Utmaning väntar

Idag vaknade jag tidigt. Jag kan tycka det är skönt för då kopplar jag mig till pumpen och kan ligga och slumra under tiden jag fylls med näring. Näring som ska få mig att orka dagens utmaningar. Och just idag känner jag att dagens första utmaning kommer att bli tuff!
Om några timmar ska jag sätta mig i min fåtölj och då ska Lars och Ebba hjälpas åt att hjälpa mig med hostmaskinen. Och det är just dagens första hostningar som är de tuffaste på hela dagen.
Under natten har nämligen saliv samlats i min strupe och det är den jag ska hosta upp om en stund.
Jag mår lite illa just nu. Och jag vet vad det beror på. Jag ligger nämligen och sväljer saliv hela tiden. Och den där saliven boar ihop sig i övre delen av magen och får mig att må illa... Det är svårt att förklara ”hur” och ”på vilket sätt” det blir så. Det räcker väl egentligen att märka ATT det blir så...
Jag är fortfarande öm i min hals efter det där röret som varit nedstucket i min strupe. Det känns alltid som att det är nånting som är ömt och nästan lite svullet som sitter där mitt i halsen och irriterar. Det blir ju heller inte bättre av att jag tar i så när jag hostar upp slem i hostmaskinen.
Idag känner jag nån slags oro,ja typ nervositet inför att hosta. Morgonens hostningar kan vara riktigt obehagliga och otäcka. Lars och Ebba tycker det är jättejobbigt när jag klöks och allting liksom låser sig. Då är det som stopp i strupen och jag måste ta i på ett speciellt sätt för att lossa upp det. Det ser säkert otäckt ut för jag känner faktiskt också att det är på gränsen....
Så kanske är det tankarna på det som gör att jag känner den här oron inom mig.
Jag får nog försöka slumra lite till innan det är dags.

Gillar