kommer att innebära för mig... Det blir ju liksom inte bättre helt plötsligt.
Detta är ett ganska typiskt exempel på hur jag upptäcker försämringar. Nu var det ett tag sen jag sydde och direkt så kände jag att denna gången var det inte likadant som förra gången. Nånting hade ändrats. Och det var inte till det bättre.
Ja återigen känner jag den där besvikelsen över ännu en motgång. Visst det är inget livsavgörande och viktigt. Men min värld krymper ju mer och mer och mitt liv blir mindre innehållsrikt. Jag älskar ju att vara kreativ och hålla på med mina små projekt. Vare sig det handlar om att teckna,sy eller baka och laga mat. Måtte jag bara orka hålla på med sånt ett tag till...
Men nu kommer våren. Sommaren. Då får jag kanske lägga mina projekt åt sidan och njuta av att vara utomhus så mycket som möjligt istället. Så får jag väl se hur mycket sämre jag blivit när jag tar tag i dem igen till hösten. Tänk när den hösten kommer då jag inte längre kan återuppta mina små hobbies... Vad ska jag ta mig till då???

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229