Vårdmöte!

Efter gårdagens inlägg (som jag skrev ganska sent) blev jag tvungen att gå upp igen. Det boade ihop sig med saliv i min strupe trots att jag hostat i hostmaskinen precis innan jag la mig. Men det blev riktigt tjockt på bara några få minuter så jag fick gå upp. Lars och Alma satt kvar och kollade på tv så de var ”på” direkt. Och jag hostade upp en tjock seg klump nästan direkt. Fortsatte sen att hosta tills det kändes ”rent”. Och det blev det tydligen för sen kunde jag somna.
Ikväll har jag nyss hostat och jag tror att min strupe är ren nu. Ja det hoppas jag verkligen.
I förmiddags hade vi vårdmöte här hemma. Det kom en kvinna ifrån kommunen,minns inte riktigt hennes titel men hon var nån slags samordnare tror jag. Med på länk var en man som var biståndshandläggare. Och så Lars och Alma.
Vi fick börja med att berätta om mig,min sjukdom och mina behov. Lars fick sköta mycket av snacket jag kände att jag inte riktigt orkade.
Därefter pratade de båda andra lite och berättade om vad de kunde hjälpa mig med. Och sen pratade vi gemensamt om vad,hur och på vilket sätt jag kan få hjälp. Det kändes väldigt positivt. De verkar villiga att hjälpa mig med i stort sett vad jag vill ha hjälp med. Till en början nu så handlar det först och främst om hemtjänst. Tanken är att jag ska få hjälp med hostningen på morgnarna. Jag har själv valt att ”bara” ta den hjälpen på morgonen. Kvällshostningen kan Lars hjälpa mig med ett tag till. Ja nu kan ju Alma göra det men hon kan ju inte bo hos oss hur länge som helst. Hon är ju ung och har ett eget liv att leva. Vi är bara så innerligt tacksamma att både hon och Ebba har tagit sig tid att komma och hjälpa oss.
Jag känner att det kan vara skönt att vi sköter kvällshostningen själva. Den är vi mer flexibla med. Vi gör det efter att vi kollat klart på nåt eller vid behov. Det kan bli vid åttatiden och det kan bli framåt elva.
Det finns mer jag kan få hjälp med,t.ex duschning. Men jag är inte riktigt redo att ta emot den hjälpen än. Idag så duschar jag själv men jag gör det bara när nån annan är hemma. Jag låser aldrig dörren och jag säger till innan jag går in i duschen.
Faktum är att man kan få den hjälpen att nån helt enkelt finns i lägenheten under tiden man duschar. Man får alltså sköta allt själv men här finns nån som kan hjälpa till ifall olyckan är framme.
Det känns kanske lite lättare än att ha med en främmande människa in i duschen. Även om det känns lite onödigt i just mitt fall. Jag kan ju vänta med att duscha tills Lars är hemma i framtiden.
Det finns mer jag kan få hjälp med,jag minns inte allt just nu. Jag känner mig lite överväldigad över all hjälp man kan få. Samtidigt känner jag mig liksom ”skyldig” som tar emot såhär mycket hjälp. Ska verkligen JAG ta emot allt det här?! Det är väl ändå för mycket.? Och är jag verkligen sååå sjuk..??!
Mina nära o kära skulle säga; ”JAAA!! Sååå sjuk är du!”
Efter besöket så var jag helt slut!!
Jag begriper inte hur jag kan vara sån! Hur kan man ens bli så trött utav lite besök och ganska mycket pratande?!
Jag har tillbringat eftermiddagen och kvällen i min fåtölj. Jag slumrade en stund. Det var skönt.
Jag tror att den här extrema kylan gör mig extra trött! Usch och fy för detta kalla! Det är inte bara kallt det finns ett tunt lager snö på backen också. Det är vidrigt.
Sociala medier fylls av foton på folk som är ute i snön. Jag tycker det är vidrigt!
Tacka vet jag sol och värme🌞


Såhär vill jag ha det☀️

Gillar

Kommentarer