Utflykt!

Jag har lämnat lägenheten idag!
Ja det är en stor grej för det händer inte ofta!
Men först duschade jag. Och som jag berättat tidigare så är det ett stort orosmoment. Jag är livrädd när jag duschar. Kan inte tänka mig nåt värre än att ramla i duschen eller utanför när jag lämnat duschen. Blöt med vatten droppande ifrån både kroppen och håret.
Vi har köpt gummimattor som jag står på i duschen och tjocka mattor som suger åt sig vattnet som jag ställer mig på när jag går ur duschen. Men det har inte känts tillräckligt. Jag är ändå rädd...
Jag har ju fått en förhöjd toasits fast det är mer än ställning med en extra toasits som man ställer över toalettstolen. Häromsistens kom Lars på att man ju kan flytta in den i duschen och så kan jag sitta på den när jag duschar.

Såhär blev det då!
Fast helt ärligt vet jag inte ifall det känns så himla bra att sitta där... Det är ju nästan värre att sen resa sig och hitta ett tryggt sätt att stå på när golvet är blött...
Men jag använde den idag iallafall.
Innan vi gav oss ut på vår lilla roadtrip så sminkade Alma mig! Minns knappt när jag senast sminkade mig. Det var en evighet sen känns det som. Hon plockade även mina ögonbryn. Det var åratal sen det hände senast.
Jag kände mig nästan lite fin efteråt. Och vet ni vad?? Jag tycker att jag blev lite piggare och lite gladare😃
Tänk att lite smink kan lura en så....
Vår lilla roadtrip förde oss till vårt hus i Tokarp,Anderstorp. Det hyr ju sonen av oss. Jag har längtat så efter mina barn på sistone och han är den ende förutom Alma som befinner sig nära. Det var härligt att se honom. Och vi stod så nära varandra vi vågade💞
Men jag gick inte in i huset. Jag kan ju inte det. Åtminstone inte den vanliga vägen. Sist lyfte ju Lars in mig på altanen så kunde jag gå in därifrån.
Det gör lite ont i mig att det är så. Det har ju ändå varit vårt hem sen 1994. Och nu börjar vi se slutet på den eran. Vi kommer att bli tvungna att göra oss av med det så småningom. Och innan dess måste huset rensas. Vi har ju en stor familjs liv i det där huset. Fyra barn har vuxit upp där...
Hur ska jag orka ta tag i det där?! Jag orkar ju knappt med en liten roadtrip på en timme. Jag känner en stor oro och viss ångest över det arbete som väntar och som jag inte kommer att klara.
Jag har blivit så otroligt mycket svagare det senaste halvåret tycker jag. Vad beror det på? Är det som det ska? Eller beror det på nåt annat än IBM? Ibland funderar jag på ifall det blivit såhär efter att jag låg i respiratorn.
Den 27/4 ska jag åka till Linköping och träffa min läkare plus ett gäng andra. Jag hoppas att jag får lite svar då.
Nu har lördagen blivit söndag och det är hög tid att sova.
Godnatt.

Gillar